Perioden har hittills varit klart mycket bättre än jag befarade. Vi har mer eller mindre hållit ifrån Timrå att etablera sitt tryck mot oss i vår zoon. Bara ett par tre minuter att klara av så finns en god chans sedan i tredje.
Det är en extrem skillnad just i det. Om man jämför med Linköping senast (om det var det.) så var deras skott överväldigande innanför ramen, medan vi verkar föredra att bara lägga pucken mot mål, oftast så går den utanför.
Det är skillnad i kvalitet mellan lagen i alla delar av spelet.
I anfallszonen så lyckas vi inte skapa chanser i de heta områdena. Vi skapar chanser men det är inte lika klara chanser med bra press. När vi tagit chansen så är den därefter borta.
De bättre lagen jobbar fram chansen till ett farligare område och därefter har man mycket högre tryck för att bibehålla trycket. Ofta får vi mål emot oss i andra eller i tredje försöket i den vågen.
I början av serien så hade vi den förmågan också, men vi har antagligen medvetet tagit bort det för att vi inte klarar av att vara organiserade för kontringar för vi går bort oss.
Defensivt så verkar det vara positionsspelet som ger oss huvudbry. Vi klarar inte av att kombinera press på puckhållare med att markera de potentiellt farliga spelarna. Det är helt enkelt brist på spelintelligens defensivt sett. Vi har spelare som inte har nått den nivån att läsa spelet i en gemensam enhet.
Tränarna försöker hjälpa det genom att styra upp spelet defensivt till något enkelt som alla skall klara av att följa, men det tar bort det egna initiativet. Så vi blir robotar, som bara följer direkta direktiv.
I siste försöket nu innan reklamen så ramlar spelaren en meter innan han skall ta ut pucken. Det här måste man ta tag i från ledarhåll. Måste man behöva efterfråga idrottspsykolog bara för det där?
Det märks att spelarna vet om att de måste förbättra detaljen att få pucken ur zoonen, för de blir så stressade att de inte klarar av det bara därför. - Hjärnspöke.
Du kan ju ha rätt i din farhåga. Det blir ett dilemma. Hur skall man träna ett lag som är slutkörda när man måste fortsätta?
Får hoppas att Karlin och hans team inte är fasta i något engelskt gammalt tankesätt att det enda som hjälper mot allt är att straffspringa upp och ner i läktartrapporna.
- Men det kanske är min Buster-uppväxt som varnar för det.
Heiden är cool. Satsar på ett enda mästerskap, (OS såklart, det enda som gäller något globalt för en amerikan.) vinna allt, sen skita i att fortsätta för att satsa på något viktigare. Det är ett statement. Iofs, så turistcyklade han ganska bra efter det, men ändå.
Vi måste få in mer energi i tankarna på något sätt. Vi orkar ju just nu inte ens spela klokt. Vi hade bättre ork när vi spelade anfallshockey som tokar.
Det är ju tyvärr lite soppatorsk. Å bränslepriset är högt.
Det det här ser ut som en säker 3-0 seger.
Men vi har chansen! Plötsligt befinner sig någon där han inte trodde att han skulle vara och får pucken. Målvakt ut. Adrenalin och ett mål till, sen slumpen (igen) så vinner vi och tar två poäng.
Niederbach gjorde i alla fall en fantastisk fin passning ditt O'regan som inte förvaltades, tyvärr. Sen så dabbade han sig visserligen lite i egen zon ett moment senare.
Lika bra att ge honom chansen att bli bättre. Vad har vi fö rval?
Vi har en nivå till men vi verkar bromsas av direktiv för att inte spela med huvudena under armarna.
Det är såklart klokt om man skall vara realistisk, det blev för svårt att bara mala på som dårar.
Men ändå. Vi saknar understödet när vi anfaller numera, vi har inte funnit konceptet att spela klokt samtidigt som vi behåller de bra delarna så vi började säsongen med, i strävan att bli smartare.
Vi hade dessutom bättre spelvändningar på den tiden, nu fastnar vi i stället i evigheter i egen zon. Men jag tror på samma förklaring där som jag nämnde nyss.
Ska verkligen göra mitt bästa. Kommer ihåg när jag var typ tio år och en SAAB V4 körde om oss som en galning i vinterväglaget när familjen var på väg till Junsele. "Ojojoj! Tänkte jag, det där kan aldrig gå bra." En mil senare står en kvinna med sin bil i diket och gråter. Sen dess har jag alltid tänkt att jag borde sluta upp med att ha föraningar.
Det är ju fan! Jag hatar när intuitionen ger en sanningen innan det händer. Visualiserade att Linköping skulle göra mål på precis det läget några tiondelar innan det hände.
Gillar Södergran och skulle gärna vilja gilla honom mer framöver, men han krånglar till det för mycket framåt och känns desorienterad ut defensivt.
Han har en förmåga att inte ge sig i dribblingarna framåt förrän han knutit en kärringknut på sig själv.
Han började ju säsongen med en Lidners knäpp när han helt oväntat gick in rakt på mål i några matcher, men efter det har det blivit som det var förut igen. han verkar ha tappat lite självförtroende också för han lyckas inte skära igenom försvaren på det sätt han bevisligen kan så ofta längre.
Jag tror det mesta ligger mentalt. Frågan är om någon lyckas styra upp honom utan att han blir för uppstyrd och hindrad bara därför.
Tycker det märks mest just på Södergran i försvarszonen, har reagerat på det hela matchen. Han blir totalt passiv, tappar all aggressivitet. Flera gånger har han haft farten uppe och till synes grepp på sin motståndare för att helt plötsligt sluta jakten och försöka positionera sig i sin yta vilket blir helt meningslöst. I stället blir tillåts motståndarna öka trycket mot oss medan vi ser ut och och bara titta på med lite tafatta klubbor.
Man måste kunna kombinera zonmarkering medan den som faktiskt jagar och är nära den som kommer in med pucken fullföljer sin jakt.
Jönsson ville inte avslöja hur han skulle frysa Modos anfallsspel, men det skulle inte förvåna mig om det inte blir snortätt framför deras mål nu. Vi får väl se om vi kan fortsätta skapa chanser framför deras mål.
FAN! Så backar vi ihjäl oss låter deras spelare åka in fem meter till det blir perfekt oattackerat skottläge. Gång på gång.
Hutsko kanske kan få måla dit en ikväll. Han verkar ha spring i benen. Han verkar däremot hela tiden behöva dra långa dragskott i stället för att bara snäppa till en handledare när han har pucken framför kroppen. Det går för långsamt och han blir oftast upphakad.
Det är fan vad vi är tama i egen zon. Vårat jäkla zonförsvar ställer till det då vi hela tiden släpper killen som vi är på jakt efter när han lämnar vår spelares zon. Skulle föredra att man fortsätter att pressa man man i stället för att hela tiden ge dem fritt hela tiden.
Vi ser ju värre ut än Brynäs gjorde när linje 19 dominerade i anfallszonen i en av finalerna. Djoos stod och hängde på ena stolpen i ett par tre minuter.
När vi tar backskott skjuter vi rakt in i första stötande som är nästan rakt upp i ansiktet. I bästa fall skjuter vi långt utanför.
Åsså gör vi mål ändå- :)
När Oskarshamn skjuter är det evigheter till närmaste stötande som skall ha skottlinje och skotten styrs eller stoppas med nöd och näppe precis framför vår målvakt.
Det är ju något fel att vi är så jäkla senfärdiga.
Det visar i alla fall (eftersom jag inte vet regeln) hur jäkla viktig den tekningen är.
Spontant så var det första gången jag tyckte att Lehtinen var svag i det avgörande avslutet. Tyckte han var sen och för illa placerad. När jag såg reprisen så kanske det egentligen bara var otur av när det halvhårda slagskottet hamnade. Han kunde lika gärna ha räddat och då hade jag inte gnällt.
Karlin resonerar helt rätt i intervjun. Man får jobba efter de förutsättningar och det lag man har till handa. Drömma om andra spelare får man göra när de kommer till laget.
Det är bara att köra på och göra det bästa av situationen.
Vettefan om jag vill det. ;)