hubbenorlen: Varför blanda in Zäta han har väl gjort sitt för föreningen? Nää låt dom som ställt till så att det blivit såhär att återställa så att det blir ok igen det blir svårt min julklapp nr: 1 Timrå IK skuldfria 2015 och framförallt dom klättrar så dom hamnar bland dom åtta bästa .
250kg kärlek: På tisdag den 9/12 kl.11:00 uppmanar jag föreningen att utlysa ett möte med supportrarna på Eon restaurangen.
Det känns nog bättre att höra nyheterna från föreningen än att Gamen skall måsta komma med avsljöjandet!
Jag skulle kunna skriva ett mastodontinlägg där jag ältar hur jag följt föreningen i tjugo år och hur deprimerad jag blir när jag tänker på den nuvarande situationen. Men det skulle bara bli en droppe ett hav - de flesta timråsupportrar känner nog likadant.
Och visst ser det mörkt ut, inget snack om den saken. Samtidigt så är jag så korkad att jag tror att man kan vända på de senaste årens negativa utveckling. Jag inser att ekonomin är en nyckel som behövs för att öppna dörren till bättre tider, och just nu är skattkistorna tomma. Men det fanns en tid på nittiotalet när Skellefteå hade så dålig ekonomi att man blev tvungna att köpa puckar från den lokala sportbutiken kontant. Det är svårt att föreställa sig när man tänker på var laget är idag.
Ändå så har jag svårt att föreställa mig att det finns någon mirakellösning. Oljeshejken har jag inga förhoppningar om, utan jag är mer än nöjd om kommunen kan gå in och ta över arenan. Det skulle ge en tryggare grund att stå på, men det skulle inte innebära att krisen är över.
Tankarna har snurrat några varv och slutsatsen jag har kommit fram till är att laget är felkonstruerat. Jag har ingenting emot juniorer, men i dagens Timrå får de bära ett alldeles för tungt ansvar.
Jag utger mig inte för att vara någon expert, men jag ifrågasätter om det inte är dags att tänka om när det gäller värvningsstrategin. Mina tankar är präglade av nostalgi, men samtidigt så är det uppenbart att den nuvarande strategin inte fungerar.
Det jag skulle önska är att man blev bättre på att rekrytera spelare som fastnat i utvecklingen och behöver en andra chans. Tidigare var Timrå extremt bra på det, och det lade också grund för framgång. Jag tror att en balanserad kombination av juniorer och mer rutinerade spelare - alla kämpandes för sina karriärer - skulle kunna bli en framgångsfaktor.
Sedan är jag fundersam över rollfördelningen i laget. Är det något fel att ha två kedjor med spelare som ska utgöra det offensiva hotet och sedan två kedjor med rollspelare? Detsamma gäller backsidan. I dagsläget känns det som om föreningen har en massa spelare som egentligen inte är specialiserade på någonting, eller brutalt uttryckt: Inte bra på någonting.
Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag, men jag nöjer mig nu. Min slutsats blir att vi inte är framme vid slutet, men att det krävs förändringar för att vända skutan.
250kg kärlek: Ni kanske ser det som att jag har ondat på Timrås IK. Gamen föddes innan rekonstruktionen och har sedan dess varit kritisk till föreningens agerande. Att rekonstruktionen var en konstgjord andning talade Gamen om under ST helt okritiska artiklar. Det är knappast några nya oförutsedda kostnader som kommit fram och ställt till med den kris man nu står inför. Detta agerande ställer till det mycket för andra föreningar. Kommer matcher att strykas? vad händer om man konkar i juli? Det kan inte vara så kul att börja bygga ett lag för en högre division så tätt inpå säsongen.
Nu tycker jag att de styrande i föreningen behandlar sina supportrar fruktansvärt illa. Det är många supportrar som mår dåligt över situationen. Därför uppmanar jag de styrande att våga möta sina supportrar och tala i klartext.
250kg kärlek: Återigen verkar det som om min tes visar sig stämma. Människor skulle ägna sig mer åt samlag, det skulle lösa det mesta.
Vargher85: Det gör dom nog - men - Att det föds för lite ungar kan ju ha andra orsaker än att det gökas för lite...
Leif Strömberg ställer en väldigt passande och bra fråga på Twitter som jag faktiskt har svårt att besvara. "Men titta på oss! Sist i tabellen och ett mycket ansträngt ekonomiskt läge. Klart vi bara lägger oss ner och dör!" Man skäms ju, men det är ju den allenarådande uppfattningen. Sveriges ömkligaste supporterskara. Mycket hårt prövad, men också den supporterskara med närmst till gråt och passivititet.
Vart finns den så kallade 'tågan' i våra supporterled? Vem tar initiativet som sedan kommer växa sig större och större och som man sedan kommer återblicka till vid nästa dystra epok?
Jag var inte med som aktiv supporter omkring 1995 men som jag förstått det så kom brytpunkten då. Man hade lagt ner fusionen och gick ut med ett enkelt "Timrå IK is back!" som jag kommer ihåg att det stod på en av de olika bakrutedekaler som krängdes. Där hände något. När händer det igen?
Knylan: Jag tycker inte att det är så konstigt att intresset försvinner i takt med att "allt" som rör TIK blir sämre och sämre. Även om jag tycker att en hel del ger upp alldeles för lätt...
Jag känner själv att intresset avtar allt mer ju sämre det går. Att säsong efter säsong ligga i botten och slåss (oavsett serie) tär på psyket. Tänker man sen på vilket lag vi eventuellt kan/får ställa upp med nästa säsong...ja, då jublar man inte direkt.
Men jag kämpar vidare denna säsong, så får vi se sedan.
Varför har hockeybussen upphört från Söråker? Ca 50 st. uteblivna därav!
MOBILT
· · 
Jag är en person som ganska enkelt ger upp. Eller jag har ofta en tro som jag jobbar stenhårt efter. Men om jag inte når dit jag tänkt så kommer oftast den negativa sidan fram och det negativa tar överhanden. Timrå IK (dess A-lag) är ett lysande exempel på hur min tro snabbt förvandlas till något negativt och hur jag går ner mig kapitalt när laget inte levererar som jag trott. Det känns just nu så oerhört tungt, så fruktansvärt bittert, att jag inte längre vet var jag ska ta vägen.
Bara att jag glömmer bort att laget spelade match i onsdags berättar lite i vilken fas jag är inne i när det gäller kärleken till den här föreningen. Jag kommer alltid att älska Timrå IK, skoningslöst, men det gör mig väldigt rädd när jag glömmer bort matchdagar eller knappt bryr mig när laget spelar...
Föreningen kämpar i motvind. Man skär i spelartrupp, i drift, i medarbetare, ja i stort sett allt man kan skära. Men det räcker inte. Laget har hamnat i en situation att man inte längre tror på det här. Man underpresterar, man vet varken in eller ut, man famlar i mörker. Och att någon skall hjälpa dem på vägen är knappast troligt då pengarna är slutt. Sedan länge.
Vad får denna skuta att vända igen? Finns det någon därute som kan svara på det. Nubbens ambition att byta ut delar av laget? Någon oljeshejk som köper kvar oss? Att kommunen köper arenan och frigör pengar för att rädda oss kvar genom nödvändiga åtgärder? Eller vad?
Jag undrar vad som skulle få detta sjunkande skepp (för visst är det så?) att lyfta igen. Går det ö h t? Jag är oftast en tämligen positiv person som sett ljuset under senare år trots rekonstruktion och en kraftigt nerbantad A-lagsbudget. Men efter allt som hänt - och händer - så undrar jag om inte allt tar ett abrupt slut inom kort. Hur ska situationen räddas upp då ingen är beredd att hjälpa föreningen ekonomiskt, ingen normal funtad människa vill köpa arenan och ingen spelare för vår plånbok vill komma hit till oss och lira? Vad talar för att föreningen reder ut denna minst sagt prekära situation.
En del av mig håller på att dö, och jag mår våldsamt dåligt över det. Utan Timrå IK i kommunen kan man lika gärna flytta till Holm. Eller nåt.