Jorå, nog blir det sju matcher alltid som i värsta Bergman-regi...
TIK:aren: Vem är du?
DIF:aren: Jag är Döden.
TIK:aren: Kommer du för att hämta mig?
DIF:aren: Jag har redan länge gått vid din sida.
TIK:aren: Det vet jag.
DIF:aren: Är du beredd?
TIK:aren: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DIF:aren: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
TIK:aren har rest sig upp, han fryser. DIF:aren: öppnar sin kappa för att lägga den kring TIK:arens axlar.
TIK:aren: Vänta ett ögonblick.
DIF:aren: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
TIK:aren: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i DIF:arens ögon.
DIF:aren: Hur vet du det?
TIK:aren: Åh, jag har ju läst det i Aftonbladet och hört det i supportervisorna.
DIF:aren: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
TIK:aren: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DIF:aren: Varför vill du spela schack med mig?
TIK:aren: Det är min sak.
DIF:aren: Det har du rätt i.
TIK:aren: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
TIK:aren räcker fram sina båda händer mot DIF:aren:, som ser på honom med ett plötsligt leende. DIF:aren pekar. TIK:aren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
TIK:aren: Vem är du?
DIF:aren: Jag är Döden.
TIK:aren: Kommer du för att hämta mig?
DIF:aren: Jag har redan länge gått vid din sida.
TIK:aren: Det vet jag.
DIF:aren: Är du beredd?
TIK:aren: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DIF:aren: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
TIK:aren har rest sig upp, han fryser. DIF:aren: öppnar sin kappa för att lägga den kring TIK:arens axlar.
TIK:aren: Vänta ett ögonblick.
DIF:aren: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
TIK:aren: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i DIF:arens ögon.
DIF:aren: Hur vet du det?
TIK:aren: Åh, jag har ju läst det i Aftonbladet och hört det i supportervisorna.
DIF:aren: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
TIK:aren: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DIF:aren: Varför vill du spela schack med mig?
TIK:aren: Det är min sak.
DIF:aren: Det har du rätt i.
TIK:aren: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
TIK:aren räcker fram sina båda händer mot DIF:aren:, som ser på honom med ett plötsligt leende. DIF:aren pekar. TIK:aren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
TIK:aren: Du fick svart!
DIF:aren: Det passar ju bäst så. Inte sant...?