Luleå HF

Filmningar och fusk
2. Spelarna

Alla nissar som fått för sig att de är ”experter” eftersom de ”med egna ögon ser att domarna gör fel” borde få delta i ett lotteri där vinsten är att själv döma en match.

Tror de skulle skärpa sig rejält då. Tror t o m att de skulle försvara varje domare och domslut i fortsättningen.

T ex begås hela tiden regelbrott, eller på gränsen till sådana. Det är tyvärr så i hockey, det händer massor hela tiden överallt. Svårigheten för domare är att välja en nivå för vad som accepteras och vad som inte accepteras.

Såg t ex en kommentar om att vi i denna final spelar Luleå ryggsäckshockey genom att följa och fysiskt stoppa motståndare att svänga in framför målet. Jorå. Men jämför det med andra finaler där domarna haft en nivå där man accepterat att hemmaspelare fäller motståndare efter motståndare med våldsamma crosschecking i ryggen när de har fräckheten vilja vara framför motståndarmålet.

Massor av övergrepp går utan att straffas och speciellt de bästa och mest målfarliga spelarna får utstå hur mycket skit som helst utan att domarna reagerar.

Men om de faller. Då är chansen att domaren blåser och ger en PP betydligt högre.

Det vet ju spelarna och därmed reduceras deras ambition att hålla sig på fötterna. Vilket är bakgrunden till förstärkningar.

Jag har ganska hög acceptans för förstärkning. Eftersom det ofta är enda möjligheten att få domarna att utvisa de som bryter mot reglerna.

Ibland blir spelarnas förstärkningar pinsamt tydliga. Det är ju inte så de vill hålla på, men känner sig tvungna när domarna missar eller väljer att strunta i påhopp.

Förstärkningar som spelarna tvingas till är en sak.

Filmningar är en annan sak.

Filmningar och fusk
3. Fusk på riktigt

Där har vi spelare som är ute efter att förstärka, men det blir så tydligt fel eftersom de är amatörer på området. Jag vill ta Anton Rödin som ett exempel. En suveränt skicklig hockeyspelare med ett fantastiskt målsinne. Och naturligtvis ofta utsatt för regelbrott av försvarare som annars inte kan hindra honom. Vilket får honom att förstärka, men han är rätt kass på det. Och därmed finns massor av filmer på YouTube som visar hur han som en döende svan plötsligt får för sig att filma. Jag tror att han skäms för det där och numera är det mer sällan.

Men det finns en högre nivå av riktigt fusk.

Och då kommer vi till Apan. Fläskberget Erikson satte det i system och var stolt av det; erkände offentligt att han filmade och fuskade när det behövdes och gav Apan fördelar. Och eftersom Apan satte honom som kapten fick han naturligtvis stort inflytande på de flesta andra apor.

Fläskbergets främsta innovation var ”benen försvinner”. Han sökte upp en tät situation och lyfte på båda benen varpå han förstås föll pladask och som regel fick utvisning med sig. Tog ett tag innan man begrep att det var utstuderat fusk och domarna begrep det aldrig. Flera andra apor hängde på under några år.

Den allra värsta fuskaren i Elitserien SHL under den tid jag kan överblicka var Fläskbergets arvtagare Andreas Swingerli. Denne ”expert” satte Apan ofelbart in under de sista minuterna av jämna matcher där Apan hade oavgjort eller, än värre, låg under med ett mål, med ett enda uppdrag: skaffa oss PP. Och han lyckades nästan alltid. Hans vidareutveckling av Fläskbergets metod bestod i att han satte upp full fart när han fick puck och åkte rakt in mot komplicerade situationer med 1-2 motståndare och plötsligt föll swingerli som en klubbad oxe. Ingen kunde gissa varför men som regel chansade domarna på tripping.

Dock, det hände alltid i just de nämnda situationerna; slutminuter av jämna matcher, och det fick mig att ana ugglor i mossen. Jag studerade det noggrant och fann att anledningen att han föll var att han själv lyfte båda benen från isen, dvs en klassisk Fläskbergare. Men i Swingerlis variant skedde det i så täta situationer att det var svårt att upptäcka, förrän man visste vad man letade efter. Men skulle kunnat tro att stackars swingerli, han riskerar väl svår skada själv. Icke. När man visste vad man skulle leta efter var det lätt att upptäcka: swingerli såg alltid till att hans huvud för där det ej var risk träffa skridskor eller annat farligt, och dessutom föll han inte hur som helst, utan konsekvent så att han kunde ta emot sig med båda armarna och huvudet nådde aldrig isen.

En mästare helt enkelt, om man beundrar fusk.

Jag punktmarkerade swinet en säsong i serien och visade upp tydliga bevis för vad han höll på med, i bildsekvenser som inte gick att bortförklara.

Men ingen här på snacket hängde speciellt på. Vissa sket väl i det, andra tänkte att där är Savage och hatar Apan igen. Men faktiskt var det en forskningsinsats, en analys och en bevisgivning på hög nivå. Det kan jag påstå, eftersom det är precis vad jag är riktigt bra på IRL. Någon journalist med hockeyintresse kunde tagit det hela till ett fint scoop, men sådana journalister finns ju numera inte på riktigt.

Fast sammanfattningsvis. Det kan vara en jävla skillnad på förstärkningar som skickliga hockeyspelare kan tvingas göra och medvetet och planerat fusk i form av riktiga filmningar. Men det krävs ganska stor erfarenhet för att begripa det.