Luleå HF

Jag har läst mycket. Lite trist, när allt numera sker på en skärm eller t o m en Ipad eller en telefon, eftersom den tryckta skriften ersätts av ett kaosartat dravel där det är "intressantare" om Farmen-Nisse pissat på golvet än om tusentals människor i modern tid massavrättats i Europas oroliga hörn balkan.

Det man läst har givit en lyft i livet, något som man flygit högt länge med. Vid sidan av hela böcker har det ibland räckt med korta dikter av t ex TS Eliot, Jaques Prevert, Johan Kjellgren eller August Strindberg.

Nyss läste jag något som gav mig samma känsla. Jag läste RobertP på Hockeysverige som visade vilken styrka och vilket inflytande en riktig journalist kan ha. RobertP uttalade sig om CryBerts dravel i Norran, som jag avhandlade nedan.

Jag VET att man ska länka och inte lägga in komplett det andra skrivit. Men det här är så bra att jag helt enkelt inte kan motstå.

Här kommer det. RobertP talar (länkat också):

Vill man få bukt med problematiken om smällar av olika sorter mot huvudet är det en bra lösning om klubbarnas ledare inte bara väljer att fördöma alla saker som sker mot deras eget lag, om de samtidigt ska förmildra allt som sker när deras egna spelare gör något liknande.

Det ger ett hycklande som inte gynnar någon överhuvudtaget. Mer än möjligtvis mig som kan sitta och raljera om det.

Ledarna måste försöka fördöma saker när egna laget gör fel. Det måste vara slut på det här med att hela tiden leva i tron att man måste försvara sina egna spelare för att det ”är så man ska göra”.
Det ger att fansen egentligen alltid får bekräftat att det de enögt fått för sig om att egna laget alltid förfördelas blir en sanning eftersom den bekräftas av likaledes enögda ledare.

Ledare som tar ansvar och förklarar att något som är fult faktiskt är fult, skulle kanske till och med ge fansen som skriker mest lugnar ner sig en smula och alla blir i slutändan nöjda och får lite bättre förståelse för vad som faktiskt händer där ute på isen.

Vi kan ju ta det senaste exemplet på en ledare som inte riktigt håller den nivå jag kanske önskar att han borde hålla.
Det handlar om Bert Robertsson i en intervju med norran.se igår.

Han både försvarar och inte försvarar de crosscheckingar Jimmie Ericsson och Alexander Urbom på kort tid skickat upp i ansiktet på motståndare.

Å ena sidan säger han att spelarna inte får bli provocerade så som Urbom blev senast. Å andra sidan skyller han på ”olycksfall i arbetet” att klubban råkar gå upp i ansiktet och han tycker även att KHK-spelaren ”hjälper till”.

Allt känns väldigt mycket ”jag är inte rasist, men…”-karaktär över väldigt mycket som inte bara Bert Robertsson utan många andra klubbledare också jobbar efter. När de väl ser ut att gå mot att faktiskt ta avstånd från vad en spelare har gjort, så slutar det ändå i slutändan med att man förklarar att det nog inte var så farligt trots allt.

”Motståndaren gör ganska mycket för att förstärka… men med det vill jag inte försvara Ubbes beteende”.

Angående Jimmie Ericssons crosschecking på Chad Billins påstår han är en kampsituation som händer ”kanske hundra gånger per match och i det här fallet fick det väldigt olyckligt utfall”.

Men ja, det är ju just det som är problemet. Drar man en crosschecking på en motståndare och den tar i huvudet på motståndaren, så bör du nog faktiskt bestraffas för det med minst 2+10 minuter för checking to the head – eller få ett matchstraff eller avstängning.
Att förklara att det händer hundra gånger per match men just här råkade få ett olyckligt utfall är ju PerDef så att det därmed inte sker hundra gånger per match längre. Det olyckliga utfallet när klubban tar i huvudet på motståndaren ska bestraffas oavsett hur många gånger man inte bestraffas när den inte tar i huvudet.

Robertsson hävdar vidare att referensgruppen ”ville statuera exempel och då kanske Jimmie är ett bra exempel eftersom det blir väldigt stora rubriker” (vilket det absolut inte blev) och därför anmälde just Jimmie Ericsson.
Vidare diskuteras det att det här med att bestraffa crosscheckingar mot huvudet är något som man börjat med först nu, mitt under säsongen.

Men det ställer inte alls. Vi har haft ett flertal avstängningar för crosscheckingar mot huvudet under hela säsongen.
Christoffer Persson i Frölunda fick en sådan avstängning redan i september. Kristofer Berglund likaså. Henrik Hetta och Anssi Salmela stängdes av för det samma i oktober och ska man bedöma hur konsekvent eller inte som DN är, så vill det nog fan till att man har koll på vad DN dömt ut för straff tidigare. Annars blir det lite tveksamt.

Jag förstår för övrigt inte ens hur man kan protestera mot att crosscheckingar mot huvudet anmäls till DN. Alldeles oavsett om en spelare ”förstärkt situationen” efter att han träffats i huvudet.

Jag tycker att det är trist med den här sortens utspel som bara eldar upp fansen än mer att tycka att den disciplinnämnd som sköter sig rätt så bra ”inte är konsekvent”, bland annat.
DN är i huvudsak imponerande konsekvent. Det har jag skrivit om tidigare och det gäller fortfarande. Att påstå att resultatet i deras bestraffningar kan ”bli vad som helst” är fel, eftersom till och med jag kan gissa mig till vad det ska bli för straff i de flesta situationer som hamnar på DN:s bord.

Straffen från DN är inte det som är inkonsekvent. Det som möjligen är inkonsekvent är referensgruppen och situationsrummet.
Alldeles för ofta händer det att DN får ta skit för att en spelare inte blir avstängd – när ärendet aldrig ens skickats in för granskning.
Det felet ligger hos situationsrummet och referensgruppen och ingenting annat.

Slutkommentar, Savage: Ett strålande exempel på hur en strålande journalist ska uppföra sig (Robert Petterson, Hockeysverige) samt hur s k journalister (Adam Savonen och Arvid Marklund, Norran) samt ledande företrädare - assisterande tränare lagkapten (CryBert och fläskberget, Apan) absolut inte ska tillåtas uppföra sig.

En ytterligare intressant artikel på Hockeysverige (länk). Nu har man tillfrågat f d spelare om deras uppfattning om alla frågor om domare och bedömningar som dominerar media för närvarande.

Det är en spretig blandning av uppfattningar, faktiskt, men viss utgångspunkt för diskussion.

1. I NHL händer det väldigt sällan att domslut ifrågasätts av spelare och tränare.

Jag håller med om att det är suveränt och så skulle vi också vilja ha det.

Men de som lyfter detta är ofta domare, som vill ha det till att felet ligger hos spelare och tränare. Till viss del är det så, men en viktig förklaring är också den att domare som agerar korrekt får respekt. Skulle vi ha nivån NHL-domare i landet är jag övertygad om att ifrågasättandet skulle reduceras och kanske t o m på sikt kunna elimineras.

Att det finns domare som är så svaga och påverkbara och fattar grava ej ursäktliga felbeslut och dessutom kan kollapsa så pass att de dömer mot ett lag en hel match...det är väldigt svårt för inblandade inklusive åskådare att acceptera.

Därav mitt förslag att lägg en del av den 1/3 miljard som Cmore årligen betalar SHL-klubbarna till att hyra in NHL-domare några år, för att visa hur det ska gå till samt att utbilda de svenska domarna. Ett system med två huvuddomare där den ene är från NHL - tänk vad mycket den andre domaren skulle lära sig!

2. All medial täckning inklusive repriser i det oändliga ur alla vinklar innebär att domarmisstag tydliggörs och det försvårar domarnas arbete.

Jo, det är säkert riktigt. Och dravlet om "får zebror kolla in repriser på jumbotron eller inte", "får zebror ringa rummet för att fråga om det ena eller andra" och alla "för säkerhets skull telefonsamtal" och så vidare visar att organisationen fr a basen Peter Andersson lever i en 70-talsverklighet och inte hängt med i modern tid och insett att de snabbt måste anpassa hanteringen till nuvarande förhållanden.

Jag kan t ex i repris ruta för ruta se att zebror handlat fel och när jag sett en match där deras felagerande drabbat min klubb med ett extra antal icke korrekta utvisningar samtidigt som motståndarna kommit undan med många utvisningar de skulle ha haft: och jag inser att domarnas partiskhet är så uttalad att den kan få betydelse för matchutgången, eller helt säkert fått det - kan jag hålla käft om det?

Nu var jag ju med om sådant i våra nyligen spelade matcher mot Kronan och Rögle och eftersom vi vann båda matcherna ändå kan jag knappast misstänkas för sura bortförklaringar. Det var så synnerligen icke acceptabelt uppförande av Sjöqvistarn i ena matchen och Molgan i andra, att det helt enkelt inte kan blundas för.

3. Zebror, situationsrum och DIFiplinnämnd måste göra samma bedömningar.

Ja, det håller jag och säkert alla definitivt med om. Men att det inte blir så beror på personfrågor: i första hand på att zebrorna gör så många misstag. Och då ska vi komma ihåg att deras helt dominerande misstag handlar om att de utdelar tvåminuters utvisningar till spelare som inte felat samt struntar i detsamma för spelare som felat, även när det handlar om situationer med puckkamp där som regel alla fyra domare står och tittar på, ibland bara någon meter från skeendet. Och alla dessa misstag blir inte överprövade av rum eller nämnd.

Den andra personfrågan gäller situationsrummet, som i sig är en utmärkt utveckling. Men inte när man sätter en sådan apart person som Lärling att styra över allt och alla. Med en sådan galning är det självklart att zebror, rum och DIFiplinnämnd aldrig kommer att bli regelmässigt synkade. Och då måste han tas bort fortare än kvickt. Inte som nu försvars i det oändliga av kompisen domarbasen.

4. När bedömningar och verkligheten inte fungerar måste ansvariga agera för att rätta till det. Snabbt!

I fjol fick match efter match fel vinnare sedan dåren Lärling suttit och gjort egna, för att inte säga säregna bedömningar. När så sker måste man ändra på det. Enklast förstås att byta ut honom omedelbums, i stället för att som nu hitta på ändrade regler i första hand för att Lärlingen inte ska få chans att förstöra för mycket. Större fokus på att hitta fungerande regler och stämma av dem med samtliga inklusive krav på att klubbarna accepterar och rättar sig efter vad man kommit överens om.

5. Och så har vi kampen mot hjärnskadorna som absolut måste drivas i mål för att rädda hockeyn.

Här har gjorts stora insatser på senare år även om jag fortfarande är förbannad över att det tog en sådan j-a tid för förbundet och media att reagera och agera, dvs man sket i det och visslade glatt "heads-up" i åratal trots att Luleå och Yelverton Tegnér visade vägen redan för 6-7 år sedan.

Men nu är det bättre på väg, även om det fortsatt kommer att ta tid.

I det läget anser jag att sådana som CryBert och hans famösa uttalanden i Norran senast är en uppenbar risk mot denna kamp. Jag tycker att att DIFiplinnämnden skulle ta upp CryBerts agerande och döma ut avstängning och löneavdrag på honom, liksom mot andra som på samma sätt uppträder som fähundar*.

*dock vill jag frikänna Bulan, med hänvisning till underhållningsvärdet, när han vid två identiska situationer när spelare blev tacklade i rygg och föll mot sarg förklarade att a( det där är inte lulespelarens fel, killen mot sargen vet ju att han är på ingång och då måste han räkna med att bli tacklad; samt b) han som tacklar lulespelaren där uppträder farligt och det är just sådant vi måste bli av med inom hockeyn;-)