Luleå HF

Sven.Savage: Jag tror att nedanstående bild på Dahlen i Vancouvers bås fortsatt ligger honom i fatet: kliar inte i fingrarna att värva honom för den sportchef som ser den bilden.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaa, fattas bara annat. Vancouver Canucks???...

Ett av 3 fullständigt sterila lag gällande triumfer i Stanley Cup de senaste dryga 50 åren. Vancouver och Buffalo Sabres är de enda två lagen som spelat i NHL i över 50 år, men som aldrig någonsin lyckats vinna Stanley Cup.

Dessa två 'dödgrävarlag', tillsammans med det största sorgebarnet av dem alla egentligen, Toronto Maple Leafs, som inte vunnit Cupen sedan 1967, 6 år FÖRE det att Börje Salming inledde, i mina ögon åtminstone gällande sportsliga framgångar,17 'bortkastade' år där.
Visst Börje blev helgonförklarad då han som stjärnback blev dominerande, representerande en av ligans Absolut Sämsta lag... Det var dock kanske inte alldeles lätt för just Börje när han anlände dit -73, att identifiera att det var till en helt "dödsdömd" klubb han hade kommit...
De hade ju ändå vunnit Stanley Cup 1967, DÅ endast 6 år tidigare.

Märkligare är dock att Mats Sundin, som anlände till Toronto säsongen 94-95, under hela sin tid där, INTE lyckades komma fram till att han skulle gå samma sportsliga öde till mötes som Börje Salming, då ju Sundin naturligtvis redan runt millenieskiftet borde ha sökt sig till en annan klubb.

Det mest tragikomiska i kråksången är att Sundin, som under hans första 4 år i NHL representerande Quebec Nordiques, i samband med NHL-lockouten säsongen 94-95, lämnade Qubec och en tid senare istället kom att ansluta Toronto. Quebec däremot, blev kort därefter 'uppköpta' och omvandlades till Colorado Alalanche, som med Foppa i laget vann Cupen året efter -96, precis Som Luleå i Sverige, men som även vann Stanley Cup 2001.

Man undrar om Mats Sundin i eftertankens kranka blekhet, ångrar en hel del av de i mitt tycke 'enormt korkade' beslut som han fattade under hans, precis som i Börjes fall, 17 år långa resultatlösa sportsliga karriär i NHL??, och då syftar uteslutande på åren i Toronto..

Det finns andra svenska stjärnspelare som gjort exakt samma misstag som i första hand Mats Sundin gjorde, nämligen Markus Näslund och Bröderna Sedin.
Dessa tre 'slösade' även dem bort sina eventuellt på det sportsliga planet, potentiellt betydligt mer framgångsrika karriärer i något annat lag, men som ändå oförtrutet fortsatte med att under hela deras karriärer representera dödgrävargänget Vancouver Canucks..

Precis samma 'skräpklubb' som nu tydligen inte är så intresserade av Jonatan Dahlen längre. Det tycker jag att Jonatan ska vara väldigt glad för. Då kanske han kommer till en 'bättre' klubb, om han får chansen i NHL igen...
Men då blir det väl förstås i Toronto eller Buffalo som han hamnar :-)

En herrans massa svenskar har på något outgrundligt vis sedan minst 30 år tillbaka i tiden hamnat i endera Toronto eller Vancouver. Personligen är det för mig en gåta att svenska talangfulla spelare överhuvudtaget har något som helst intresse i att representera just dessa två dödgrävarklubbar, Buffalo Sabres inkluderad som den tredje.

Gör man det som svensk spelare, har man BARA pengar framför ögonen, för chansen att någon av de svenskar som representerar någondera utav dessa tre NHL-klubbar, någonsin i sina NHL-karriärer får höja Stanleycupbucklan ovanför huvudet, måste sett till historiens vingslag vara i det närmaste obefintlig.

Realisten: Fast Dahlén kom ur Vancouvers klor snabbt. Bilden från en träningsmatch, och vevades i media över där och ansågs visa en liten rädd person som hamnat fel i livet. Han hade draftats i andra rundan och gick över redan som 20-åring, men fick då bara lira i AHL-laget 1,5 år innan de skeppade honom till San Jose, som satte honom i AHL de också.

Då åkte han hem till Timrå och spelade upp dem i SHL. Varpå San Jose lockade över honom och där spelade han förra säsongen.

Men i vilket fall. Jag är fortfarande lika överraskad att du så fokuserar på mästartitlar, ja lägger fram det som att det är det enda som är värt något? Toronto har ingen titel på 55 år men har intresset dött där under tiden? Tvärtom. Det är en av de mesta hockeystäderna i NHL och jag tror både Börje Salming och Mats Sundin tackar sin lyckliga stjärna för de långa karriärer de fick där.

Visst, när hockeyspelare intervjuas, säger de att "jag saknar att jag aldrig fick vinna Stanley Cup" eller "jag saknar att jag aldrig fick vinna Le Mat (Le Mans för apor)" men det är bara en liten detalj som omnämns - hockeyn även för dessa som aldrig fick vinna titel är så oerhört mycket större än så. Vore jag NHL-spelare nu skulle en av de viktigaste faktorerna vara i vilken stad jag spelade och då skulle jag nog föredra Kalifornien eller någon stat i söder just för livet utanför hockeyn och de drygt 96% av hockeylivet man inte spelar match. Eller i en klubb där man trivdes man medspelarna, tränarna och övriga. Ja, det finns mycket.

Exempelvis skulle man sky att bli hockeyspelare i Edmonton Oilers med anledning av den helt galne nutida ägaren som förstört klubben och förstör alla talanger som kommit dit. Och ändå har Oilers en massa titlar från Gretzkytiden, visserligen runt trettio år bort men ändå. Jämfört med Oljan är det säkert bättre som hockeyspelare att hamna i närliggande Vancouver. Tror jag.

Men, som sagt, det överraskar mig att du håller titlar så högt, så avgörande betydelsefullt som man får intrycket av när man läser det du skriver.

Tror du att det kan vara något personligt för dig? Något som hänt eller händer dig i livet utanför hockeyn där du så starkt saknar pricken över i:et, där du insett att du inte kommer nå det du strävat efter, att dina drömmar inte kommer att infrias?