Jaha, det var väl en trevlig diskussion vi har haft.
Man skulle kunna påstå att det började med att en annan supporter publicerade en bild som skojade med det trakkande av SkAIK som handlar om inavel, sexfingers och bajomusik, vilket jag skrattade åt och applåderade.
Därefter dök ni två upp och påstod att "Luleå är den enda förening som likt förfördelade småbarn gnäller" samt att SkAIK "urinerade på Groko".
Dessa båda påståenden är skitsnack.
När det gäller "gnäll" är fakta att Luleå grymt drabbats av back-to-back-schemat, definitivt klart mest drabbade av alla lag medan andra tvärtom gynnats av detta. Luleå och Rönken har inte gnällt ett jävla dugg men när det var dags för tredje gången och man tillfrågades konstaterade man att det inte blev rättvist och påtalade att det här måste man tänka på när nästa säsong planeras. Man är ju själv medskyldig i planeringen och kan protestera men nu hade man inte gjort det. Om det är någon man pekat ut som skyldig är det Luleå själva som inte i tid upptäckt och hindrat detta. Men nästa år måste vi göra det.
Så gnällt har man knappast gjort utan Rönken har tvärtom uppträtt precis så väl som han alltid gör.
När det gäller "urinerade på Groko" är det förstås uppått väggarna fel beskrivning. Men jag skiter i att bemöta det idag, det har jag gjort många gånger redan.
Nej, för mig började det inte med bilden i går. Det började med att jag är hjärtlig less på det sätt som majoriteten av SkAIK-SUP-portrar uppfört sig senaste åren.
I grund och botten har jag alltid gillat Skellefteå AIK och haft dem som andralag efter Luleå Hockey. Jag har hoppats och glatt mig åt varje framgång för Skellefteå och när inte Luleå Hockey vann guld var jag väldigt glad över att det blev Skellefteå hellre än något av de rika köpelagen i Sydbotten.
Men det ohejdade beteende som dominerat bland SkAIK-SUP-portrar under senaste åren, det som handlat om att hata Luleå tycks vara den andra budordet, efter att SkAIK gör aldrig fel, det har fått mig att ledsna fullständigt.
Så nu ger jag tillbaka. Nu var det dags att lyfta fram Chad Hinz-affären. Varsågod.
Sven.Savage: Aah...men se...till slut kom det upp till ytan...vad som legat å gnagt innaför Svens panna...kan bara hålla med...inte var det snyggt.
Men de vettifan om Lulesupportrar skulle betett sig annorlunda även om du "vet" det med säkerhet...å andra sidan så lär vi aldrig få veta...
Å en annan sida på myntet...vad har klubben med det att göra? Gick klubben ut till supportrarna att hetsa journalisten bort från Schtaan...VET du det också?
MOBILT
· · 
· 
Så nu "visste" SkAIK-SUP-portrana vem som var skyldig. Det var naturligtvis inte SkAIK själva. det var kvinnan från dalarna! Nu vet vi! Nu kan vi agera!
Så, vad hände?
Inledningsvios fick hon ta emot 3-400 mail som informerade henne om att hon vara en "fitta", en "dalahora" och att hon skulle sticka tillbaka till "horsatans Leksand".
Sedan började telefonen att ringa mitt i natten hemma hos henne för att leverera samma budskap.
Vidare fortsatte attackerna direkt mot henne, eller mot hennes tre små barn om man inte fick tag på henne. Man gick på dessa "skyldiga småbarn och deras mor" direkt eller via mejl eller nattliga telefonsamtal.
Men hon stod ut och väntade att attackerna skulle ebba ut. Blev det så?
Nej. SUP-portrana gav inte upp.
Alla visste vad som pågick men gick SkAIK ut, agerade ledarna och spelarna för att få stopp på detta? Nej.
Agerade övriga tidningar, andra jorunalister för att ge sitt stöd för henne? Nej. En journalist på Norra Västerbotten valde sida och det var inte att försvara sin chefredaktör så han lämnade tidningen. Jag nämner inga namn men kan berätta att han därefter "skrivit" ett antal böcker om SkAIK samt hittat på ett antal "affärer" i syfte att attackera den förening, den stad och det län som i hans eget tänkande är den farligaste konkurrenten mot hans lag och därför måste förföljas: älska mindre, hata mer.
SUP-portrarna fick inte sin vilja igenom och "var tvungna" att precisera sig: nu farmförde man mothot mot kvinnan och hennes barn. Nu började man visa att man var beredda till våld genom att ta fram knivar och gång efter gång skära sönder däcken på kvinnans bil.
När det gått över ett år och det visade sig att det inte skulle lugna sig utan tvärtom det bara blev värre och värre och ingen - vare sig SkAIK eller media eller Skellefteåbor eller Västerbottningar - var beredda att försvara henne - som uppenabrligen var skyldig efetersom hon 1) var kvinna och 2) kom från Dalarna - gav hon upp.
Hon sade upp sig från tidningen. Tog med sig familjen och flyttade från Västerbotten.
Detta om detta. Hur blev efterspelet, hur tog SkAIK sitt ansvar, hur har man agerat? Har man erkänt sin skuld?
Nej. Man har i stället yrat om "värdegrund", "föreningskänsla", och "kryyyyvarpätarna ska inte påstås ljuuuuga", ord som man kan leverera som en veritale oral diarré.
Men när det verkligen gällde, vad gjorde man då?
Ingenting.