Luleå HF

Tarasov: Jo. enkelP sätter ofta huvudet på spiken och även om vi diskuterat hela upprinnelsen lyfter han det faktum att videogranskning i samband med mål är för att identifiera ifall anfallande lag brutit mot regler i samband med att de skjuter mål.

Att göra det efteråt - när försvarande lag tagit kontroll över pucken och med oflyt gör självmål....

Det måste nog till lärlingen och telefonzebrorna för att komma på något sådant.

Sven.Savage: Du tar återigen upp en matchserie som hände för länge sen. Något som är överspelat. Eller tycker du att Luleå har nån slags bonus att hämta ut bara för att ni i DINA ögon blivit bortdömda? För i så fall. Vem bedömer hur stor bonus ni sa få? Och hur stor bonus behövs för att du ska ta av dig offerkoftan och gå vidare precis som alla andra som blivit bortdömda gjort? Hur ska bonusen se ut? Varför skall den drabba ett lag som inte har nånting med kvartsfinalserien mot DIF att göra?

Det skulle vara högintressant att få veta hur du tänker.

Att målet dömdes bort även om "situationen" var över och MIF hade tagit tillbaka pucken känns långsökt. Alsenfelt var satt ur spel på grund av den föregående "situationen". När tar situationen slut och när börjar nästa? Pucken befinner sig där den gör som ett resultat av den föregående situationen precis som Alsenfelt gör på grund av en situation som hänt i anslutning till målet.

Sven.Savage: Enda någotsånär vettiga förklaringen måste väl isf vara att man bedömer det hela som att förstaläget där Sweatt drar med sig spaden och andraläget som uppstår när Malmö gör ett självmål, ska betraktas som EN enda sammanhängande situation sas och inte två separata diton.
Mao: när självmålet görs är Alsenfelt fortfarande påverkad och förhindrad att agera som följd av förstaläget där Sweatt drar med sig spaden.
Kan inte se nån annan förklaring om man utgår ifrån vad regelboken verkar säga.
Och det säger jag utan att ha läst regelboken ordentligt och satt mig in i vad som gäller just när såna här lägen uppstår, dvs två separata situationer som antingen betraktas som just två separata eller som en enda sammanhängande.