Luleå HF

Tarasov: Håller med du. Det ser ut som att försvararen inledningsvis inte vet vad som är på gång, men upptäcker att passen gått ut till slottet och, när han vänder sig dit, ser att en fri montrealspelare laddar för direktskott. Då gör försvararen sig lite bred, men fortfarande - som du säger - täcker bara vänstra delen varpå Robin Trump får full uppsikt och ansvar att ta övriga. Ett uppdrag som jag tror 99 vakter av 100 skulle ha misslyckats med. Visst kunde Robin ha slängt sig på chans i stället för att stå kvar på sidan men han kan ju aldrig ha vetat på vilken höjd skottet skulle komma. Det kunde ju varit ett skott efter isen, ett högt skott eller ett däremellan och att han instinktivt har plocken på exakt rätt höjd och nyper pucken...fantastiskt. Fan-fuckin'-tastic:-)

Att vara vakt i dagens hockey innebär ju ett krav på att man ska ta allt (som man kan ta). D v s har man fri sikt och tid på sig förväntas man rädda allt. Och det gör också de flesta moderna vakter. Hinner de se skottet avlossas väntas de någorlunda veta var det ska komma och hinna rädda där. Detta i kombination med att de är så j-a stora, samt - åtminstone de duktigaste - hinner ut någon-några meter för att ytterligare minska tillgänglig plats att skjuta på. Visst kan det komma kanonskott men även då väntas ju de flesta vakter om de ser skottet avlossas läsa var det kommer att hamna.

Vilken skillnad från gamla tiders vakter! Jarmo Myllys kunde ju detta, var blixtsnabbt 2-4 meter ut för att skärma av och hade reflexer och plock som var fenomenala. Trots att han - som gamla tiders vakter - inte var en jätte, inte hade gigantiska skydd och inte heller förväntades stå fjäril för att täcka stolparna även när han vare sig såg vakt eller skytt.

Motståndarna kan ju försöka få till skymningar eller styrningar och det är försvarets - backarnas framför allt - uppgift att plocka bort sådana. Men i vilket fall är det ganska svårt att måla på vakterna ändå; de skickligaste läser situationerna innan och trots att de inte vet var skott kommer - eller ibland att skott kommer, kan de ställa sig rätt fastän de är skymda, eller komma ut och stå i vägen för den som ska styra in mål så att - när pucken styrs - hinner den knappt byta riktning för vakten har läst detta, kommit ut, och står för nära för att pucken ska komma förbi. (Vill påpeka att detta är vad Joel Lassinantti är helt sagolik på. Han läser i förväg och agerar med följd att en massa farligheter inklusive mål som av andra bedöms som "det där hade ingen vakt kunnat rädda" inte ens blir av! Och de som inte förstår kan i efterhand tro att "han fick ju inga farliga skott på sig").

Värst är när vakten gjort sitt bästa för att rädda skott ett eller räddar skott ett men ger retur. Då är han som regel överspelad och kan inte själv hindra att det blir mål. Blir det mål, är det inte heller hans fel utan fullständigt säkert utespelarnas ansvar. De måste helt enkelt agera i synk med vakten och låta honom ta detta första läge men innebär det att en annan motståndare får öppet läge i nästa situation måste försvararen helt säkert garantera att denne inte får chansen. Blir det mål där är det inte vakten som släppt in det: det är backen.

Typexempel när motståndarn kontrar 2 mot 1. Idag går backen då nära puckförande och slänger sig för att blockera ispass i rätt stund. Oftast fungerar det: vakten får då koncentrera sig på skytten, medan backen hindrar pass till den andre attackerande.

Men det går inte alltid. Skickliga puckförande kan välja annat för att fixa det. Man ser sådana som tvärnitar och väntar in att packen glider förbi ner i sargen varpå de står 2 mot 0. Eller, som highsticking Lindström nyligen, lobba över den liggande backen.

Jag skulle kunna tänka mig ett annat alternativ, men det ser man aldrig. Att backen helt koncentrerar sig på att markera och stoppa anfallare två och lämnar åt vakten att ta skytten. Detta ser man aldrig, men det finns lägen då det skulle fungera utmärkt.

Sedan har man alla andra lägen när vakten är tvungen att lämna lucka för andra medan han skyddar målet mot puckförande, speciellt när denne kommer från sidan. Typ det som Robin Trump hamnade i. En försvarare måste då med ryggmärgsreflex markera motståndare som kommer i slottet eller från andra kanten. Vid ett fint och intränat försvarssamarbete mellan vakt och backar ska detta gå som en klocka. Men se t ex när en reservvakt får hoppa in - då fungerar det ofta inte alls, de känner inte varandra tillräckligt. I ställlet väljer backarna att agera extravakter, en dålig men förståelig lösning.

Så har vi detta med returer. Vakter som har tillräckligt sjå med att rädda skott 1 ger ibland returer som är fruktansvärda och nästan halva självmål. Med stabila backar som vet detta och kan markera bort forwards att nå returerna kan begränsa skadan. Men bäst att ha en vakt som antingen nyper puckarna, eller förutom att rädda också styr puckarna till förhoppningsbart ofarligt område. (Ett nytt exempel ANders Nilsson är ju stjärna på detta. Vilket innebär att de får en chans men inte mer. En annan sagolik nypare var Viktor Fasth som nästan aldrig gav retur. Trump, å andra sidan är förvånansvärt kass på detta. Det mesta blir returer, och inte sällan går de ut till värsta läge).

Styra undan returer brukar erfarna vakter lära sig, men alltid säkrast att nypa puckarna. Numera har anfallare hittat på att panga stenhårda skott på vakter, riktade så de är ej nypbara och ej heller styrbara med klubba. T ex mot benskydd och liknande, detta för att tvinga fram returer som vakterna inte kan styra. Rätt svårt att säkra sig mot sådant och där blir ansvaret tungt på backarna och backcheckande följande forwards att markera bort sådana forwards som kommer i andravågen. Det är otroligt irriterande när det blir sådana mål och man ser att den försvarande forward som har i uppgift att ta denna andra eller tredje våg vara så j-a lat och utan att tänka att den står precis "bakom" den motståndarforward som gått in och slår i mål en sådan retur. Jag kan nämna att jag kan inte räkna hur många gånger jag sett Johan Harju stå på hälarna i sådana lägen, en meter bakom den forward som målar, och det målet är inte vaktens, ej heller backens utan rätt och slätt Harjus. Att han målar en del framåt väger ofta inte alls upp att han orsakar sådana mål; mål, som aldrig skulle blivit av om K-Fab varit på isen exempelvis.

Sven.Savage: Ser att den kloka skribenten från anrika Björklöven har skrivit ett vettigt inlägg på trollplanket angående Enboms medgivande om att de har kontaktat Bulan. Vad sidekickstrollet tycker angående hela den situationen vet jag redan utan att ha läst det. Allt som kan vändas negativt mot Luleå hockey är det enda han klarar av.

Själv vette fan vad jag tycker egentligen. Löjligt att Wikegård rasar över något som alla vet har försiggått sedan Loob pensionerades. Brukar inte Wikegård hylla ärlighet och hårda tag? :) Han blir tyvärr mer och mer Djurgårdare för varenda säsong som går. Kan det vara så att han redan nu förbereder sig på att avsky Enbom istället för Osten då han avgår?
Det som känns tvivelaktigt är att Enboms uttalande inte är så schysst mot Brynäs. Om fler inblandade var så här öppna så kanske det skulle komma ett avtal om att inte kontakta kontrakterade spelare/tränare som i NHL. För min del får Luleå gärna bekräfta varenda värvningsförsök långt innan kontraktstiden tar slut om det innebär att vi får ett fungerande avtal som de har i NHL.

I min värld säger jag hellre en obekväm sanning än att försöka slingra mig och ljuga, så på det sättet tycker jag om att Enbom bekräftar intresset för Bulan. Jag kan garantera att alla SHL-klubbar kontaktar andra tränare och spelare långt, långt innan deras kontraktstid har gått ut, så för mig får Enbom gärna fortsätta vara obekvämt ärlig. Lögner och blåförnekande av uppenbar sanning får SHL-klubbarna söderut pyssla med.