Pätr

Inför säsongen tippade jag att utdömda Södertälje skulle kämpa sig till en tiondeplats och slippa spel i vårens kvalserie. Anledningen var att jag såg en potential i laget, trots att man saknade starkt lysande stjärnor och flertalet experter rynkade ögonbrynen och frågade sig vem som skulle göra målen.

Som svar på frågan listade jag Linus Klasen, Linus Videll, Petri Pakaslahti och Stefan Pettersson, oerhört kompetenta spelare som verkade ha blivit bortglömda eller förbisedda av många experter. Det visade sig också att mitt svar blev rätt till 75 %. Klasen har varit ett av Elitseriens stora utropstecken i vinter, och Videll och Pakaslahti har producerat sjutton mål vardera. Stefan Pettersson fick däremot sparken och vi lär nog inte se mer av honom i svensk topphockey. Alltjämt kan jag dock konstatera att jag i det här fallet inte var lika blind som många betalda tyckare.

Angående nyförvärven så var jag positivt inställd till både Almtorp och Lehoux. I fallet Almtorp kan jag ännu en gång, med lite självgodhet, fastslå att jag fick rätt gentemot de experter som sågade värvningen. Jag förstod inte då, och jag förstår än mindre idag varför inställningen till honom var så frostig. Almtorps statistik från säsongen i Luleå var bra, speciellt med tanke på att han jobbat i skymundan, och en flytt till Södertälje skulle innebära en mer framträdande roll. Det slutade med trettiotvå poäng totalt, och det är bara att gratulera Södertälje till en fin värvning. Lehoux har haft en del skadebekymmer under säsongen, men ändå mäktat med trettioen poäng på sina trettionio matcher, vilket är klart godkänt.

Medan Södertäljes anfall har överträffat förväntningarna har tyvärr backsidan haft det tyngre. Nordamerikanen Ryan Glenn floppade och Topi Jaakola fick säsongen förstörd av skador. Daniel Josefsson har däremot gjort ett gediget arbete och Pierre Hedin har spelat upp sig avsevärt sedan föregående säsong i Modo. Men tyvärr är truppen så tunn att man inte klarar av skador och floppar, särskilt inte bland de tänkta nyckelspelarna.

Hursomhelst, laget räckte inte ända fram och får inrikta sig på en ny kvalserie, en kvalserie som jag tror att Södertälje kommer att vinna. Nu vet jag visserligen inte hur illa ställt det är med Linus Klasen, men oavsett om han kommer tillbaka till spel eller inte så tror jag att Södertälje klarar en kvalserie. Laget var ändå med och krigade om att slippa kval tills bara några matcher återstod, och nye målvakten Riku Helenius är riktigt bra.

Jag måste säga att jag har börjat ändra inställning vad det gäller Södertälje. Det känns som om man är mer eftertänksamma i sin spelarrekrytering. Visserligen spelar nog ekonomin in en hel del i det faktum att det inte blev någon ”Hyvönen-värvning” inför den här säsongen, men jag hoppas för Södertäljes del att man dragit lärdom av tidigare misslyckanden.

Den framtida modellen för det här laget borde vara att dels släppa fram juniorer, dels leta spelare på spelarmarknadens bakgård. Givetvis är önskedrömmen för en sportchef att välja och vraka bland toppskiktet av spelare, men när det inte finns resurser så får man välja ett annat arbetssätt – även om det innebär de många timmarna som det tar att vaska guld.  

Att tippa Elitserien inför varje säsongsstart är något både experter, amatörer och Thomas Ros ägnar sig åt, och ganska många tippare brukar vara så stensäkra på sin sak att serien nästintill känns avgjord innan första nedsläpp. Lustigt nog så brukar serien se ut på ett helt annat sätt femtiofem omgångar senare. Själv hade jag ett ynka rätt, och tänker nu blicka bakåt och försöka förklara varför det gick som det gick.

Jag börjar längst ner i tabellen, där vi återfinner ett Rögle som efter en tung säsong får inrikta sig på kvalspel för att försvara sin elitserieplats.

Jag hade också tippat skåneklubben sist, vilket knappast var ett djärvt drag. Man tvingades till spel i kvalserien även förra säsongen. Och sedan dess har man förlorat sina bästa poängplockare, tvillingarna Abbott, till Luleå och dessutom har Elitseriens bäste back förra säsongen, Kenny Jönsson, avslutat sin spelarkarriär. Så det var inte helt förvånande att Rögle fick ett tungt år även i år.

Inför säsongen berömde jag värvningen av Eric Beaudoin, som jag trodde skulle göra ett gediget arbete. Antagande visade sig bli helt riktigt. Beaudoin har poängmässigt gjort sin bästa elitseriesäsong och stannade på 34 poäng (14+20). Även Dominik Granak tillskrev jag en hel del förhoppningar, och Granak har producerat bra under säsongen. Tyvärr har han inte kunnat ersätta Kenny Jönsson i defensiven, men det trodde jag heller aldrig att han skulle kunna göra. Dessutom hade jag en känsla för Mario Kempe, som också har lyckats etablera sig i Elitserien under den här säsongen.

Däremot tycker jag att det var tråkigt att Giulio Scandella blev skadad och missade större delen av säsongen. Nu tror jag visserligen inte att en hel Scandella hade kunnat hjälpa Rögle undan kvalserien, men han hade kunnat bli en viktig byggkloss i en vass förstakedja, något man är i behov av inför just kvalserien.

Tio matcher kommer nu att avgöra Rögles framtida öde. Jag har bevisat att jag är en usel tippare, så bäva alla Rögle-supportrar, för jag tror att Rögle klara kontraktet. Det är ganska små marginaler i Elitserien nuförtiden, och även om Rögle blev lite avhängt så har inget lag kunnat glida in på en skena och plocka tre säkra mot dem. Samtidigt är jag inte särskilt imponerad av de Allsvenska lagen, utan tror snarare att Leksand floppar pånytt, medan AIK och Växjö inte känns habila nog att nå ända fram.