Ett verk som jag skrivit på egen hand idag....håll ut Den handlar om en annan kvinna...
MARIANNE En stel och frusen man vandrade längs den snöbeklädda stigen ner mot det öppna havet efter ännu en kraschad dröm Drömmen om ett liv med kvinnan han bara haft ögonen för och älskat så innerligt Men någonting gick snett, djävligt snett Det som skulle bli så fantastiskt bra blev ett liv i tvåsamhet Ohållbart förödande Sakta men säkert gled dom isär bort från varann och med sprucken stämma och en klump i sin hals kunde mannen bara se på när allt rämnade och uppgivet tiga still Det fanns bara en väg ut bort från det mänskliga och skoningslösa sveket Bärandes på masker hade dom gått om varann I smyg skrattade dom som om någon djävel lyft på det artificiella skalet hade kunnat upptäckt Men ingen vågade ta steget fullt ut och vara den förste som bröt mönstret utan istället fortsatte allt som förut som om inget hänt tills en dag när bubblan sprack Under dessa masker bleknade deras ansikten långsamt Med blodsprängda ögon gick det inte längre att dölja det falska det oundvikliga Denna story är som hämtad från Hollywood om hur djävulskt fega vi männskor egentligen är och hur elakt hur styggt vi sårar Längs ryggraden rinner kalla kårar Dom ruskade bara på huvudena åt sin idiotiska lek Tittandes upp på stjärnorna togs ett sista farväl och sen gick dessa sargade själar åt varsitt håll För somliga skulle säkert det vart ett lustfyllt skådespel men inte fan finns det någonting att ta med från detta när man själv är aktör och mitt i smeten Han sträckte upp ett finger och fuckade åt herren i himlen där han stod och tittade ut över det öppna havet Långt där ute till havs kunde han se fåglar i skyn skränades en underbar sång han slet upp ett munspel ur sin inre rockficka och började spela en truddelutt för att på något sätt kunna bearbeta det fula det smärtsamma, det onda, det hemska det djävliga Fylld av revanschlusta skulle han med stolthet bära sitt huvud högt när han skulle bli tvingad att ta sig upp till stadens centrum fylld av julstressade dårar i jakten på dom perfekta klapparna detta kommersiella påfund som varelser av eget kött och blod gick på En listigt gillrad fälla men som ingen kunde se förbi Traditioner är till för att hårdnackat hållas fast vid Den som bryter denna dygd syndar nåt oerhört Det skulle inte ses med blida ögon det skulle inte se snyggt ut nej ungefär som rinnande mascara hos en ledsen kvinna Plötsligt kom han på sig själv med att bara vilja gå under för att slippa undan från problem och besvär En kula rätt igenom tinningen med ett avsågat gevär Men hejdade till och kom och tänka på alla hans underbara barn som han ställt till världen med olika kvinnor efter decennier av förhållanden och romanser Inte kunde han gå under nu det vore för enkelt för anspråkslöst Han var tvungen att resa sig upp ta konsekvenserna Något han bevisligen inte gjort Att fega ur är ingen ursäkt En djävligt dålig farsa gör så i rädsla för vad som komma skall Men för eller senare hinner verkligheten ifatt och då tar det hus i helvete Så svik inte Ta ditt ansvar Hur än svårt det kan tyckas och hur svårt det än må vara Han log ett oskyldigt leende och tittade på ett falnat fotografi som han sparat i burk med plåtlock på motivlackerat med en blombukett i vas som prydligt legat i åratal i en marinblå kavaj som han fått i en omsorgsfullt och vackert inslaget paket julen nittonhundrasextiosju av sin mor som inte längre fanns hos honom nu när han hade det svårt hon gick bort alltför tidigt i cancer en vårdag i april nittonhundraåttiotvå Hon skulle skänkt honom tröst föreställandes hans äldsta dotter Marianne som hunnit bli vuxen nu och för länge sen var utflugen ur sitt bo ståendes på egna ben Han klunkade på den ädlaste av dryck maltwhiskey som han hade medhavd i en butelj av stål Han kände värmen i kroppen och han gick längs stranden upp mot centrum I år skulle inte julen bli som förr Han tänkte ringa Marianne och be om nåd en andra chans att visa sin kärlek Sen skulle han avverka dom en efter en alla hans barn som var sju till antalet Fyra döttrar och tre söner boendes på spridda håll i Svea Rike vårt fäderneland som så när på en som flyttat till Norge för arbetets skull Han skulle börja om igen Stärkt av krisen och införstådd med stundens allvar och dess innebörd skulle han försöka finna Marianne som han visste bodde på en adress på Söder Nu var det snart jul igen Blodet svallade i hans kropp Snön låg som ett vitt täcke över asfalten på gatorna utanför Alla plågsamma försök var till ända För barnen var ju det bästa som honom kunnat hända och han hade försummat dem allihop under massor av år i tron att han skulle finna Kvinnan med stort K att dela sitt allt med Men efter år av försök insåg han till slut det var barnen Kärleken till barnen som hämmat honom från att leva ut Han kunde inte ge bort den lilla kärlek som fanns kvar till en främling konserverad på burk förrän han gjort upp sitt förflutna Så han gjorde sig beredd att ta itu med detta För det sägs ju att visheten kommer med åren Det måste allt stämma för hur i all sin dar förklarar man annars alla misslyckade försök till kärlek och försoning om det inte vore för att han varit naiv och dum och inte lyssnat eller tagit sig till Så här i efterhand kunde han skratta och le Han hade hittat nyckeln till livet igen Som han slängde bort för mången år och dag sen Det kändes så fantastiskt skönt att äntligen få dra ur proppen och tömma ut all den skit som slammat igen vägarna som skulle ha kunnat bära honom till Rom Nu stannade den i en lägenhet på Söder hos Marianne Inte hos någon vacker italienska nere vid medelhavets kust Ingen Karneval i Rio de Janeiro Inte hos en vacker sydamerikanska med rötter i Perus Lima Ingen flamenco i Barcelona Nej det blev det enkla som fick råda som så mången gång förr Dans runt granen, juklappsrim glögg i massor, tomtegröt och ett berg eller hav för all del av paket till barnbarnen som med tindrande ögon ivrigt slet av pappret på paketen och intresserat studerade dess innehåll GUD vilken vacker syn Han kände sig lycklig lycklig Morfar hade hittat hem igen efter år på vift Han insåg vidden av sina val men undrade hur fasen han kunnat rata bort denna underbara familj Aldrig nånsin skulle han lämna in igen och lämna dom ensamma hemma Han hade kommit för att stanna för gott i den stad som han älskade mest av allt Stockholm Inget mera kringflackande på falska vatten inga mer våghalsiga äventyr med livet som insats nu skulle ungarna äntligen få sitt Han slog sig till ro och puffrade på sin nyinköpta pipa och lät röken få ta vägen till väders via ventilationen och drack en klunk av sin julöl och han mådde förträffligt Marianne älskade Marianne förlåten sina synder är det är därför som han var där Han skulle bli den far han en gång gav löfte om att bli men som han ännu inte levt upp till Efter timmar av mat och samkväm somnade han in i fåtöljen Livet hade börjat om igen Det var först nu han förstod att allt som tidigare vart enbart varit förberedelser för livet efteråt Å nej han var inte där än Han skulle låta dom sista ljuva åren bli till dom bästa i hans liv Och ryktet om hans död var betydligt överdrivet Skål tamejfan vänner för livet och dess innehåll
Jag vill passa på att be om ursäkt för mina mindre väl valda ord i slutet på förra veckan när jag överreagerade i ett tillstånd av ilska och aggression.
Jag tycker inte om åsikter som går stick i stäv med mina egna men jag är beredd att slåss, beredd att dö för att låta er få framföra dessa.
poesi... att tänka så mycket att säga så lite... kondensera, destillera rena och filtrera, tills bara det absolut lilla och fullständigt stora finns kvar.
Sen kan man ju rimma också: "Om Jimmy är nattens moDDRator är jag en jävligt stendöd gladiator"
Så jag försöker mej på en hockeyanknytning:
Finns det en chans i världen att hitta sittplatser till annandan?
Chief: Det ligger nog en hel del i det. Mastodont var ordet och jag lovar kommer aldrig skriva sådana där inlägg mer än i just denna tråd. Ska försöka lugna ner mitt skrivande också.
Du vet Lundell och Sjöstedt är inte som dom andra - för Lundell och Sjöstedt ligger med varandra (ironi)
Visst fan är likheterna slående! Vi skiter i allt och sticker ut från mängden. Vill skriva en dikt på 8st A4-papper så gör vi det vill vi skriva en mening så gör vi det.
Ingen kan nånsin när det gäller det privata säga åt oss åt vilket håll vi ska gå, vilken väg vi ska ta - vi följer vårt hjärt, vår intuition och överlåter resten till er andra!
ernie eagle: Tuff match den vassa eggen vid pennan försöker du bli en hötorgspoet din gamle galt, föresten ligger Rialto i Gamla stan har jag för mig fast Rom i regnet gör mig glad igen.
ernie eagle: Jag undrar vem nattens raderare är... deleteknappar i händerna på folk utan humor, jag bävar. Sen undrar jag var gränsen för hockeyanknytning går, finns den definierad? Jag har IS i groggen, slickar på en dumleKLUBBA, ingen lakritsPUCK i frysen, nämligen... Det här är ju inget inlägg, det är ett brev till en okänd med makt! Så radera på för fan!
TD: Jag har vart deppig på sistone och oerhört djup. Ska sluta förpesta er tillvaro nu med min skit. Måste rannsaka mig själv och komma till insikt med vad fan jag håller på med. Helt klart har jag inte mått bra.
Jag har börjat balla ur på sistone vilket inte är bra. Nu krävs en uppryckning annars blir jag nummer tre i ordningen som kommer bli bannlyst från GB. Det vore förödande.
Så jag tänker stänga igen butiken "Evangeline" tills jag har något mer relevant att komma med och har något att tillföra.
Hockeyångest 2003/2004. Hockeyångest. Hockeyångest 2003/2004. Alla nyförvärv är fixade och nu blir allting bra. Alla nyförvärv är fixade och nu blir allting bra. Åhå hockeyångest, åhå hockeyångest.
Står på iskanten, Stirrande ner i tekningscirkeln Den avgrund Som växer sig Djupare och djupare Blir vidare och vidare Når till sist kanten Och slukar mig, trots allt. Jag som inte förmådde mig att hoppa ner i vaken När jag hade chansen Men den reste sig upp, Likt ett gigantisk hål. För att i alla lägen dra mig ner i djupet, mörkret, kvalserien Allt är skrivet i svartvitt
El Aka Ali: Tack för den. Jag trodde dock att jag skulle få i gång fler poeter här i gb:n natt. Men ack ve och fasa vad man bedrog sig. Känns nästan som lite "döda poeters sällskap" i natt...
mike66: Jag totalvägrar skriva poesi i denna förbannade gästbok. Hela tråden har ju fallit sönder och samman p.g.a. censuren...*snyft*
Att man skall få hylla det man tycker om tycker jag är förjävligt utan att en massa snorungar och mindre vetande och ointelligenta människor skall skända Landsfadern.
mike66: Då skulle det inte finnas mkt kvar av honom, om han tog sin tillflykt till flaskan igen. Hans kropp är ganska devalverad ändå vid det här laget, men fysiskt hänger han med.
Uffe lär personifiera svårmodet och ångesten. Men fan vad ger tillbaks till fansen.
Jag menar tänk om ALLA artister hade samma inställning till det kommersiella och förstod innebörden av ordet pröjs.
Man kan ju tro att karln har ackordlön eller timanställning för fy fan vilken pondus han har på scenen.
4-5 timmars gig för priset av 300-400kr. Det betalar jag gladeligen när jag får så mkt valuta för mitt surt förvärvda kapital.
Nej många artister borde se och lära av UFFE.
Ge för fan fansen det dom vill ha - musik i yppersta klass, nytt och fräscht blandat med gamla godingar och hits.
Hatar fjollorna som skriver några halvtaskiga låtar och spottar ut singlar på singlar och är så skitnödiga efter pengarna att de håller på att avlida om det får en flopp. Att sedan ge sig ut på 700 folkparksturnéer med ett material som inte ens håller klass gör mig riktigt förbannad.
Jag ser hellre 2 riktiga turnéer på 10år än 20 taskiga inom samma tidsrymd.
ernie eagle: Uffe lever. Men det gör hockeypoesin också! Har någon läst Järnrörs-dannes diktsamling? Har han snott alla 99 dikterna från Evangeline-tråden? Vilket användarnamn har Järnrörs-danne på hockeysnack annars? Det är liiiiite likt Miiike på bilden.
El Maco: Underbart att du tar upp det här. Jag läste ju pappersbilagan av Pravda vid lunchen idag och hade samma tanke som dig fast tvärtom, men sen glömde jag bort det, tills nu.
Jag är helt säker på att järnpinns-Daniel inte är jag eller tvärtom. Det skulle vara roligt att få läsa igenom hans diktsamling och se hur mycket han har snott av oss, den rackarn.
Dessutom så tycker jag att det här är ett ypperligt tillfälle, med tanke på Jimmys senaste inlägg att lägga in en favorit i repris, nämligen;
Ode Örnjävlar
Min ångest är en risig tallskog Där blodiga örnjävlar skrika. Stoltare ödemark finner du nog Men det kvittar mig nu lika Jag sitter och glor under torra tallträd Och lyssnar till de hesa skriken Jag ligger snart still under tomma tallträd Och ruttnar bland fågelliken
De mörka Örnarna brinner upp Som eldtallar i arenans tak Vet svar på underliga hädarfrågor Och kanske vet de var Tallarna går Från nattdjupen ner till avgrunden Och kanske vet de all enhets lag Och kanske finns det i Sydkraft Arena En klar boning med Tallar i toppen
Jag har sparat Alla plastpåsar De är snart tomma jag kommer att sakna ZZZzzzZZZzzzZZZäta Sedan Sköljer jag ur dem Låter dom hängtorka Jag gillar droppasset Min hockeyångest Är en risig tallskog Kvalserien Sedan blev jag Liggandes i några säsonger
När jag återigen reste mig upp Återgavs en serietabell Med Timrå i talletoppen
Ungefär på den läktarplats Jag brukar stå Hjärtat numera sitter Växer en kärlek Men inte utav åtrå Utan En oändlig ofattbar optisk fiber Jag samtalar redan Med HockeySnack
Inför de sista 25 omgångarna skriker redan experternas pojkar/Flickor Svansen är lång och spydig och i pannan står det skrivet;
SM-guld - SM-guld - SM-guld...
PS. Negotips: TIK - Skitlaget från Ö-vik......0 - 10000..!
mike66: Vad du än röker så bör du passa dig för polisen.
Börjar ana varför du tänker skita i supportermatchen och spel i "THE BIG RED ARENA". Lite som Bob Dylan vägrar ha konsert på typ 15 år... Löta och skumma klubbar går väl lite hand i hand:)
Smokey: Äh va faen, jag har knarkat o knaprat i snart 40 år så det går inte att passa sig ens för pålisen längre. Moverare brukar jag passa mig för. Dropppasset med tre P är ett underskattat anfallsvapen...
Jag ska inte skita i supportermatchen, jag ska skita på skitlaget från Ö-vik i kväll...
Smokey: Det är taget. Moverare ska också få sig en omgång i duschen, precis som seden sig bör. Här kommer en till gammal favvo i reeeplay efter att jag nu har röktpå en STOR pipa av fred. Jag har döpt den till: Länsderbyn
Att hitta det rätta jaget I skuggan av hårda tider Att inte rådeppa ihop sig Att inte vara liten och svag
Att hitta det rätta jaget I skuggan av komplicerade supporterförhållanden Där vi utvecklas åt olika håll Där vi smutskastar varandra Elakt och grymt
Att hitta det rätta jaget I skuggan av den ständiga tävlan Om vem som är bäst I mötet mellan två länsarvsfiender
Jag har fått oväntat besök Men figuren är skygg Vill inte visa sig i offentlighetens ljus utan locktoner och generösa gåvor i sus Jag har sagt till honom flera gånger om att skärpa till sig, rätta kragen upp och nyktra till Men han vill inte lyssna på de visdomsorden Han vill leka rommen av sig men till allmän beskådan kan han inte ses förrän alkoholen börjat verka De bor en pajas inom mig Nätterna på drift är många Äventyren likaså Sen dröjer det som regel minst en vecka, fjorton dar innan han vågar synliggöra sig igen Jag får mata honom från min garderob För ut genom dörren det tänker han inte gå Det bor en pajas inom mig Det verkar så enkelt, så lätt att från vardagen ta sin flykt lämna över allt det bekymmersamma till mig Frustration, problem och besvär Mitt i skiten, där står jag Inga råd, inget stöd Tycks jag få Bara när det vankas fest poppar han upp som en svamp ur jorden Det bor en pajas inom mig Räkningarna, disken, tvätten Och den sju jävla baksmällan Får jag ta Jag tittar in i en spegel Och ser en trasig själ Men vad bryr han sig om det Det ligger honom inte i fatet han solar sig bara i glansen För det bor en pajas inom mig Det tycks vara svårt Att få honom förstå Allvaret och konsekvenserna av livets spel Somliga har det bra Men jag börjar bli van Samma visa om och om igen Finns inget mer jag kan göra Det bor en pajas inom mig
willysson: Ursäkta mig? Vart står mitt namn då? Att inte ens vara bubblare på listan är ju tamejfan en skandal! Jag knäcker ju Ambroo verbalt - grislätt!!!!!
Nu får du allt förklara dig Slayer Willy, detta är faktiskt fullständigt oacceptabelt och ej godtagbart!
willysson: Ska det vara på hära viset va? Kan du svara på det? Kan du säkerställa komsumenternas säkerhet med ditt utlåtande! Skall du stå och profilera Taiwanesiskt skit framför a real swedish quality product!
Jo undrar juat ja va KO skulle tycka om detta! Jag tycker du är oetisk och omoralisk och brukar mot all sedlighet som finns. Du skall agera neutralt. Nu har du tagit mutor igen din djävla skojare. Danskt lågprisöl och tysk smuggelsprit!
Åh, så underbart det är med landslagsuppehåll. Att vakna upp utan att ha somnat besviken, att inte gå runt på dagarna utan behov att förbereda sig för att inte brusa upp under kvällen.
Aldrig har ett landslagsuppehåll kommit så lägligt för mig.
· 
Den handlar om en annan kvinna...
MARIANNE
En stel och frusen man vandrade längs
den snöbeklädda stigen ner
mot det öppna havet efter ännu en kraschad dröm
Drömmen om ett liv med kvinnan han bara haft
ögonen för och älskat så innerligt
Men någonting gick snett, djävligt snett
Det som skulle bli så fantastiskt bra
blev ett liv i tvåsamhet
Ohållbart förödande
Sakta men säkert gled dom isär
bort från varann
och med sprucken stämma
och en klump i sin hals
kunde mannen bara se på när allt
rämnade och uppgivet tiga still
Det fanns bara en väg ut
bort från det mänskliga
och skoningslösa sveket
Bärandes på masker
hade dom gått om varann
I smyg skrattade dom som om någon
djävel lyft på det artificiella skalet
hade kunnat upptäckt
Men ingen vågade ta steget fullt ut
och vara den förste som bröt mönstret
utan istället fortsatte allt som förut
som om inget hänt
tills en dag när bubblan sprack
Under dessa masker bleknade deras
ansikten långsamt
Med blodsprängda ögon gick det
inte längre att dölja det falska
det oundvikliga
Denna story är som hämtad från
Hollywood om hur djävulskt
fega vi männskor egentligen
är och hur elakt
hur styggt
vi sårar
Längs ryggraden rinner
kalla kårar
Dom ruskade bara på huvudena åt
sin idiotiska lek
Tittandes upp på stjärnorna
togs ett sista farväl
och sen gick dessa sargade själar
åt varsitt håll
För somliga skulle säkert det vart
ett lustfyllt skådespel
men inte fan finns det någonting
att ta med från detta när man själv
är aktör och mitt i smeten
Han sträckte upp ett finger
och fuckade åt herren i himlen
där han stod och tittade ut över
det öppna havet
Långt där ute till havs kunde han se fåglar
i skyn skränades en underbar sång
han slet upp ett munspel ur sin inre rockficka
och började spela en truddelutt för att på
något sätt kunna bearbeta det fula
det smärtsamma, det onda, det hemska
det djävliga
Fylld av revanschlusta skulle han med
stolthet bära sitt huvud högt
när han skulle bli tvingad
att ta sig upp till stadens
centrum fylld av julstressade
dårar i jakten på dom perfekta klapparna
detta kommersiella påfund som varelser
av eget kött och blod gick på
En listigt gillrad fälla men som ingen kunde se förbi
Traditioner är till för att hårdnackat hållas fast vid
Den som bryter denna dygd syndar nåt oerhört
Det skulle inte ses med blida ögon
det skulle inte se snyggt ut nej ungefär som rinnande
mascara hos en ledsen kvinna
Plötsligt kom han på sig själv med att bara vilja gå under
för att slippa undan från problem och besvär
En kula rätt igenom tinningen med ett avsågat
gevär
Men hejdade till
och kom och tänka på alla hans underbara barn
som han ställt till världen med olika kvinnor efter
decennier av förhållanden och romanser
Inte kunde han gå under nu det vore för enkelt
för anspråkslöst
Han var tvungen att resa sig upp
ta konsekvenserna
Något han bevisligen inte gjort
Att fega ur är ingen ursäkt
En djävligt dålig farsa gör så
i rädsla för vad som komma skall
Men för eller senare hinner
verkligheten ifatt och då tar
det hus i helvete
Så svik inte
Ta ditt ansvar
Hur än svårt
det kan tyckas
och hur svårt det än
må vara
Han log ett
oskyldigt leende
och tittade på
ett falnat
fotografi som han sparat i burk
med plåtlock på motivlackerat
med en blombukett i vas
som prydligt legat
i åratal i en marinblå kavaj
som han fått i en omsorgsfullt
och vackert inslaget paket
julen nittonhundrasextiosju
av sin mor som inte längre
fanns hos honom
nu när han hade det svårt
hon gick bort alltför tidigt
i cancer en vårdag i april
nittonhundraåttiotvå
Hon skulle skänkt honom tröst
föreställandes hans
äldsta dotter
Marianne
som hunnit bli vuxen
nu och för länge sen var
utflugen ur sitt bo
ståendes på egna ben
Han klunkade på den
ädlaste av dryck
maltwhiskey
som han hade medhavd
i en butelj av stål
Han kände värmen
i kroppen och han gick
längs stranden upp
mot centrum
I år skulle inte julen
bli som förr
Han tänkte ringa
Marianne och
be om nåd en andra
chans att visa sin kärlek
Sen skulle han avverka
dom en efter en
alla hans barn som var sju
till antalet
Fyra döttrar och tre söner
boendes på spridda håll
i Svea Rike vårt fäderneland
som så när på en som flyttat
till Norge för arbetets skull
Han skulle börja om igen
Stärkt av krisen och införstådd
med stundens allvar och dess
innebörd skulle han försöka finna
Marianne som han visste bodde
på en adress på Söder
Nu var det snart jul igen
Blodet svallade i hans kropp
Snön låg som ett vitt täcke
över asfalten
på gatorna utanför
Alla plågsamma försök
var till ända
För barnen var ju det bästa
som honom
kunnat hända och han hade
försummat dem allihop
under massor av år i tron
att han skulle finna
Kvinnan med stort K
att dela sitt allt med
Men efter år av försök
insåg han till slut
det var barnen
Kärleken till barnen
som hämmat honom
från att leva ut
Han kunde inte ge
bort den lilla kärlek
som fanns kvar till
en främling
konserverad på burk
förrän han gjort upp
sitt förflutna
Så han gjorde sig beredd
att ta itu med detta
För det sägs ju att visheten
kommer med åren
Det måste allt stämma
för hur i all sin dar förklarar
man annars alla misslyckade
försök till kärlek och försoning om
det inte vore för att han varit
naiv och dum och inte lyssnat
eller tagit sig till
Så här i efterhand
kunde han skratta och le
Han hade hittat nyckeln
till livet igen
Som han slängde bort
för mången år och dag sen
Det kändes så fantastiskt skönt
att äntligen få dra ur proppen
och tömma ut all den skit som
slammat igen vägarna som skulle
ha kunnat bära honom till Rom
Nu stannade den i en lägenhet
på Söder hos Marianne
Inte hos någon vacker
italienska nere vid medelhavets kust
Ingen Karneval i Rio de Janeiro
Inte hos en vacker sydamerikanska med
rötter i Perus Lima
Ingen flamenco i Barcelona
Nej det blev det enkla som fick råda
som så mången gång förr
Dans runt granen, juklappsrim
glögg i massor, tomtegröt och ett
berg eller hav för all del av paket
till barnbarnen som med tindrande
ögon ivrigt slet av pappret
på paketen och intresserat studerade
dess innehåll
GUD vilken vacker syn
Han kände sig lycklig lycklig
Morfar hade hittat hem igen
efter år på vift
Han insåg vidden av sina val
men undrade hur fasen han
kunnat rata bort
denna underbara familj
Aldrig nånsin skulle han lämna in igen
och lämna dom ensamma hemma
Han hade kommit för att stanna
för gott i den stad som han
älskade mest av allt Stockholm
Inget mera kringflackande
på falska vatten inga mer
våghalsiga äventyr
med livet som insats
nu skulle ungarna
äntligen få sitt
Han slog sig till ro
och puffrade på sin
nyinköpta pipa och lät röken
få ta vägen till väders via ventilationen
och drack en klunk
av sin julöl och han mådde förträffligt
Marianne älskade Marianne
förlåten sina synder är
det är därför som han var där
Han skulle bli den far han en gång
gav löfte om att bli men som
han ännu inte levt upp till
Efter timmar av mat och samkväm
somnade han in i fåtöljen
Livet hade börjat om igen
Det var först nu han förstod
att allt som tidigare vart enbart
varit förberedelser för livet efteråt
Å nej han var inte där än
Han skulle låta dom sista ljuva åren
bli till dom bästa i hans liv
Och ryktet om hans död
var betydligt överdrivet
Skål tamejfan vänner
för livet och dess innehåll
Intressant att se hur länge detta får stå kvar?
ÄLSKA TIMRÅ IK ALLTID alltid alltid alltid...