Sällan eller aldrig sedan Timrå IK tog steget upp i elitserien 2000 har jag varit så orolig för vad som komma skall. Aldrig har jag varit så likgiltig till Timrå IK som denna säsong, aldrig har jag ryckt så mycket på axlarna som jag gör i år, aldrig har jag varit så uppgiven till det lag jag älskar och som kan jämföras med ett äktenskap.
Jag försöker sätta fingret på problemet, jag försöker finna orsaker till varför jag känner så här. Jag målar upp bilden inom mig, troliga scenarion varför. Men jag vet inte, jag fattar inte. Vad är det som inte känns bra?
Låt se: Det finns många faktorer som säkerligen påverkar mitt allmäntillstånd. För att göra det extra enkelt är det lätt att skylla på tabelläget. Det var inget jag drömde om så här 22 omgångar in i serien. Matchdagarna duggar tätt och snart står vi där i omgång 55 och summerar. Men, och det menar jag verkligen, att laget ligger sist är inte det värsta, det är sättet vi gör det på. Sällan har jag sett ett så ”menlöst lag” med ett sådant ”menlöst tränarpar” och med såna ”menlösa” försök från ledningshåll att försöka styra upp detta. Naturligtvis utifrån min skeva världsbild.
Någonstans har det gått riktigt galet i föreningen, personligen tycker jag att det är alldeles uppenbart. För en betraktare som mig ser jag hur paniken tränger sig allt längre in i korridorerna, hur den äter upp föreningen, bit för bit. Någon medicin förefaller inte finnas, när man försökt bota har man ställt fel diagnos, och inget biter. Naturligtvis utifrån min skeva världsbild.
Jag tror ändå att det som får mig att må mest dåligt är bevittnandet av hur Timrå-hockeyn bara försvunnit, poff, liksom. På något konstigt sätt känns det som att ”start och stopp” på träningarna numer är utbytt mot en taktiktavla där man lär sig hockeyn på whitebordtavlan istället för i praktiken. Slut med full fart framåt, in med… ja vad? Inget jag är uppvuxen med i alla fall, inte det Timrå IK en gång i tiden stod för. Men så är jag 70-talist, vilket kan vara en orsak till mina känslor. Men, jag vill inte sluta gå/se på hockey redan nu. Jag hade tänkt ta med mig hockeyn ner i graven. Det är liksom det viktigaste efter familjen eller nåt. Jag får väl helt enkelt lära mig förstå modern hockey, charmen, logiken. Lära mig älska andra spelidéer än frejdig gladhockey.
Men, om jag hade fått bestämma: då hade jag genomfört en del förändringar, igår, och återinfört Timrå-hockeyn igen. Hela föreningen tycktes må bättre av den typen av hockey.
250kg kärlek: Likgiltigheten bottnar kanske i vetskapen att Challe försvinner efter denna säsongen, och att föreningen skiter i vad sina supportrar och sponsorer tycker...
Jag känner exakt likadant och väntar nu bara på nästa säsong, detta hockey året vill man glömma illa kvickt. Om det inte slutar i allsvenskan så får vi se det som en bonus och ställa höga krav på föreningen inför nästa år.
Linkan, Challe och Nygårds måste bort så fort som möjligt!
Petre skall tydligen vara väldigt vältränad, och såg pigg ut på träningen. Han skall tydligen kunna tillföra lite kvalite på backen trots allt. Att det blev han som Timrå värvade var just pga att det bara var ett korttidskontrakt fram till 20dec som timrå ville erbjuda någon back, han var dum nog att tacka ja. Det är ju helt otroligt att dom inte värvade på riktigt och satsade på en riktig klassback för hela denna säsongen och kommande. Petre kommer nog inte att göra bort sig, men inte heller göra något avtryck i Timrå...
Hur kommer laget att se ut nästa säsong? Det börjar ju bli dags att titta på sådant också i god tid, därför bör Linkan redan nu bytas ut på sin post. Han har inte lyckats med mycket den mannen.
Timrå har tydligen haft ett par forwards på G också, men det har spruckit på det ekonomiska planet. Nu tar dom nya tag och det är visst något på G på forward sidan nu, men det spricker säkert nu också på det ekonomiska.
Skogs och Anger äter upp hela våran ekonomiska budget och tillför väldigt lite till laget.
Jag tror faktiskt på seger imorgon, nr:10 kanske skräller igen med ett par mål.
250kg kärlek: Du det här som du skriver är sant,en annan har varit med från 60 talet ( så man har varit med på allt) Att vi gick upp till elitserien igen var ju inte sant man trodde att det skulle vara i evighet , men allt har ett slut. Ifjol (eller året före) började det kännas som luften tog slut i Timrå,osämja i klubben på alla nivåer ,hur kan det komma sig , när började det ..tog pengarna slut ,,kanske Timrå inte är större än vad vi NU är( dit vi nu har kommit) Det är alltid kul att vara med från början. Jag fattar inte hur vi skall få ett till kanon lag som vi hade för en del år sen. Vem skall skjuta till dom pengarna ...Som nu vi tar in en spelare som har tränat i Valbo ett år,,det är att satsa? är han gratis? Challe har ingen koll på honom,bryr han sig? hur kan han säga så! Det känns som det sitter fel folk nu på alla platser i Timrå.
Vem bär ansvaret?
Vem gjorde detta lag i år ? har han aldrig satt ihop en kedja ,spelarna måste komplettera varandra. Titta på kedjorna ,finns det en riktig kedja..nej,, en del kan bara vara bra frammåt, men inte bakåt,titta på första kedjan det känns som 2.st Peter Smedberg,vi som var med på den tiden VET Kan man säga man tager vad man haver, och sen blir det som det blir,så ser det ut Undrar hur detta skall sluta
250kg kärlek: Instämmer i det du säger. Vad som på något sätt känns värst tycker jag är att Timrå IK har tagit ett steg tillbaka, inte bara sportsligt utan i själva ambitionerna med klubbens framtid. Ja visst det är finanskris men i två raka säsonger nu har vi ersatt riktigt tunga namn med betydligt mindre tunga namn.
Det här med "timråhockey" tycker jag är intressant. Mycket ligger säkert i Challes sätt att träna men säsonger det såg svagt ut på backsidan så överlevde vi på något sätt med klyschan "anfall är bästa försvar", vi fick inte lika mycket tryck på oss i egen zon eftersom motståndarna visste att det blev mål om dom släppte till kontringar osv. Nu saknar vi både det där stabila spelet i egen zon (även om man kan skymta ljusglimtar när det gäller exempelvis boxplay) och spetsen framåt.
Spelarmaterialet består inte av dom där som gör mål på snabba kontringar direkt. Hynning, Pärssinen, gabbe, Sonnenberg och Svensson gör bara inte det, Corso och Pääjärvi har väl kapaciteten men det händer för lite.
Jag kan köpa att en tränare inte förespråkar någon sorts ordnat kaos i anfallszon men när det brister i det taktiska spelet också, exempelvis vårat powerplay som bara är helt jävla uselt, då blir jag less.
Vissa här inne förvånas över andras besvikelse över nyförvärven och menar att man måste ge dom en chans. Jag anser att besvikelsen är totalt befogad eftersom dessa individer insett vad som kan ta oss ur krisen. Spetskompetens, tunga namn. Inte bredd och utfyllnad. Personligen önskade jag ingen som hade potential att hoppa in istället för Pääjärvi under JVM, jag önskade någon med kapacitet att ERSÄTTA Pääjärvi när han kommer tillbaka. Missförstå mig inte, Pääjärvi ska spela men vi måste ju för fan ha in spelare som höjer standarden på truppen.
Jag vet inte om spelarmarknaden är helt död men om den inte är det så hade jag helst sett att man skickade ut tiggarbrev, så att man åtminstone hade haft möjlighet att skänka en tusenlapp till nyförvärv av den tyngre sorten, INNAN man presenterade några av den lättare sorten.
250kg kärlek: Jag håller med till fullo. Jag gillade Challes uttalade visioner när han anslöt, dvs att Timrå skulle spela 'offensiv hockey på riktigt'. Med det menade han att han inte ansåg Timrå spela särskilt offensivt, eftersom laget år efter år producerade tämligen lite mål. Detta trots att man ofta dominerade spelet kraftigt - särskilt på hemmaplan.
Man kan dock konstatera att Challes visioner krockat med verkligheten. Det kan nog inte finnas någon som anser att Timrå spelar mer offensivt nu än tidigare. Och det där 'raka spelet genom mittzonen' som Challe också förespråkade har aldrig funkat. Det är nästan mer sargsnurr nu än vad det var när Hagos och Hallin var i sitt esse 03/04.
Nej, visionerna funkade inte. I stället har man, säsong efter säsong, tvingats återgå till en mer primitiv form av 'timråhockey' en bit in i serien. Något som varje gång givit bättre resultat än det man prövade innan. Dock märks det att spelarna och laget blivit allt mer challefierade. För varje gång man går tillbaka till det gamla är det lite sämre än det var från början.
Jag antar att här någonstans ligger anledningen till att Challe, trots allt, sitter kvar så här långt in i serien. Han kommer givetvis att få gå efter säsongen, men nästa tränare blir oerhört viktig. Måhända är det potentiellt värre att nu ta in en ny tränare med en helt ny filosofi (Boorken exempelvis), jämfört med att ha en avchallefierad Challe vid rodret. Jag hoppas att det är frågor som dessa som ledningen nu analyserar.
Om denna säsong hanteras på rätt sätt (dvs att rätt slutsatser dras, med tillhörande beslut) kan detta bli något värdefullt för föreningen. En läxa att lära, och en förstärkning av det som är själva grunden i den här föreningen. All cred till viljan att pröva. Låt oss nu tolka resultatet rätt.
250kg kärlek: Känner exakt likadant. något känns inte bra. inte ifjol heller. Jag har för min del skyllt på tränarna i mina tankar Men gudarna ska vet vad som släkt lågan
· 
Sällan eller aldrig sedan Timrå IK tog steget upp i elitserien 2000 har jag varit så orolig för vad som komma skall. Aldrig har jag varit så likgiltig till Timrå IK som denna säsong, aldrig har jag ryckt så mycket på axlarna som jag gör i år, aldrig har jag varit så uppgiven till det lag jag älskar och som kan jämföras med ett äktenskap.
Jag försöker sätta fingret på problemet, jag försöker finna orsaker till varför jag känner så här. Jag målar upp bilden inom mig, troliga scenarion varför. Men jag vet inte, jag fattar inte. Vad är det som inte känns bra?
Låt se: Det finns många faktorer som säkerligen påverkar mitt allmäntillstånd. För att göra det extra enkelt är det lätt att skylla på tabelläget. Det var inget jag drömde om så här 22 omgångar in i serien. Matchdagarna duggar tätt och snart står vi där i omgång 55 och summerar. Men, och det menar jag verkligen, att laget ligger sist är inte det värsta, det är sättet vi gör det på. Sällan har jag sett ett så ”menlöst lag” med ett sådant ”menlöst tränarpar” och med såna ”menlösa” försök från ledningshåll att försöka styra upp detta. Naturligtvis utifrån min skeva världsbild.
Någonstans har det gått riktigt galet i föreningen, personligen tycker jag att det är alldeles uppenbart. För en betraktare som mig ser jag hur paniken tränger sig allt längre in i korridorerna, hur den äter upp föreningen, bit för bit. Någon medicin förefaller inte finnas, när man försökt bota har man ställt fel diagnos, och inget biter. Naturligtvis utifrån min skeva världsbild.
Jag tror ändå att det som får mig att må mest dåligt är bevittnandet av hur Timrå-hockeyn bara försvunnit, poff, liksom. På något konstigt sätt känns det som att ”start och stopp” på träningarna numer är utbytt mot en taktiktavla där man lär sig hockeyn på whitebordtavlan istället för i praktiken. Slut med full fart framåt, in med… ja vad? Inget jag är uppvuxen med i alla fall, inte det Timrå IK en gång i tiden stod för. Men så är jag 70-talist, vilket kan vara en orsak till mina känslor. Men, jag vill inte sluta gå/se på hockey redan nu. Jag hade tänkt ta med mig hockeyn ner i graven. Det är liksom det viktigaste efter familjen eller nåt. Jag får väl helt enkelt lära mig förstå modern hockey, charmen, logiken. Lära mig älska andra spelidéer än frejdig gladhockey.
Men, om jag hade fått bestämma: då hade jag genomfört en del förändringar, igår, och återinfört Timrå-hockeyn igen. Hela föreningen tycktes må bättre av den typen av hockey.
Över och ut.