Café

Peja: Lovade att jag skulle föra vidare mitt resonemang om patriotism från MoDo-boken, så här kommer det:

Det pratas mycket om "hot mot demokratin" nuförtiden, men det ironiska är att det finns så få saker som provocerar folk så mycket som när man faktiskt nyttjar sina demokratiska rättigheter, exempelvis genom att presentera alternativa perspektiv i komplexa frågor.

Säg att Timrå skulle värva en spelare från Rwanda, och jag skulle kommentera det hela med att "Nu har hyndorna värvat en bananätare!", vad skulle ni reagera på mest i den formuleringen?

Min spontana gissning är formuleringen "bananätare". Det är emellertid så att Rwanda är ett av de länder i världen som konsumeras mest bananer per capita. Det är med andra ord en betydligt mer rättvis beskrivning än att kalla Timråiterna för hyndor. Men då formuleringen "hyndorna" på sin höjd är lite provocerande, så skulle ordvalet "bananätare" förmodligen få mig avstängd direkt. Varför är det så?

www.helgilibrary.com/indicators/banana-consumption-per-capita/

Kanske är det just det faktum att det är förankrat i verkligheten som är provocerande? Samtidigt har vi inga problem att skoja om att finnar och ryssar dricker mycket vodka. Såg "Whiskey on the rocks" häromdagen, där de verkligen tar nidbilden av den alkoholiserade ryssen till en ny nivå. Att äta mycket banan, å andra sidan, är hälsosamt. Bananen innehåller mängder av vitaminer och mineraler. Att få epitetet "bananätare", bör därför rimligtvis ses som någonting positivt, till skillnad från att gestalta någon som kroniskt full på Koskenkorva.

Så, varför kan vi skoja om "surströmmingsderbyn", samtidigt som det hade varit rasism på hög nivå att prata om ett "bananderby" mellan Rwanda och Tanzania? Varför kan vi skoja om "bibelbältet", samtidigt som skämt om Islam är faux pax? Nästan alla accepterar att det är så, men hur ofta stannar vi upp och funderar över _varför_ det är så...?

I regel blir folk väldigt ängsliga när denna fråga lyfts. Man kastar ur sig kommentarer som "Det är inte 1950 längre", "Jag trodde vi hade kommit längre än så här"; "Jag ödslar inte tid på rasister" etc., förmodligen för att man inte har något bra svar på frågan.

Förklaringen finns vi så klart inom läran om intersektionalitet. Dvs att det finns en rad attribut som avgör om du är ett offer eller en förtryckare, t.ex:

Offer - Förtryckare
-------------------------------
Kvinna --> Man
Svart --> Vit
Fattig --> Rik
Homo --> Hetero
Korkad --> Intelligent
Ful --> Attraktiv

Det är därför rasism om en välbärgad, vit, heterosexuell man skämtar om en fattig, svart, homosexuell kvinna. Däremot går det bra att skämta om andra vita män. En fattig, svart, homosexuell kvinna, kan såklart skämta om precis allt utan att det någonsin klassas som rasism eller könsdiskriminering.

Så, att säga "Vi vill helst att merparten av spelarna i MoDo är uppväxta i bygden" är inte kontroversiellt, eftersom det finns svarta och homosexuella i Övik precis som i andra bygder i Sverige. Säger jag däremot att "På min företag anställer jag bara folk som vuxit upp i Sverige", blir det genast problematiskt, då den gemene svensken anses ha fler förtryckarpoäng än många andra delar av världen. Rationella argument som att språkförbistring eller kulturella skillnad kan utgöra svårigheter i samarbetet avfärdas som främlingsfientlighet och rasism.

Men i grund och botten är det precis samma sak. I MoDo vill vi ha spelare från bygden, eftersom vi tror att det kommer öka chansen för att de är lojala mot just MoDo, och inte andra klubbar ute i landet. De är införstådda i de förväntningar och rutiner som MoDo står för, så de kommer lättare in i systemet. De kommer ha liknande jargonger som övriga lagkamrater och därmed ha lättare att passa in i omklädningsrummet. Allt detta är sunt förnuft, och kopplar vi bort intersektionalitetstänket, är det lätt att inse att samma sak gäller ett land; Att vi får en bättre sammanhållning när alla skriver under på vad det innebär att vara svensk, accepterar de lagar och regler vi har, firar samma högtider etc. Varför ska du bry dig om att kämpa för att göra landet bättre, ifall planen ändå är att flytta till Norge nästa år?

Jag tror på att se alla människor som individer, inte som delar av kluster. Du kan vara uppvuxen i Övik, i Ångermanland, i Västernorrland, i Norrland, i Sverige, i Norden, i Europa, i västvärlden, i världen... Vad spelar det egentligen för roll? Om vi kan skämta om folk från Timrå eller Jönköping, varför kan vi inte skämta om norrmän, finnar, fransmän, greker, turkar, afghaner, gambier och aboriginer? Vem ska bestämma var den osynliga gränsen går?

År 2025 är det postmodernisterna som dikterar villkoren, och det kommer jag aldrig acceptera. Att våga skämta med människor med andra hudfärger och sexuella läggningar är inte fördomsfullt, det är att bryta sig loss från denna tyranni där vi delar in människor i fack baserat på etnicitet, kön och sexuell läggning, och baserat på dessa ytliga attribut drar slutsatser om huruvida de är kapabla att ta ett skämt eller ej.

Bad_Brett: "Vem ska bestämma var den osynliga gränsen går?"

Om man sårar en folkgrupp med epitet som gruppen anser extremt laddade och förminskande, kan man enkelt sluta använda de ord som sårar.

Växte upp med negerbollar men har absolut inga problem med att använda andra ord om det sårar så många. att jämföra med någon från Jönköping eller Timrå, visar bara att du inte bryr dej. Du är nog tillräckligt intelligent för att förstå att ex.vis banan-derby mellan 2 centralafrikanska länder lätt kan uppfattas som hånfullt. Du verkar bara vilja flytta fram gränserna liiite i taget. "höhö, har alltid sagt neger/lappjävel, varför ska den rätten tas ifrån mej, höhö". Man kan visa lite respekt, men tyvärr många fortfarande som tycker det är viktigt att nedvärdera andra