Sven.Savage: Publiken i arenorna tycker jag inte har förändrats så mycket genom åren, där har det alltid buatas och gapats och sedan har det svängt lite genom åren vart det varit värst och mest. Men visst, sedan de skarpa mediekuberna har hamnat i taken så har anledningarna till gapet vuxit såklart. Det finns helt enkelt fler sekvenser att bua åt när man kan reagera på både livshändelser och repriser.
Däremot så håller jag med om att spelare, ledare och övrigt folk runt klubbarna blivit värre på att "gnälla". Men frågan är hur mycket av det som är medias "förtjänst" då tidningar och övrig media kryper in överallt för att inte bara nysa upp skandaler, utan gärna också provocera fram dem. Tryck upp en film på en tveksam situation under näsan på en tränare/spelare/ledare och be honom kommentera, så vips så har du en person som "rasar" och du kan med en finurligt skriven artikel trigga igång massan oberoende av vad person sagt. Jag är övertygad om att kritik framfördes till domarna förr också, men då skedde det mera internt i domarrum och bakom stängda dörrar. Nu sitter det väl en webbkamera i pannan på domarna dygnet runt. Och ju mer föreningsfolket läser om hur andra klubbar beter sig ju mer vill de vara med att "påverka" själva.
Visst har kraven ökat, det är självklart när man ser på hur mycket mer pengar och stora organisationer det är runt lagen nu. Men frågan är hur mycket högre krav vi kan ställa på domarna. När allt, allt, allt kan granskas och analyseras i slow motion och olika vinklar så är det jäkligt lätt att vara domare bakom skärmen. För precis som du säger så händer det mer på isen nuförtiden och även om de i SHL blivit en gubbe till så måste domarna fatta besluten blixtsnabbt i realtid från en vinkel i en sport som går snabbare och snabbare.
Inom en snar framtid så har vi väl inga domare på isen utan allt bedöms från ett situationsrum där 10 pers sitter och dömer matchen från sina skärmar och blåser av spelet med hjälp av en elchock till en randig maskot på planen.
Nu var det egentligen inte domarnas kvalitet som upprörde mig från början utan framförallt medias rapportering av matcherna där för mycket fokus ligger på att ta upp situationer som folk blir upprörda av, eftersom det ger mer snabba klick och liv i kommentarsfälten. I den kategorin hamnar dock domarna väldigt ofta i skottgluggen. Men helhetsintrycket av rapporteringen blir en satans massa gnäll och pajkastning Som jag börjar bli grymt trött på...
Basse: He he, jag tror inte som du, men kanske har du rätt?
Själv hinner jag inte med någon annan sport i stort sett utan nu är det bara hockey.
innan videoinspelning av målkemera fanns ju inget annat än domaren bestämmer. Att nu ha fått allt extra som du beskriver har både förbättrat och krånglat till det. Men ändå skulle vi behöva komma ned till domaren bestämmer och somarens beslut respekteras. Jag vill gärna acceptera att domaren gör fel ibland, t o m fel som avgör match av det enkla anledningen: hur skulle det annars se ut?
Men för det krävs att de håller en nivå som man kan acceptera. Nu ser man domare stå två meter från sitationer som är hur tydliga som helst och ändå kan de inte hantera dem.
Ett problem är att domarna är så pressade av pubilk, tränare och spelare som är på dem som ollonborrar.
Nu ska jag inte vara jävlig mot någon men vissa lag har gått före med spelare som gnällt, gnällt och åter gnällt på varje domslut och andra - eller ofta samma - vars tränare och ledare gjort detsamma.
Och det sätter förstås igång publiken. I vissa arenor tycks det som att publiken endast är där för att som sjätte spelare påverka domaren. Naturligtvis förstår man att viktiga och felaktiga domarbeslut helt enkelt måste förväntas leda till att publiken reagerar men jag är hjärtligt trött att se hur det på många arenor blivit så j-a pinsamt att publiken t o m kräver utvisning när en hemmaspelare halkar omkull och närmaste motståndare är långt därifrån typ.
När det gäller om domarna blivit sämre eller inte. Kanske är de "bättre"? Men kom ihåg att kraven är så mycket större numera. Förr var hockeyn betydligt enklare. Det hände inte lika mycket, en lirare hade pucken och det som hände, hände där. Nu pågår allt överallt hela tiden och det är en massa grejer att ha koll på. Och då gäller det att med fyra zebror på isen och en senior zebrakontrollant på läktaren prestera ett fungerande samarbete för att kunna göra det.
Ta t ex vår kvartsfinalmatch i Scandal-I-Analium för några år sedan. Då fick dåren höjdhopparen den goda idén att ta två utvisningar samtidigt på en luleback och ingen av utvisningarna var utvisning (skulle man ta för sådant hade man haft 300 utvisningar per match). Sedan tvingade höjdhopparen vederbörande att sitta utvisad medan Köplustan gjorde 1-0, 2-0 och 3-0. Alla visste att höjdhopparen blivit galen: hans linjezebror försökte förgäves få honom att följa reglerna, den erfarne zebran på läktaren visste också, men gjorde inget. Luleås kapten och tränare försökte tala förstånd med zebran men hotades med att visas ut. Det av Köplustan avlönade matchsekretariatet höll - oväntat? - med höjdhopparen. Han avgjorde alltså matchen och kvartsfnalen där och då. I efterhand förklarade alla att omspel var det enda rättvisa (alla utom Ulf Dahlén och Köplustan förstås, som bara förklarade att "Köplustan har inte gjort något fel") och förbundet förklarade sedan i sin stora vishet att "resultatet kvarstår" med motiveringen att "vi hinner inte spela om matchen".
Du kanske har rätt i att domarna är jämförelsevis bättre, men kraven är betydligt större och det har inneburit att zebrornas personliga karaktärer fått betydligt större inverkan och den är inte trevlig...