Luleå HF

Jag känner mig stolt över den kunniga och väl formulerade förklaringen jag gav till Köplustesupporterrookien, som läst om "Real Luleå" i tidningarna och undrade om förklaringen till namnet Värsta Köplustan.

Det här är ju inga hemligheter. Det här vet ju alla som känner svensk elithockey sedan en längre tid. Vilket man förstås inte kan begära av nybörjarrookies inom hockey eller av supportrar till lag som typ Apan, som förutom senaste åren hållit till i lägre divisioner under överskådlig tid. Men jag betvivlar inte att dessa apor har bättre koll på buskes och tegs hockey poå den tiden.

Nå. Vinfyllot Ulf-Ture får förstås spatt och spader och lägger in följande blahablaha:

"Ett Frölundafan frågar Bagdad varför han kallar dem för Värsta Köpelustan? Bagdad hävdar att Fröunda köpt in en massa spelare från andra SHL-lag under 2000-talet. Man tar sig för pannan! Alltså Qatar är betydligt mer köpelag och mammondyrkare just nu än vad Frölunda NÅGONSIN vart. "

Mammondyrkare? Gång på gång har det förklarats att dyrka mammon är synonymt med att samla guld och pengar. Att köpa är alltså tvärtom. Finns det något lag som sett till att ha en fri överföring av kommunala medel >10 miljoner årligen vilka bara läggs över på sparkontot, inklusive lägger ned damlag och sådant för att spara >1 miljon årligen som också läggs på sparkontot? I så fall skulle det laget förvisso kvalificeras för att benämnas mammondyrkare.

Hmm, när jag tänker efter finns det väl ett enda lag i svensk hockey som uppfyller kriterierna för "mammondyrkare"?

Att vinfyllot Ulf-Ture är såväl okunnig och ointelligent som galen och alkoholiserad visste vi ju, men att stå och göra ett sådant självmål är överraskande även när det kommer från en sådan nolla.

Han och vissa andra apsupportrar har för vana att skälla "köpelag" på andra vilket väsentligen visar att dessa apor inte varit med på elitnivå under de senaste drygt trettio åren när hockeylandskapet helt skrivits om. Därför ylar de "köpelag", "köpelag" med en terminologi som var gångbar på 60/70-talet men som nu inte hängt med.

Vi andra, som kan tänka och har kunskap, vet att alla lag köper och det är de villkor vi lever efter sedan utlandets köp från oss exploderat och numera avser >200 av våra bästa spelare som lirar utomlands samt att den interna rörligheten i Sverioge, Norden och Europa har blivit betydligt högre än den var för 3-4 generationer sedan då Aporna senast var med (då de mest framträdande köpespelarna var apor som miljonkedjan hardy krobbe och martin till Öret).

För många lag har villkoren blivit att om du behöver för att bli kvar i Elitserien SHL måste du - om det är nödvändigt - köpa för att inte åka ur och då köpa smart men billigt relativt vilken kassa du har.

För ett lag som Värsta Köplustan - som ensamma om konkurrensen i västra götaland varje år haft en generation av skitduktiga junisar är förstås kravet att köpa betydligt mindre än för alla andra lag. Men eftersom Köplustan haft stålar har de köpt ändå och deras junisar har fått dra.

Först senaste åren har de valt en annan väg, genom att anställa Rogern på långtidskontrakt samt förklara sin vision om att i första hand fylla laget med spelare från Göteborg och VG. En vettig vision som de hanterat snyggt några år nu och kanske leder den äntligen till att laget går i topp i Sverige. Bra gjort, i så fall.

Det där är förstås exakt samma vision som Osten har. Men Värsta Köplustan har det betydligt lättare eftersom de dels förfogar över 10 ggr så många junisar att hitta spelare från, dels slipper de det långsiktiga arbete som Luleå måste bedriva för att hindra den jävla tjuv-Apan att i lönndom knycka våra pojkar från Norrbotten end till Apschtaan för att presentera dem som egna produkter.

"Man tar sig för pannan", säger vinfyllot Ulf-Ture.

I hans närområde kanske det finns sexfingrade banjoekvilibrister med förkärlek för ansiktsmålning och fiskdamm som imponeras av sådant dravelsnack.

För oss andra "imponerar" vinfyllot Ulf-Tures uttalande ungefär som skulle en apa sett mot himlen där Apollo 17 passerade på väg till månen och nämnda apa tog sig för pannan och tänkte "jävla konstig mygga den där".

Luleå Hockey 2015/16...

Ja, just nu känns detta som ett sorgebarn. En tuff inledning av SHL-säsongen med möte Läjkers, Lustan, Apan x 2, därefter Kronan som blev enkel, men så bogey-Öret och nästa Pölsan.

Känns verkligen som en lista över de lag vi har minst chans på så här tidigt och efter att ha blivit så avklädda har det knytet sig än värre och det funkar mer än det funkar.

Få lag har släppt in så många mål som vi.

Inget lag har gjort färre mål än vi.

Ingen av våra spelare har + i +/-.

Vakterna kan jag inte klaga på. Lassi har varit felfri och också Danne har gjort utmärkta insatser, även om jag tycker han släppt in några baljor som jag tror att Lassi skulle tagit, eftersom Lassi är mycket snabbare att läsa spelet och ställa sig rätt medan Danne ofta är lite långsammare att anpassa sig. Just nu har Danne låga 87,62% räddningar och Lassi 90,91%. Med bättre försvar skulle de siffrorna säkert ligga typ 3% högre.

Backarna.

Enorma sorgebarn. Och denna uppsättning kallades innan säsong för "kanske den bästa backuppsättning Luleå någonsin haft" men just nu tävlar den snarare om epitetet "kanske den sämsta backuppsättning Luleå någonsin haft".

Hur kunde det ske?

Det är ju Fagervall som ansvarar för träningen, speidén och coachningen av backarna och när han kom till Luleå förklarade han att "nu skulle backarna bli spelande och spela sig ur situationer. Inga fler lobb-ut eller sarg-ut."

Skenbart låter det ju bra. Vi ska SPELA, kul! men allvarligt talat såg det för jävla dåligt ut under hösten 2014. Eftersom vi hade alldeles för många backar som inte var skickliga och erfarna nog för den hockeyn.

Först när Osten köpte in Sigalet och Billins lugnade det sig och förutom dessa hade vi stjärnan Näkyvä, samt landslagsjanne som var stabil under våren och Kukan som tog för sig och blev allt bättre under våren. Plus gick Jaros in och övertygade och med alla dessa hade vi nästan en komplett fungerande uppsättning under våren.

Nu har man behållit landslagsjanne och Sigalet, dessutom har man Savilahti-Nagander och Oskarsson och så har man förstärkt med Mikkelson, Schira och Melart.

Jag kan tro att detta är en backuppsättning som skulle fungerat hyggligt år efter är fram till för ungefär fem år sedan. Men hockeyn har raskt blivit allt snabbare och Rönken gick ut med ett system där giftigt och högt checkande forwards blev väldigt svåra för motståndarna att hantera och inledningsvis firade dessa stora triumfer genom att få gratispuckar och -lägen och måla på dessa.

Nu ser vi många lag som gör likadant och många gör det bättre än vi själva någonsin gjort. Apan och Köplustan förstås de vidrigaste exemplen och mot dem kunde spelet vara kvar i vår zon perioder igenom och ismaskinen behövde bara spola halva isen.

För våra backar är helt enkelt inte tillräckligt skickliga för att freda sig, och inte erfarna slask samspelta för att som lag bemästra checkande forwards: herregud - jag har sett ensamma lulebackar hamna i lägen bakom vårt mål där de har 2-3 motståndarforwards på sig och de vet inte bättre än att försöka blint slå puck någonstans.

Ska man knipa käft bara och lita på att får Fagervall fortsätta match efter match, vecka efter vecka, så får han till slut ihop samspelta trygga backar som kan hantera även rabiata Apor och Lustor?

Kanske.

Forwards stöd i försvaret. Jag tycker nog rent allmänt att jag ser forwards hjälpa till bra men ändå finner jag i situationer som blir mål eller nästan mål att ser på på repriser känns det som att även om forwards är nere vet de inte var de ska vara och vad de ska göra. Typexempel Johan Harju och Anton Hedman.

De är ofta på efterkälken, står bakom den motståndare som får vans och ev. målar. De står ofta rakt upp och ned på hälarna någonstans som undrade de "vad gör jag nu" eller "hur tänker de andra agera nu" och det verkar nästan som att de bara står och tittar på medan motståndarna får leva om. Man kan ju tänka att varför gör de inte någon nytta genom att t ex ta bort någon gubbe eller se om det kommer någon gubbe så de kan gå på och hindra den och varför - om de väger runt 100 kg - kan de inte använda dessa till att sätta open-ice tacklingar på små forwards som (helt riktigt) tror att de har fri lejd in i vår målgård?

Jag snackar mycket om försvar alltså, men jag tror att det är där det måste börja. Att bara ha fokus på att jobba i anfall lönar sig inte om vi aldrig är där. Hur många skott på mål har våra vassaste forwards haft när de aldrig fått spela anfallshockey.

Snarare, så ovana vi är att gå på anfall, när väl chanser kommer ser man ofta att vi bara dumpar puck och gärna åker och byter sedan. Hur många mål gör man så?

Nej, detta känns rejält tungt nu.

Ändå har vi emellanåt lyckats leverera imponerande matcher, eller...åtminstone en. Bortamatchen mot Lukko Rauma var hela laget extremt väl fungerande och skulle vi spelat det spelet tror jag banne mig att vi skulle haft chans även i matcherna mot Lustan, Apan x2 och Öret.

Vad var det som skiljde den matchen från alla andra?

Jo att efter matchen några dagar innan mot Fribourg då vi lyckades torska efter rallarhockey - stängde spelarna in sig - utan tränare är jag rätt säker på - och snackade snabbt igenom vad var och en gjort fel och vad var och en borde göra rätt.

Utan tränarna.

Jag undrar vilken/vilka spelare som var ledare under det snacket? Vem/vilka var det som kunde få laget att fungera?

Det var alltså INTE tränarna. Jag tror tyvärr inte heller att det var vår lagkapten eller våra assisterande lagkaptener? Eller var det det?

Vem ska det annars ha varit? Själv undrar jag om det inte var nordamerikanerna som bestämde sig för att nu måste vi skärpa oss.