Luleå HF

I väntan på match rullar de pågående skeendena i ye' ol' in-out på; dvs den om de från NHL lockoutade spelarna. Det enda man kan vara riktigt säker på där är att nya kapitel skrivs kontinuerligt.

I skymundan pågår ett helt annat spel än det som når offentligheten, fint illustrerat av Värsta Köplustan som tyckte A ända till dess att de tyckte B (Nu har styrelsen för Värsta Köplustan ändrat från A till B och man avser ta in lockoutade, och bara några timmar senare presenteras första värvningen; naturligtvis har B-arbetet pågått länge mean man officiellt varit för A).

Det där pågår inom många andra klubbar också. Är det någon som tror att krokodiltåresprutande Håkan Loob inte noggrannt bedömt Warulfvens möjligheter att fixa in lockoutade spelare? Möjligen har man t o m fattade beslut efter att ha undersökt möjligheterna men officiellt är man natuuuuuurligtvis definitiv motståndare till dess man inte är motståndare längre och då kommer man att förklara: vi tvingades till detta av MooDoo, Köplustan och Pölsan - det är de klubbarna som ordnat NHL-lockoutade spelare till Warulfven, indirekt. 

Jodå.

En annan debatt som rullar sedan många år är i sig betydligt viktigare. Den om det våld som pågår på isen vars konsekvenser handlar om hjärnskador på hockeyspelare. En kort sammanställning av det som varit:

Luleå Hockey har som förening all heder av att först av alla konsekvent drivit den enda vettiga linjen: respekt för motståndares hälsa och en tydlig värdegrund inom föreningen. Detta gjorde man i flera år utan att uppmärksammas och hedras. Allt sattes på sin spets när Luleå mötte Djurgårn i kvartsfinal förra våren. Eftersom DIF inte hade chans mot Luleå vid hockey beslutade Hardy och Djurgårdarna om en ny spelplan: a) man släppte hockeyn och koncentrerade sig på att skada Lulespelare b) man gnydde i media att "Luleå filmar och får utvisningar med sig".

Risk-be-täckande media, dvs det handlar om lokal Fjollträskmedia eftersom alla sitter i Fjollträsk och majoriteten är Djurgårdare, hängde direkt på debatten och lät allt och alla förklara att Luleå vann mot DIF eftersom de var så tråkiga och filmade och zebrorna köpte det där: DIF tilläts utan zebraåtgärd sätta armbågar i ansiktet på lulespelare, överfalla lulespelare utan puck bakifrån, och fr a koncentrera den fysiska hockeyn mot det område på lulespelare som sitter ovanför axlarna, t ex genom att Nackas systerson Ölvestad och andra tog trehundra skär och hoppade in "tacklingar" med armbågarna före mot lulehuvuden mot stum sarg.

Det där beteendet och den där mediakampanjen var riktigt jäkla eländig. En fantastisk triumf när Robin Jonsson satte avgörande sudde death-målet och lite grann bidrog allt det där till fortsättningen för Djurgården vilket nu innebär att de försöker undvika nedflyttningsstrecket i Allsvenskan...

Men de inblandades skuld är inte över. De som tillät och bidrog till detta i media är äckligast av alla. Största övertrampet stod Tommy Åström för. I en TV-debatt som handlade om hjärnskakningar informerade Luleås läkare Yelverton Tegner om klubbens åtgärder att ingjuta respekt för motståndares hälsa och att ingen motståndare till Luleå drabbats av hjärnskakning under de senaste två åren. Varpå Tommy Åström begärde ordet och hånleende förklarade att "det är tråkigare att se Lule spela hockey än att sitta och titta på en vägg medan målarfärg torkar".

Varför sa han det? Hur kan han komma med en sådan kommentar när hjärnskador diskuteras? Eftersom han är sur på att Luleå vann slutspelskvarten mot hans Djurgården förstås. 

I efterhand har han försökt ljuga sig fri och påstår att han gillar ju Luleås braiga hockey men den kan ju vara lite för defensiv och när han sa det blev många luleanhängare sura på honom.

Så är det ju inte. Vi är sura för att han - iklädd skruden som "objektiv" journalist - som Djurgårdssupporter i stället hånar Luleå när det enda riktiga hade varit att hylla Luleå för arbetet mot hjärnskador. 

Nedanstående var hur hjärnskadedebatten rullade igång i offentligheten, men media var på efterkälken.

Inom svensk hockey visste man om problemet och delvis var det en följd av att hockeyns egen renhållning satts ut spel. På hockeyisen har det hört till att om någon sätter en armbåge i ansiktet på en motståndare kommer han strax att få stryk av den bäste slagskämpen i motståndarlaget. 

Ett fint exempel på detta var när en Timråit satte en armbåge i huvudet på Bulan varpå Luleås Fredrik Svensson spöade upp honom. 

Men den renhållningen sattes ur spel eftersom förbundet ersatt kunnigt folk med marknadsnissor, fjollor och inkvoterade av olika slag som satt och ojade sig för att det söogs på isen. Så kan vi inte ha det, ojade man. Små barn tittar på och tror man får slåss, buhu. Det måste vi sätta stopp för, ynkade man fram och började dela ut 5-10 matchers avstängningar för det effektiva renhållningsarbetet. 

Att slagsmål aldrig säger aldrig säger aldrig leder till skador sket man i, det förstod man inte. Men två spelare på rör som sliter i varandra blir sällan något mer än tveksamma spelare och brottning ner på is. Och att det betydligt farligare våldet mot huvudet ledde till hjärnskador, livslånga konsekvenser, personliga sammanbrott och självmord: det hade man ingen aaaaaning om, eftersom man saknade aningar, man var ju utsedd att vara politisk korrekt och allmänt fjollig bara. Det gäller ledningen i förbundet, disciplinnämnd, o s v o s v.

Konsekvensen blev förstås den väntade: slagsmålen försvann väsentligen och ersattes av fri jakt på hjärnskador på motståndarlagens människor. Inte hela tiden, så korkade är inte folk. Men när det behövdes, när det gällde som mest, då släpptes spärrarna och då agerade de som var extra tunga, extra starka, extra fula och till det var de tillsagda av tränare och ledare.

Vissa lag var extra äckliga på det där. Djurgården är redan nämnt men då ska man komma ihåg att det egentligen inte Djurgårdens hockey men de tog in den när Hardy beordrade den eftersom han vägrade ge upp och förlora mot ett bättre Luleå Hockey. Inom parentes sagt fortsatte han samma stil efter förlusten mot oss just mot oss under sommarens European Trophy och därefter i Elitserien. Men Luleå vann varje match och till slut gav de upp. Inom ytterligare parentes hade de en medskyldig i någon Thomas Monthen eller vad han nu hette; han gick visst till något annat lag sedan, till vilket?

Ett dominerande äckellag som haft våldet mot huvudet i bakfickan hela tiden är förstås Warulfven. När Ulfven gått i krig har det varit ett hela tiden använt vapen. Den säsong vi talade om var en sådan då Luleås kämpahockey (nej, den är INTE defensiv, den ÄR offensiv) kämpade ner varje lag inklusive Warulfven och då åkte vapnet fram. Bl a genom tjeckiske backen Sevc - han som strax skriver på för Schtan - som var expert på att dela ut armbågar mot Abbotthuvuden. 

Men därtill tvungna smög sig tillåtelsen att när det behövdes satsa på våld mot huvuden hos - nu skriver jag inte motståndare utan - medmänniskor in bland alla lag. Utom förstås då Luleå Hockey som försökte ha respekten kvar, trots att Tommy Åström och andra mässade om mååååålarfärg som torkar.

Inför den här säsongen gav Luleå upp tron på att det skulle bli riktig ändring och böt ut ett antal 70 kg-spelare mot motsvarande 100 kg och naturligtvis kommer det att ha effekt, även om externa "tyckare" påstår annat.