Luleå HF

Försöksserien 1949-1974

Den tidigare historien för svensk elithockey är förstås mer att se som ett experiment. Men från 1949 och framåt togs allt fler steg i rätt riktning till man var framme 1974 och Elitserien startade.

Den här ”Försöksserien” var förstås inte alls framme inledningsvis eftersom bara lag från södra halvan av Sverige fick vara med. Men geografin utvidgades, lag från medelpad-ångermanland (Wifsta/Östrand – sedemera Timrå – från 1949; Alfredshem – sedemera Modo – från 1952. släpptes in.

Och 1951 bildades en ”Norra Norrländska Division 2” bestående av lag från Norrbotten och Västerbotten och under hela fortsatta ”Försöksserien” var en av divisionerna bestående av lag från Norrbotten och Västerbotten. Fram till 1954 innebar vinst i den nordligaste gruppen (som hette varierande t ex ”Norra”, ”Norra Norrländska”, Norra B”) bara ära.

Först f r o m 1955 fick man också chansen att delta i kval med segrarna från alla sydligare divisioner plus bottenplacerade i Allsvenskan, för att nå nästa säsongs Allsvenska. Men från att tidigare varit definitivt uteslutna var lagen från norr även fortsättningsvis relativt avstängda genom att söderlagen favoriserades genom att ha fler division 2-serier vilket innebar att i praktiken var det bara ett enda lag från Norrbotten och Västerbotten som gavs chansen varje år.

Jag är ju mest intresserad av lagen från Norrbotten och Västerbotten så nu koncentrerar jag beskrivningen för dessa lag. Från 1951 har vi en division 2-serie och från 1955 får vinnaren chans att kvala till Allsvenska serierna. Numerärt har vi följande uppgifter, och nu kör jag fr o m 1951 när vi fick vara med-

Division 2 1951-1974 8 olika Division 2-grupper

8 grupper. En av dessa grupper, den nordligaste bestod av lag från Norrbotten och Västerbotten. Men IFK Umeå och Teg blev placerade i den näst nordligaste gruppen, så mest korrekt är att ange att den nordligaste gruppen bestod av lag från Norrbotten och norra Västerbotten.

Antal lag i division 2
Från 1952 6 lag; totalt 8x6=48 lag
Från 1958 8 lag; totalt 8x8=64 lag

Från 1962 10 lag; totalt 8x10=80 lag

Från 1965 12 lag; totalt 8x12=96 lag

Från 1968 10-14 lag; totalt c:a 100 lag

Division 1 1952-1975 2 olika Division 1-grupper

Norra och Södra Division 1 alltså.

Sista året 1974/75 slogs de båda ihop för att de tio bästa skulle få plats i kommande Elitserie. Intressant att notera att i denna serie där de starkaste lagen skulle identifieras för att bilda den nya serien fick vi placeringarna 1-5 Brynäs, Leksand, Skellefteå, Timrå, Modo 6 Färjestad 7 Frölunda 8-10 AIK, Djurgården, Södertälje. De norrländska lagen som tidigare inte ens fått delta men som släppts in steg för steg senaste 20-30 åren visades nu vara landets bästa…Vilket illustrerar att den organisatoriska strukturen länge varit orättvis eftersom norrlandslagen alltid haft svårare trösklar för att nå fram och söderlagen osportsligt nog haft fler platser upp till högre nivåer i svensk hockey.

Antal lag i division 1
Från 1952 6 lag; totalt 2x6=12 lag
Från 1956 8 lag; totalt 2x8=16 lag

Kval till division 1 1952-1975

Under en tioårsperiod 1952-1961 flyttades 2 bottenlagen i norra och 2 bottenlagen i södra direkt ned till division 2. Fyra lag från division 2 ersatte alltså och de kom från en norra kvalserie och en södra kvalserie (men märk väl att den nordligaste Division 2-gruppen inte hade rätt att uppflyttas första åren…).

Under 1962-1965 spelade de 4 lägsta lagen i båda divisionerna en enkelserie på 8 lag och de 4 nedersta flyttades direkt ned i Division 2 och ersattes av 4 lag från division 2 efter en norra och en södra kvalserie.

Under 1965-1969 åter till första systemet: de två lägsta i vardera division nedflyttades direkt och ersattes av 4 lag, från södra och norra kvalserien.

Under 1969-1973 spelade de 4 lägsta i norra Division 1 en kvalserie och de tv lägsta då direktnedflyttades och ersattes av 2 lag från norra kvalserien bestående av de fyra division 2-vinnarna i norr. Motsvarande gällde för södra halvan av landet.  1974 slogs dock nedflyttningsserierna ihop och 2 lag nedflyttades och ersattes.

Slutspel för SM 1952-1975

1952-1955 vinnarna av Division 1 Norra och Södra möttes i final om bäst av 3 matcher.

1956-1961   lag 1-2 från norra och lag 1-2 från södra spelade SM-dubbelserie 6 matcher för varje lag.

1962-1965 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-enkelserie 7 matcher för varje lag.

1966 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-dubbelserie 14 matcher för varje lag.

1967 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-slutspel med bäst av tre matcher i kvartsfinal, semifinal och final.

1968-1969 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-enkelserie 7 matcher för varje lag.

1970-1973 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-dubbelserie 14 matcher för varje lag.

1974 lag 1-4 från norra och lag 1-4 från södra spelade SM-trippelserie 21 matcher för varje lag.

1975 lag 1-4 från de nu ihopslagna Division 1-serierna spelade slutspel med bäst av tre matcher i semifinal och final.

1974 hade man nått fram och etablerade Elitserien och under den fyra division 1-grupper som så småningom utvecklades till Superallsvenskan.

Elitserien bestod av 10 lag inledningsvis, från 1987/88 12 lag och det blir alltså 14 lag från säsongen 2015/2016. Lagen spelade 36 matcher, sedan 40 matcher, och så vidare till nuvarande 55 matcher.

I slutspelet fick de översta fyra lagen delta och man spelade bäst av tre. Ett av lagen kunde alltså bli svenska mästare efter att bara ha spelat fyra matcher i slutspelet och vunnit dessa – och det inträffade inte sällan.

Division 1 bestod av 4x12=48 lag, från 1977 4x10=40 lag, från 1998 4x8=32 lag, från 1999 2x12=24 lag, från 2005 1x16=16 lag, från 2009 1x14=14 lag.

Kval till Elitserien har varierat under åren. Ofta har det varit fråga om varianter av PlayOff, och ofta har det avslutats med en avgörande kvalserie. Ibland har lag från Allsvenskan garanterats avancemang men sedan lång tid har bottenlagen från elitserien haft chans att hålla sig kvar. En tid körde man med att bottenlagen i Elitserien fick kliva av efter halva serien för att därefter spela i en serie med de bästa lagen nedifrån resten av säsongen, för att avgöra vilka som fick bli med i nästa års elitserie. Färjestad har exempelvis tvingats delta i sådant, Skellefteå AIK förstås också. Och nu blir det alltså playoff efter Superallsvenskan, följt av matchspel bäst av sju mot bottenlagen i Elitserien.

Från och med 1974 har vi alltså en ordentlig organisatorisk struktur för hela landets elithockey där eliten inledningsvis bestått av 10 A-Elitlag och 48 B-Elitlag vilket successivt utvecklats till 12 E-Elitlag och 14 B-Elitlag.

I början av sjuttiotalet fick byggandet av ishallar rejäl fart och det innebar att i och med det kunde hela landet delta på ett helt annat sätt. Tidigare hade ju vädret haft betydelse, t ex genom tillgång till isar att spela på och svåra/milda vintrar och så vidare. Dessutom hade transporterna utvecklats och det blev lättare för lag från översta Norrland att delta: under lång tid hade man ju inte ens fått vara med och även när man väl kommit med var trösklarna fortsatt stora för norrlandslagen som tilldelas någon enstaka division 2-liga etc där det var ett nålsöga att komma igenom för att nå division 1, men det hade successivt blivit bättre och fr o m bildandet av Elitserien och därefter av Superallsvenskan utvecklades den svenska elithockeyn till att bli organiserad på ett sportsligt sätt för hela landet.