Så nu "visste" SkAIK-SUP-portrana vem som var skyldig. Det var naturligtvis inte SkAIK själva. det var kvinnan från dalarna! Nu vet vi! Nu kan vi agera!
Så, vad hände?
Inledningsvios fick hon ta emot 3-400 mail som informerade henne om att hon vara en "fitta", en "dalahora" och att hon skulle sticka tillbaka till "horsatans Leksand".
Sedan började telefonen att ringa mitt i natten hemma hos henne för att leverera samma budskap.
Vidare fortsatte attackerna direkt mot henne, eller mot hennes tre små barn om man inte fick tag på henne. Man gick på dessa "skyldiga småbarn och deras mor" direkt eller via mejl eller nattliga telefonsamtal.
Men hon stod ut och väntade att attackerna skulle ebba ut. Blev det så?
Nej. SUP-portrana gav inte upp.
Alla visste vad som pågick men gick SkAIK ut, agerade ledarna och spelarna för att få stopp på detta? Nej.
Agerade övriga tidningar, andra jorunalister för att ge sitt stöd för henne? Nej. En journalist på Norra Västerbotten valde sida och det var inte att försvara sin chefredaktör så han lämnade tidningen. Jag nämner inga namn men kan berätta att han därefter "skrivit" ett antal böcker om SkAIK samt hittat på ett antal "affärer" i syfte att attackera den förening, den stad och det län som i hans eget tänkande är den farligaste konkurrenten mot hans lag och därför måste förföljas: älska mindre, hata mer.
SUP-portrarna fick inte sin vilja igenom och "var tvungna" att precisera sig: nu farmförde man mothot mot kvinnan och hennes barn. Nu började man visa att man var beredda till våld genom att ta fram knivar och gång efter gång skära sönder däcken på kvinnans bil.
När det gått över ett år och det visade sig att det inte skulle lugna sig utan tvärtom det bara blev värre och värre och ingen - vare sig SkAIK eller media eller Skellefteåbor eller Västerbottningar - var beredda att försvara henne - som uppenabrligen var skyldig efetersom hon 1) var kvinna och 2) kom från Dalarna - gav hon upp.
Hon sade upp sig från tidningen. Tog med sig familjen och flyttade från Västerbotten.
Detta om detta. Hur blev efterspelet, hur tog SkAIK sitt ansvar, hur har man agerat? Har man erkänt sin skuld?
Nej. Man har i stället yrat om "värdegrund", "föreningskänsla", och "kryyyyvarpätarna ska inte påstås ljuuuuga", ord som man kan leverera som en veritale oral diarré.
Men när det verkligen gällde, vad gjorde man då?
Ingenting.
Sven.Savage: Bra du har bra minne...kanske så är det så att man förtränkt skiten...men en del till att det blev ett drev var att hon som journalist "aldrig" har fel(Fahlman muppen) å hon vevade upp det som om det vore den största händelsen i Sveriges historia...åtminstonde om man såg det från Ume sidan...tillåmed lövarna som man jobbade med undrade varför hon var tvungen å veva upp det så in i h-vete.
Alla visste ju om vad som hände hur som hellst...å i en stad där hokkyn är närmast religion så var det inte konstigt att det spårade ur...hon borde faktiskt sett det på en gång...men då journalister fått upp farten i nått dom verkligen tycker är tändvätska så håller dom aldrig igen.
Ja ni vet ju det här med mupp Fahlman...
MOBILT
· · 
· 
Hm, jag får väl hjälpa till även att besvara den sista frågan.
Hur hanterade SkAIKs SUP-portrar detta?
Alla vi utomstående förstår hur jävligt det måste ha varit. Så nära drömmen och plötsligt går allt åt helvete.
Vi kan tänka oss in i samma läge och förstå hur besvikna vi skulle ha varit. Och vi skulle ha känt oss svikna av lagets spelare och av lagets ledare.
Jag är tvärsäker på att skulle det här ha hänt i Luleå skulle vi attackerat de som orsakat detta, Hinz och spelarna men också ledarna. Hur kunde de ha uppträtt så ini helvitte uselt?
Pressen på spelarna och ledarna hade blivit enorm och inte förrän de kommit ut offentligt och erkänt sin skuld, lovat att aldrig göra om det och bett oss alla om ursäkt, inte förrän det hänt skulle vi ha varit beredda att dra ett streck över det hela. Hade det inte hänt kunde vi hotat med att på kommande årsmöte kasta ut alla vi betraktade som ansvariga och röstat in egna kandidater vi kunde ha litat på.
Och liknade skulle förmodligen ha hänt i de flesta klubbar.
Men.
Inte i SkAIK.
För man måste komma ihåg budord nummer ett bland Marklund och Lundmark: "SkAIK gör aldrig fel!"
Det är alltid någon annans fel.
Så, vem ska bära hundhuvdet denna gång, vem ska vi peka ut som offerlamm, vem ska vi bedriva häxjakt på?
Hinz, spelarna, laget, ledarna, tränarna, styrelsen?
Nej, det finns inte. Det går ju emot budord nummer ett, själva grundlagen för SkAIK.
Så man letade och letade. Och till slut fann man någon som man kunde anse vara "skyldig" till allt.
Ett perfekt offer. Till att börja med var det en kvinna. Och dessutom kom hon inte från Schtaan.
Hade hon supit Chad Hinz dyngrak, hade hon varit emd och skickat honom med vinlåda i fyllan och villan vid rattemn mot Schtan, hade hon varit rådgivare till SkAIK och fått SkAIKs spelare och ledare att hantera allt så urbota dumt?
Nej. Men det är ju bara detaljer i SkAIK-SUP-portrars ögon. Hon var chefsredaktör på Norra Västerbotten och kunde därför formellt anses vara ansvarig för att tidningen skrivit om det som hela Schtaan ändå kände till: att Chad Hinz dyngrak satt sig vid ratten och tagits av polisen.
Hon tar vi, hon är det, hon ska ha! Någon måste ju vara skyldig och eftersom hon är kvinna och kommer från Dalarna uppfyller hon alla nödvändiga krav! Visserligen var hon inte med på supfesten och sådant men det är ju bara bagateller. Kvinna och från dalarna? -Självklart är hon skyldig!