Timrå IK

mikenomad: Hahaha! Ja inte fick Mäster T något tack vare den där skinnkjolen inte....

mikenomad: Ett av mina starkaste minnen var när Tre Kronor skulle möta Kanada i gamla ladan. Knöka fullt. Jag o morbror min stod på norra stå. Innan match skulle det vara en tyst minut. Jag råkade säga nåt...min morbror började skratta högt o väldigt många hakade på o började skratta oxå.
Han som höll mikrofonen skrek till innan minuten var klar: TACK SKA NI HA!

Det var kul.

Redigerad kommentar

Mäster T: Hahahahaha!

Timrå Icon: Är du säker? Jag har för mig att han blev kvällens klacktrofe' på bortaläktaren då....

Timrå Icon: Skinnkjol? Läderhosen...

Mäster T: "Men du mooorbrooor....är en tyst minut väääldigt lång tid...? Jag är kissnödig....."

Mäster T: Ja vi minns alla hur du skrek att det var en byxkjol när de lyfte dig över räcket hehe

Timrå Icon: Ingen aning vad jag sa men min morbror fick mig att bli Timråit. Jag har honom att tacka för det.

TACK SKA DU HA!

Redigerad kommentar

Skandal i ordets rätta bemärkelse är den avsaknad av nostalgiska bilder på Strimmorna som präglar det här forumet...

Mäster T: Hahaha! Ja det ska han ha all heder för

Timrå Icon: Nja nu talar du nog om dig själv...rackare där.

Tjalle: Jag kommer ihåg en. Hon såg ut som hon i Mord och inga visor....det gav han som stod bredvid mig ståfräs. Konstig känsla att stå bredvid.

Redigerad kommentar

Mäster T: Jag har knatte- och ungdomshockeyn att tacka för allt. Ja, knatte och knatte, jag var nog sju år när jag började skridskoskolan tror jag och på den vägen var det. Sen när man började i ett lag så skulle man ju sälja matchprogram på A-lagsmatcherna och sen var man fast.

Min treårige sons favoritlek är att han är på jobbet. Hans jobb innefattar allt från hjullastare, skotare, jättedumprar till betongbilar, rubbet. Ja, också lyftkranar, förstås. Såna med gripklor. Liknelsen här känns självklar. Det är en sån gripklo som aldrig släppt taget om mig som Supporter till Timrå IK.

Redigerad kommentar

Kramer: Långa målvaktströjan stod i mål för Falun. Väl?

Mäster T: Men det här var väl inte i Tre Kronor - Kanadamatchen hoppas jag...?

Dream Team: Jobbiga förluster? Mina spontana i inbördes oordning. Någorlunda kronologi. Ingen faktakoll utan gissning av åren.

Förlust hemma mot sollefteå 86. Vi missade allsvenskan och sundsvall och sollefteå (nej kids, inte skellefteå utan sollefteå) gick dit.

Förlust hemma mot Hammarby i allsvenskan med S/T -92 Mittenlag och säker play off blev jätteras i slutomgångarna och färdigspelat. Riktigt värdrlös insats av hyggligt lag. Rykten om lönebråk.

Förlust mot nyköping i play off 1 97 i två raka efter förlängning. Nystart och hårdsatsning efter svältåren. Obesegrade i en fortsättningsserie efter jul som var alla transportsträckors moder. Nyköpings dåvarande största framgång. (senare nådde de ju kvalserien. Roligare att vinna hemma då -00 om någon minns...)

Sjunde kvarten mot Modo, slumpmålet som avgjordr, känslan att vi var det bättre laget, halsbrännan när modo sen gick och vann hela skiten.

Semin mot HV, chans att avgöra serien hemma, osannolika skenan som lossnade och interference på backe när HV avgjorde. Sen utslagna i kommande matcher.

El Maco: De två sista förlusterna var utan tvekan de tyngsta. Helt beroende på att vi faktiskt vi var tillräckligt bra för att vinna SM-guld bägge säsongerna.
När får man uppleva den känslan igen?

El Maco: Har samma känsla om tyngsta förlusterna. Skulle bara vilja lägga till en match, Djurgårn hemma 2005 efter att vi hämtat upp 1-3 i matcher och ska avgöra hemma. Då hade vi också ett lag som kunnat gå hela vägen!

Mäster T: Ang. ståfräset; kan inte låta bli att undra..berättade han om det? Eller syntes det? Eller var det helt enkelt konkretare än så, du fick känna...?

hubbenorlen: Jag rankar nederlagen i ettan och allsvenskan som tyngre. Klubben slogs för att vara etta i medelpad, för att ens vara en aerils utmanare mot eliten. Det fanns inte en spänn i kassan. Året bobbarna gick till allsvenskan var klubbens kanske farligaste läge. Nu var sundavall ett ekonomiskt luftslott i en skokartong till hall, annars är det inte säkert vi hade försvarat tronen. Då var det riktigt jobbigt....

S/T-satsningen dog lite i och med kraschen i allsvenskan. Ett tag var det ju ett jäkla drag eunt klubben det året. Med faxit i hand skönt att samarbetet fick dödsstöten tidigt, men då var det MIN klubb

Nyköping var en oväntad punka första året vi satsade hårt igenefter femton år i kris. Kändes hopplöst på väg hem norrut...

SM-förlusterna är I-landsproblem jämförelsevis. Men DIF borde varut med på listan, håller med greven.

Vore jag äldre hade jag tagit med elitaerien 75. Från kamp om guldet året innan till degradering. Tog 25 år för oss att etablera oss i högsta serien igen

El Maco: Jag håller med på ett sätt. Samtidigt var vi redan på botten i det läget. Alla segrar var bara konstgjord andning. SM-förlusterna var första gången åtminstone jag på allvar fick känna att vi var ett topplag som kunde hela vägen.
Men så kom ödet och dunkade ner oss igen för vi lyckats sprattla till ett par säsonger.
Som om det var förutbestämt att vi inte skulle få ha några riktigt stora framgångar.