Luleå HF

Hatbrottslingen, avsnitt 2

Boden

Länge tillbaka var Boden väsentligen inte. Det fanns ibland samer temporärt där när man var ner med renhjordarna men bara ett handfull kåkar med dithörande fäbodar, därav namnet Bodebyn, senare förkortat Boden vilket för länge sedan var bestämd form plural av ”bod” dvs boden = bodarna.

1827 byggde man en kyrka i området som fick namnet ”Överluleå kyrka” och Boden kom då att kallas Överluleå och runt kyrkan växte en kyrkby upp (ungefär som ett Gammelstad – Nedereluleå - fast mindre) Runt om inrättades de administrativa gränserna för Överluleå socken, församling, landskommun etc.

I allt väsentligt var alltså Boden en del av Luleå, en mycket liten del. Men så händer saker och platsen fick leva under ett sekel innan den nu håller på att avvecklas och så småningom blir Boden förstås Öfverluleå igen och alla inser att Boden kommer att sväljas av Luleå.

Det som hände var militären. I slutet av 1800-talet byggdes järnvägarna i norra Sverige och avsikten med en järnväg norrut var förstås för att frakta järnmalm från Kirunaområdet till södra Sverige och militärens inflytande var att påverka att järnvägen inte byggdes efter kusten utan fem 4-5 mil in i landet för att inte kunna nås av ryska kanoner från ryska skepp efter norrlandskusten i framtida krig. Det var naturligtvis ett extremt korkat beslut eftersom man totalt sket i att den väsentliga befolkningen i Norrland var bosatta efter kusten och de fick alltså ingen järnväg, utan var tvungna att anlägga små järnvägar från alla norrländska städer in mot inlandsbanan. Ett jävla krångel förstås och extremt illa för alla Norrlands städer, men militären och sydbottningarna sket alltså i norrlänningar: de skulle bara stjäla Norrbottens naturtillgångar. Allt detta är alltså ett kolonialbeteende av Sydbotten på alla sätt, där speciellt Norrbotten behandlades av Sydbotten som t ex Indien eller afrikanska kolonier av Europeiska kolonialmakter.

Vidare ville militären försvara järnvägen under eventuella krig – inte för att försvara Norrland och norrlänningar, utan för att försvara järnvägen och möjligheten att gratis fortsätta urholka Norrbotten på naturtillgångarna järn även under krig  i syfte att industrin i Sydbotten skulle blomstra.  Så man la till slut hela fyra regementen i Öfverluleå dvs kyrkbyn som järnvägen passerade som var strategiskt viktig av georgrafiska skäl: försvarade man den, var järnvägen norrut säkrad mot ryssarna. Och med militären ökade kringbefolkningen successivt. 1919 hade man 6000 invånare som då bröt sig ur Öfverluleå och bildade ”Boden stad”.

Närmaste 70 åren växte Boden långsamt och 1990 hade man nått 20 000 invånare, men därefter minskar den. Nu kan man räkna med olika kommungränser och få konstigare siffror, men faktum är att Boden avvecklas sedan 25 år och anledningen är förstås återigen militären som avvecklat sina regementen. En konsekvens blev att militärens sjukhus – garnisionssjukhuset ; javisst sjukhus i norrbotten etablerades som service till militären inte norrbottningarna – avvecklades. Länge stod striden mellan Luleå sjukhus och Bodens och den självklara utvecklingen skulle förstås ha varit att Luleå sjukhus byggdes ut till Länssjukhus, men eftersom Bodensarna gnällde i det oändliga tog Piteås Anders Sundström det korkade beslutet – han styrde Norrbotten då – att lägga sjukhuset i Sunderbyn dvs mitt emellan Boden och Luleå efter Luleåälven. Knäppskalle!

Bodens förutsättningar för framtiden är naturligtvis nu förändrade. Man kommer att fortsätta avvecklas och nedmonteras och kan bara se fram emot att återigen bli Öfverluleå, en del av Luleå alltså. I praktiken är det förstås redan så. Avståndet mellan Luleå centrum och Boden ”centrum” är bara några mil, många Luleåbor ”bor i Boden” där priserna på husen är billigare som följd av avfolkningen.

Allt det ovan beskrivna innebär alltså att det i Boden finns en utpräglat desilllusionerad och deprimerad befolkning, speciellt förstås bland den äldre befolkningen som sett staden blomma upp och sedan dö under 1900-talet. Och känslorna sprider de till sina barn och de nya generationerna som förstås blir allt mindre.

Den igen-kliga orsaken till allt detta är alltså kolonialmakten i Sydbotten. Makthavarna i Fjollträsk vars beslut om hur de hanterat Norrbotten uteslutande baserats på hur de gynnar befolkningen inte i Norrbotten men i Sydbotten. Hur de säkrar att de kan gratis stjäla naturtillgången järnmalm nedåt landet för att göra Fjollträsks elit rikt, och hur de styrt över militära beslut i syfte att skydda denna gyllene skatt från ryssarna.

Men få Bodensare begriper det. Och skulle de lyckas inse att det ligger till på det viset är det lite krångligt att sitta uppe i Bodebyn och vara ilskna på Fjollträsk för där hörs de inte.

Så det är enklare att vara sura på närmaste grannen som utvecklats ända sedan medeltiden och fortsätter så. Men som Luleåbo ser vi det ju lite större. Visst, vi är störst i Norrbotten och urbaniseringen i Norrbotten gör att folk flyttar in till oss. Men vi själva har ett rejält drain av folk söderut framför allt för att få arbete. Men det påverkar förstås inte de bodensare som bara orkar hata Luleå. Allvarligt talat – de flesta bodensare gör det inte – men det finns en minoritet som lever kvar i detta missriktade hat och de verkar så göra till de dött ut. I krampryckningar fortsätter de uppföra sig illa medan de inväntar slutet.

Hatbrottslingen, avsnitt 3

Kan denna bakgrund och historiska förutsättning ge Öfverluleå någon annan speciell prägel? Hur brukar de se ut på platser där ett stort antal militärer från en kolonialmakt kontinuerligt anländer och vistas? Ja, det är ju bara att se hur det var där Uncle Sam drog fram i Asien med följd att prostitutionen och droghandeln blomstrade. Nu ska jag inte gå längre in på det spåret men man kan konstatera att Boden var landets kafé-rikaste stad om det säger något kanske.

Men en annan följd blev förstås att Öfverluleå Boden hade en frekvent tillgång till vältränade 18-20-åringar från Sydbotten som under något år skulle ha någon fritidssysselsättning och sportlivet kom förstås att blomstra. Med BBK som bas fick Boden lag i alla idrotter och var framgångsrika. När det gäller hockeyn var det Bodens BK, Piteå IF, Kiruna AIF, IFK Kiruna, IFK Luleå och Luleå SK som fightades om att vara bäst i Norrbotten och de båda Luleå-klubbarna hade sällan något att säga till om; det var fr a Kirunalagen, ibland Piteå och då och då BBK som var bäst.

1977 bestämde sig Luleå att det var dags att slå ihop hockeysektionerna från IFK och sportklubben och Luleå Hockey var ett faktum. För varje år lyckades Luleå allt bättre och blev snabbt bäst i Norrbotten och avancerade obevekligt upp i Elitserien 1984 och väl där etablerades Luleå snabbt som ett av de bättre lagen och 1996 nådde man fram till att bli svenska mästare.

Allt detta hände under tiden 1977 – 1996, på två decennier, och med kunskap om den historiska bakgrunden vet alla nu att samtidigt som Luleå passerade Boden inom hockeyn, pågick den historiska förändringen av Boden vilket innebar att de insåg att deras framtid blev att bli uppätna av Luleå. Inte att undra på att vissa Bodensare var deprimerade och att de dessutom fick för sig att de skulle hata Luleå.

Men mitt i dödsryckningarna stimulerades BBK/BIK-hockeyn av Luleås framgångar och man lyckades i början av nittiotalet bli bättre än någonsin tidigare och lyckades nästan-nästan själva gå upp i Elitserien; var bara ett straffmål av sandström på riddarn sr från att verkligen gå upp.

Vad hette tränaren för Boden 1992-1995, de tre säsonger man var som bäst någonsin och nästan blev ett Elitserielag?

Vad hette den tränaren som under tre år levde i den ledsna Boden-byn, bland alla ledsna bodensare, som var ansvarig för laget under Bodenhockeyn största misslyckanden, medan Luleås hockey blomstrade och sedan gick till Glud medan Bodenhockeyn sedan gick i konkurs?

Niklas Wikegård.

Har allt detta någon betydelse numera? Kan denna bakgrund ha något inflytande på Wikegårds uttalanden om Luleå eller Luleås sportchef?

Jag trodde inte det, men inför årets slutspel fick ju Wikegård ett psykgenombrott i live-TV där han i flera minuter snackade så j-a mycket skit inför öppen kamera om Osten att det nästan var i klass med allt skit som brännvinsjournalisten Fehlman gjort. Wikegårds befängda anklagelser var så galna att man inte trodde sina öron. Jag kan bara tolka det på ett sätt. Detta berodde på att Wikegård fortfarande när ett grönjävulskt bodenfärgat Luleåhat som påverkar vad han säger och tycker. Lita inte på den mannen! Och man inser också att när kameror och mikrofoner inte är på kan Wikegårds icke salongsmässiga åsikter spridas till de han arbetar med. Fyfan.

Bodengrabbar i Luleå Hockey? Ja, naturligtvis har grabbar från Boden om de fått chansen velat gå till Luleå Hockey för att få spela på elitnivå. Vad skulle de annars ha gjort? Gått till klubbar söderut, när Delfinen ligger 15-20 minuters bilresa hemifrån?  Fast allvarligt talat har inte Boden levererat så många spelare till Luleå under dessa år. Tidigare var det väl Nobbe Nordberg, Petter Nilsson, Erik Granqvist typ, samt Niclas Wallin som efter NHL kom till Luleå. Och Rönken från Kalix liksom Thomas Holmström från Piteå som kom till Luleå efter en säsong i Boden. Daniel Larsson kom som junis, men hans ”Bodenfärgade inställning” fick honom att dra andra året. Och därefter har det varit enstaka grabbar från Boden eller byar, nära Luleå, som strikt kommunal räknas till Boden som kommit till Luleå.  De Luleåhatare som finns i Boden har alltså inte på något sätt samma argument som Piteå har mot Luleå dvs att en massa stjärnor och spelare i Luleå kommeit från Piteå. Men bodensarna har sin en egen tragedi i byn under avveckling som är det igen-kliga skälet till att de förstås helt missriktat hatar Luleå fast det är Fjollträsk de ska hata om någon. Men det begriper de tydligen inte.