Luleå HF

Sven.Savage:
Tycker försvarande spelare gör en riktigt bra grej när han täcker bort vänstra delen av målet, hade han ställt sig i mitten av målet blockerar han sin egen målis. Nu minskar han ist skyttens möjligheter. Nyfiken på om det är medvetet el ej, bra oavsett, ännu bättre om det är medvetet. O snygg räddning :)

Hm, ser att diskussionerna går höga i tidningar, i Cmore och på supporterforum i frågan om Bulans kommande uppdrag för säsongen 2017-2018 och framåt.

Det är inte konstigt. Speciellt förstår man att det diskuteras bland Pölsasupportrar, i synnerhet med tanke på lagets insatser på senare tid.

Överlag beklagar jag att klubbarna uttalar sig. Jag har inget emot att klubbarna kan redovisa hur de allmänt tänker, t ex att de letar en back om sådan blir tillgänglig etc, men ser gärna att de avstår ens från sådant under pågående säsong. Osten brukar hantera det skickligt "Vi håller alltid koll på tillgängliga bra spelare".

Men här tänker jag att både Pölsan och Luleå fallerat tyvärr.

Pölsan har offentligt förklarat att de vill att Bulan fortsätter i Pölsan och har krävt besked ja eller nej av Bulan nu under landslagsuppehållet i början av februari. Jag förstår att de varit pressade av media och supportrar men det där tycker jag att de skulle hållt käft om.

Luleå har förklarat att de kontaktat Bulan och frågat "hur han ser på framtiden". Igen-kligen inte så informativt, motsatsen skulle varit konstigt, men jag tycker inte att de hade behövt säga ens detta.

Kommer inte ihåg om Bulan uttalat sig, eller Skuggan. Rönken har ju dock sagt att han "pratar med Luleå" efter att osten informerat om att han lämnar uppdraget som sportchef.

Men hade Pölsan och Luleås ansvariga hållt tyst hade vi sluppit nuvarande situation som inte är så bra.

Det här med att tränare och spelare byter klubbar är inte precis något nytt och mer så under senaste åren när omsättningen blivit allt större. Speciellt många djurgårdtränare har ju flödat ut över landet och för närvarande har vi ju tre Luleåtränare verksamma i tre SHL-klubbar.

Detta är förstås ett problem. Kan en tränare verkligen göra sitt jobb till 100% om han redan skrivit på för en ny klubb? Normalt förutsätter man det och vi har ju t o m haft tränare som spelat kvalspel eller slutspel och då mött en klubb som är deras arbetsgivare nästa säsong.

Apan var väl först att besluta att det inte var OK och sparkade tränaren Anders Forsberg att vara arbetsbefriad men med lön under avtalsperioden ut förstås.

Apan motiverade först det hela med att "Forsberg informerat spelarna innan han informerat Aplasse J" men det var ju ett j-a skitskäl; snarare var det Aplasse J som skulle klandras eftersom han varit j-t omöjlig för Forsberg att få besked av om det skulle bli fortsättning, med följd att Forsberg fick tacka nej till olika erbjudanden medan Aplasse J i lönndom planerade att sparka Forsberg så snart han kunde.

Sedan kom ju Apföreträdare med påståenden att "Forsberg inte skötte sitt jobb" vilket var än mer magstarkt när han under nästan tre år byggt upp en allt starkare Apa som överlägset ledde serien och därefter med det lag Forsberg varit huvudansvarig tränare för vann två GLUD.

Då la Apan officiellt "locket på" men bakom lykta dörrar spred de rykten till media att "Forsberg försökte värva Apspelare till MooDoo" . Detta kunde/ville de inte stå för utan lät en uppsättning nyttiga idioter (rysk spiontermer) sprida det hela, typ Garpenlöv och brännvinsjournalisten Fehlman med hänvisning till "hemliga källor" fy fan.

Media identifierade ju senare att de enda två spelare som Forsberg kunde försökt värva var Holloway och Möller och dessa två förklarade tydligt att Forsberg absolut inte försökt värva dem.

Så, det var en j-a soppa och en varböld som inte värkte ut och inte konstigt att media inte släppte det hela. Men då inträffade CryBert sopm krävde att hela landet skulle sjunga "we shall overcome" med honom så att alla som såg det fick skämskudde.

Alla inser ju att med ett utgående kontrakt till sommaren börjar tränare och spelare redan tidigt under våren söka beslut om vad som händer därefter. Att detta sker - speciellt om de inte är överens om fortsättning med nuvarande klubb - är alltså självklart och det måste alla räkna med. Att sparka någon för att "han avtalat ny arbetsgivare nästa år" är ju bara en meningslös inställning. Det måste finnas andra skäl.

Spelare är ju detsamma men där har utvecklingen gått snabbare. Inom Elitserien fanns en s k "tyst överenskommelse" om att inte värva spelare av andra klubbar under pågående säsong och såvitt bekant följde alla detta gentlemens agreement till dess att alla insåg att en småväxt gotlänning satt med stor börs i Karlstad och sket fullständigt i detta. Såvitt jag vet var det först Hento och sedan Per Ledin som Looben snodde från andra klubbar, alltså från Luleå Hockey. Tidigare var det otänkbart att någon lulespelare skulle gå till Ulfven, men den enorma löneökning looben lockade med gick inte att motstå frö Luleås egna spelare, som inte hade så hög lön i vår speciellt då fattiga klubb. Looben förklarade frankt att NEJ! vi har inte kontaktat dessa, men alla insåg att han blåljög. Warulfvssupportrar tolkade loobens kategoriska nej som ett kategoriskt JA och när det gällde överenskommelsen att inte sno spelare under säsong menade man bara att "vi kommer att gråta hela vägen till banken/lila arenan.

På spelarfronten har det alltså helt kollapsat och naturligtvis förstår alla att så är det också för tränare. De som är attraktiva och kan välja samt få rejäla löneförhöjningar går, så enkelt är det.

Ett tag irriterades jag j-t mycket att se hur Pungen och Frölunda snodde alla spelare vi utvecklat, speciellt när Osten helt suveränt lyfte allsvenska spelare eller liknande som ingen trodde på att bli landslagsstjärnor. Med följd att Helber lovade 4-5 ggr högre lön och snodde våra spelare (anledningen till att FruktHamster valde att gå in med stöd).

Men det ska sägas att de flesta spelare ändå är justa och gör sitt bästa för den klubb de tillhör, så länge de tillhör klubben, och när det är så får man acceptera läget.

Men det finns undantag. Några att nämna var när Luleå vann serien men åkte ut redan i kvartsfinalen mot Riktiga AIK, som slutat åtta i serien och som dessutom enkelt spöats av Luleå hela säsongen innan. Då var det Simon Hjalmarsson - som redan skrivit på för helber och Pungen - som var något grönjävulskt ointresserad av att spela hockey i slutspelet. Fyfan, jag hade inte blivit överraskad om Luleåsupportrar letat upp honom och givit kommunalsmörj. Men Simon var inte ensam, även Harju som då skrivit på för Pölsan i förväg, gjorde en slät figur genom att bara ligga vid bortre blå och vänta pass med följd att lagets presspel bröt ihop och framåt fungerade det inte heller.

Detsamma gällde Hento. Vi mötte Warulfven i kvartsfinal och landslagsmålvakt Hento kastade in puckarna. Vi var tvungna ta honom av isen och med Gusten Törnqvist med spaden höll vi på att vända på steken, men den skada Hento gjort var redan för stor. Ja fyfan. Igen.

Åter till det inledande ämnet.

Kan Pölsans många förluster på senare tid bero på att Bulan funderar på framtiden i Luleå och skiter i hur det går för Pölsan?

Nej. Det borde alla inse, det är otänkbart.

Men kopplingen är svår att motstå och eftersom Bulans framtid nu - efter båda klubbarnas uttalanden - vevas offentligt och alla vet att det kommer ett beslut inom några veckor skulle det inte förvåna mig om Bulan, om han inte skriver på fortsatt för Pölsan, kopplas bort från uppdraget. Kanske han får switcha med Pölsans junistränare i så fall? Då hoppas jag att, som när han var tränare för lules junisar, han skickar in laget ett byte iklädda solglasögon ätande banan. Gärna under match med apjunisar;-)

Tarasov: Håller med du. Det ser ut som att försvararen inledningsvis inte vet vad som är på gång, men upptäcker att passen gått ut till slottet och, när han vänder sig dit, ser att en fri montrealspelare laddar för direktskott. Då gör försvararen sig lite bred, men fortfarande - som du säger - täcker bara vänstra delen varpå Robin Trump får full uppsikt och ansvar att ta övriga. Ett uppdrag som jag tror 99 vakter av 100 skulle ha misslyckats med. Visst kunde Robin ha slängt sig på chans i stället för att stå kvar på sidan men han kan ju aldrig ha vetat på vilken höjd skottet skulle komma. Det kunde ju varit ett skott efter isen, ett högt skott eller ett däremellan och att han instinktivt har plocken på exakt rätt höjd och nyper pucken...fantastiskt. Fan-fuckin'-tastic:-)

Att vara vakt i dagens hockey innebär ju ett krav på att man ska ta allt (som man kan ta). D v s har man fri sikt och tid på sig förväntas man rädda allt. Och det gör också de flesta moderna vakter. Hinner de se skottet avlossas väntas de någorlunda veta var det ska komma och hinna rädda där. Detta i kombination med att de är så j-a stora, samt - åtminstone de duktigaste - hinner ut någon-några meter för att ytterligare minska tillgänglig plats att skjuta på. Visst kan det komma kanonskott men även då väntas ju de flesta vakter om de ser skottet avlossas läsa var det kommer att hamna.

Vilken skillnad från gamla tiders vakter! Jarmo Myllys kunde ju detta, var blixtsnabbt 2-4 meter ut för att skärma av och hade reflexer och plock som var fenomenala. Trots att han - som gamla tiders vakter - inte var en jätte, inte hade gigantiska skydd och inte heller förväntades stå fjäril för att täcka stolparna även när han vare sig såg vakt eller skytt.

Motståndarna kan ju försöka få till skymningar eller styrningar och det är försvarets - backarnas framför allt - uppgift att plocka bort sådana. Men i vilket fall är det ganska svårt att måla på vakterna ändå; de skickligaste läser situationerna innan och trots att de inte vet var skott kommer - eller ibland att skott kommer, kan de ställa sig rätt fastän de är skymda, eller komma ut och stå i vägen för den som ska styra in mål så att - när pucken styrs - hinner den knappt byta riktning för vakten har läst detta, kommit ut, och står för nära för att pucken ska komma förbi. (Vill påpeka att detta är vad Joel Lassinantti är helt sagolik på. Han läser i förväg och agerar med följd att en massa farligheter inklusive mål som av andra bedöms som "det där hade ingen vakt kunnat rädda" inte ens blir av! Och de som inte förstår kan i efterhand tro att "han fick ju inga farliga skott på sig").

Värst är när vakten gjort sitt bästa för att rädda skott ett eller räddar skott ett men ger retur. Då är han som regel överspelad och kan inte själv hindra att det blir mål. Blir det mål, är det inte heller hans fel utan fullständigt säkert utespelarnas ansvar. De måste helt enkelt agera i synk med vakten och låta honom ta detta första läge men innebär det att en annan motståndare får öppet läge i nästa situation måste försvararen helt säkert garantera att denne inte får chansen. Blir det mål där är det inte vakten som släppt in det: det är backen.

Typexempel när motståndarn kontrar 2 mot 1. Idag går backen då nära puckförande och slänger sig för att blockera ispass i rätt stund. Oftast fungerar det: vakten får då koncentrera sig på skytten, medan backen hindrar pass till den andre attackerande.

Men det går inte alltid. Skickliga puckförande kan välja annat för att fixa det. Man ser sådana som tvärnitar och väntar in att packen glider förbi ner i sargen varpå de står 2 mot 0. Eller, som highsticking Lindström nyligen, lobba över den liggande backen.

Jag skulle kunna tänka mig ett annat alternativ, men det ser man aldrig. Att backen helt koncentrerar sig på att markera och stoppa anfallare två och lämnar åt vakten att ta skytten. Detta ser man aldrig, men det finns lägen då det skulle fungera utmärkt.

Sedan har man alla andra lägen när vakten är tvungen att lämna lucka för andra medan han skyddar målet mot puckförande, speciellt när denne kommer från sidan. Typ det som Robin Trump hamnade i. En försvarare måste då med ryggmärgsreflex markera motståndare som kommer i slottet eller från andra kanten. Vid ett fint och intränat försvarssamarbete mellan vakt och backar ska detta gå som en klocka. Men se t ex när en reservvakt får hoppa in - då fungerar det ofta inte alls, de känner inte varandra tillräckligt. I ställlet väljer backarna att agera extravakter, en dålig men förståelig lösning.

Så har vi detta med returer. Vakter som har tillräckligt sjå med att rädda skott 1 ger ibland returer som är fruktansvärda och nästan halva självmål. Med stabila backar som vet detta och kan markera bort forwards att nå returerna kan begränsa skadan. Men bäst att ha en vakt som antingen nyper puckarna, eller förutom att rädda också styr puckarna till förhoppningsbart ofarligt område. (Ett nytt exempel ANders Nilsson är ju stjärna på detta. Vilket innebär att de får en chans men inte mer. En annan sagolik nypare var Viktor Fasth som nästan aldrig gav retur. Trump, å andra sidan är förvånansvärt kass på detta. Det mesta blir returer, och inte sällan går de ut till värsta läge).

Styra undan returer brukar erfarna vakter lära sig, men alltid säkrast att nypa puckarna. Numera har anfallare hittat på att panga stenhårda skott på vakter, riktade så de är ej nypbara och ej heller styrbara med klubba. T ex mot benskydd och liknande, detta för att tvinga fram returer som vakterna inte kan styra. Rätt svårt att säkra sig mot sådant och där blir ansvaret tungt på backarna och backcheckande följande forwards att markera bort sådana forwards som kommer i andravågen. Det är otroligt irriterande när det blir sådana mål och man ser att den försvarande forward som har i uppgift att ta denna andra eller tredje våg vara så j-a lat och utan att tänka att den står precis "bakom" den motståndarforward som gått in och slår i mål en sådan retur. Jag kan nämna att jag kan inte räkna hur många gånger jag sett Johan Harju stå på hälarna i sådana lägen, en meter bakom den forward som målar, och det målet är inte vaktens, ej heller backens utan rätt och slätt Harjus. Att han målar en del framåt väger ofta inte alls upp att han orsakar sådana mål; mål, som aldrig skulle blivit av om K-Fab varit på isen exempelvis.