Luleå HF

När det gäller Oserien var det inledningsvis ingen ordning alls. Det handlade om ett lokalmästerskap för Stockholmsområdet bara, där Hammarby, Södertälje, AIK, Göta och Djurgården vann. Först spelade man en ”serie” med ett handfull lag men det varierade. En del år blev det bara 1-3 matcher spelade och man gick direkt till ”slutspel om svenskt Mästerskap. Till detta slutspel kunde andra kvarteslag från Stockholm bara anmäla sig och hoppade in. Ofta var det slutspel i form av en enkelserie, ibland körde man utslagning bäst av två o s v, det blev som det blev och en ”Svensk Mästare” utsågs. Ta t ex 1925. Då avbröts serien pga dåliga isar bestående av åtta lag där en del lag spelat en match bara, Sedan körde man ”SM-slutspel” för åtta klubbar. Södertälje och Västerås lirade bara totalt två matcher var under året, sista matchen gällde ”final” och där blev Södertälje ”svenska mästare”.

Fram till 1927 kallade man denna ”elitserie” för ”Klass 1”, därefter hetta den faktiskt ”Elitserien” fram till 1935, och sedan kallades den för ”Svenska serien” fram till 1948.

Det var alltså under lång tid i princip ett lokalmästerskap för Stockholm. Från 1944/45 breddade man till två serier: Division 1 Norra och Division 1 Södra, med sex lag i vardera. Fortfarande var det som regel bara Stockholmslag, men mot slutet av perioden plockades några ytterligare lag ibland med. Västerås hade ju redan gästspelat. Nu var Surahammar med något år, Mariefred, Sandviken eller Mora.

Sammanfattningsvis var det alltså ingen riktig ordning och reda på ”den svenska hockeyeliten under de första 26 säsongerna och det är förstås inte rättvist att kalla det där för en serie för landets elit. Jag kallar därför perioden för Oserien.

Under ”Svenska serien” utvecklades Divisions 2-grupper. I början av 40-talet fanns bara tre sådana men fram till 1948 hade 6-7 stycken bildats.

Inledningsvis var det förstås bara Stockholmslag väsentligen i Division 2 men det bildades en ”Division 2 Norra” där även lag från Gästrikland fick delta och snabbt dominerades den av Brynäs, Strömsbro, Gefle IF, Gävle godtemplare, Huge, Sandviken, Hofors, Sandviken.

Från 1945 släppte man också in ”Division 1 Dalagruppen” och lag som Mora, Leksand, Rättvik, Falun, Brage, Hedemora fick chans att delta i Elithockeyn.

Nu hade man alltså breddat uppfattningen om Sverige och lag från Gästrikland och Dalarna fick delta i seriesystemet och kunde avancera till högsta divisionen, den ”Svenska Serien”. Men där gick gränsen. Lag högre norrut, från den vildmark som övre halvan av Sverige innebar, släpptes inte in…

Försöksserien 1949-1974

Den tidigare historien för svensk elithockey är förstås mer att se som ett experiment. Men från 1949 och framåt togs allt fler steg i rätt riktning till man var framme 1974 och Elitserien startade.

Den här ”Försöksserien” var förstås inte alls framme inledningsvis eftersom bara lag från södra halvan av Sverige fick vara med. Men geografin utvidgades, lag från medelpad-ångermanland (Wifsta/Östrand – sedemera Timrå – från 1949; Alfredshem – sedemera Modo – från 1952. släpptes in.

Och 1951 bildades en ”Norra Norrländska Division 2” bestående av lag från Norrbotten och Västerbotten och under hela fortsatta ”Försöksserien” var en av divisionerna bestående av lag från Norrbotten och Västerbotten. Fram till 1954 innebar vinst i den nordligaste gruppen (som hette varierande t ex ”Norra”, ”Norra Norrländska”, Norra B”) bara ära.

Först f r o m 1955 fick man också chansen att delta i kval med segrarna från alla sydligare divisioner plus bottenplacerade i Allsvenskan, för att nå nästa säsongs Allsvenska. Men från att tidigare varit definitivt uteslutna var lagen från norr även fortsättningsvis relativt avstängda genom att söderlagen favoriserades genom att ha fler division 2-serier vilket innebar att i praktiken var det bara ett enda lag från Norrbotten och Västerbotten som gavs chansen varje år.

Jag är ju mest intresserad av lagen från Norrbotten och Västerbotten så nu koncentrerar jag beskrivningen för dessa lag. Från 1951 har vi en division 2-serie och från 1955 får vinnaren chans att kvala till Allsvenska serierna. Numerärt har vi följande uppgifter, och nu kör jag fr o m 1951 när vi fick vara med-

Division 2 1951-1974 8 olika Division 2-grupper

8 grupper. En av dessa grupper, den nordligaste bestod av lag från Norrbotten och Västerbotten. Men IFK Umeå och Teg blev placerade i den näst nordligaste gruppen, så mest korrekt är att ange att den nordligaste gruppen bestod av lag från Norrbotten och norra Västerbotten.

Antal lag i division 2
Från 1952 6 lag; totalt 8x6=48 lag
Från 1958 8 lag; totalt 8x8=64 lag

Från 1962 10 lag; totalt 8x10=80 lag

Från 1965 12 lag; totalt 8x12=96 lag

Från 1968 10-14 lag; totalt c:a 100 lag

Division 1 1952-1975 2 olika Division 1-grupper

Norra och Södra Division 1 alltså.

Sista året 1974/75 slogs de båda ihop för att de tio bästa skulle få plats i kommande Elitserie. Intressant att notera att i denna serie där de starkaste lagen skulle identifieras för att bilda den nya serien fick vi placeringarna 1-5 Brynäs, Leksand, Skellefteå, Timrå, Modo 6 Färjestad 7 Frölunda 8-10 AIK, Djurgården, Södertälje. De norrländska lagen som tidigare inte ens fått delta men som släppts in steg för steg senaste 20-30 åren visades nu vara landets bästa…Vilket illustrerar att den organisatoriska strukturen länge varit orättvis eftersom norrlandslagen alltid haft svårare trösklar för att nå fram och söderlagen osportsligt nog haft fler platser upp till högre nivåer i svensk hockey.

Antal lag i division 1
Från 1952 6 lag; totalt 2x6=12 lag
Från 1956 8 lag; totalt 2x8=16 lag

Kval till division 1 1952-1975

Under en tioårsperiod 1952-1961 flyttades 2 bottenlagen i norra och 2 bottenlagen i södra direkt ned till division 2. Fyra lag från division 2 ersatte alltså och de kom från en norra kvalserie och en södra kvalserie (men märk väl att den nordligaste Division 2-gruppen inte hade rätt att uppflyttas första åren…).

Under 1962-1965 spelade de 4 lägsta lagen i båda divisionerna en enkelserie på 8 lag och de 4 nedersta flyttades direkt ned i Division 2 och ersattes av 4 lag från division 2 efter en norra och en södra kvalserie.

Under 1965-1969 åter till första systemet: de två lägsta i vardera division nedflyttades direkt och ersattes av 4 lag, från södra och norra kvalserien.

Under 1969-1973 spelade de 4 lägsta i norra Division 1 en kvalserie och de tv lägsta då direktnedflyttades och ersattes av 2 lag från norra kvalserien bestående av de fyra division 2-vinnarna i norr. Motsvarande gällde för södra halvan av landet.  1974 slogs dock nedflyttningsserierna ihop och 2 lag nedflyttades och ersattes.

Slutspel för SM 1952-1975

1952-1955 vinnarna av Division 1 Norra och Södra möttes i final om bäst av 3 matcher.

1956-1961   lag 1-2 från norra och lag 1-2 från södra spelade SM-dubbelserie 6 matcher för varje lag.

1962-1965 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-enkelserie 7 matcher för varje lag.

1966 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-dubbelserie 14 matcher för varje lag.

1967 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-slutspel med bäst av tre matcher i kvartsfinal, semifinal och final.

1968-1969 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-enkelserie 7 matcher för varje lag.

1970-1973 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-dubbelserie 14 matcher för varje lag.

1974 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-trippelserie 21 matcher för varje lag.

1975 lag 1-4 från de nu ihopslagna Division 1-serierna spelade slutspel med bäst av tre matcher i semifinal och final.