Nu bör en ny tidsordning starta inom Timrå IK. Den bör starta vad vi än tycker, hoppas jag. Kanske är farhågorna överdrivna? Alla vi som älskar det här laget, den här tröjan, de här färgerna, kommer ju inte komma skuttandes till arenan (ny som gammal) i Big Size- keps med röd-vita öron. Vi håller på Timrå. Våra färger är vår stolthet. Vår historia är våra drömmar om framtiden, vad än olika spelare heter o vad dom än säger efter att dom lämnat.
Många av dom är legoknektar o har betalt därefter o om betalningen på nåt sätt klickar, som i form av pensionspengar, så producerar dom därefter. Money talks. As simple as that.
Men nu har jag mina varma förhoppningar att spelarna som är kvar har en känsla för den här klubben. På riktigt. Jag vill inte att spelarna i dagens Timrå IK ska bete sig som zombies utan hjärta, som Kolan, Hirso o Jokela. För utan hjärta kan dom inte känna ett dugg.
Vi supportar är inte som zombies utan hjärta för utan hjärta kan vi inte känna ett dyft o INGEN…..INGEN kan säga att vi inte känner ett dyft!
Nu är en ny säsong i antågande, låt oss därför inte måla någon av de svarta demonerna på en enda vägg. Låt oss se framtiden an. Kämpa Timrå. En unik kärlek.
Någon frågade mig om jag älskar Timrå mindre när jag blivit o blir sviken av prestationer som laget gör. Nej. Ni vet ju hur kärleken fungerar i alla delar av livet, man älskar och blir sviken.
Men själva grundbulten i kärleken, om den är på riktigt, handlar ju om att våga vara naiv och drömmande nog att älska ändå. Min kärlek till Timrå påverkas inte av vad spelarna heter eller ens om laget vinner el. förlorar.
Fantastiskt roligt iallafall att vi har en RIKTIG TIMRÅKILLE i toppen på SHL målligan framför alla coola kanadicker och finnar. Stort Grattis Filip ♥️♥️♥️
· 
· 
Den bör starta vad vi än tycker, hoppas jag. Kanske är farhågorna överdrivna?
Alla vi som älskar det här laget, den här tröjan, de här färgerna, kommer ju inte komma skuttandes till arenan (ny som gammal) i Big Size- keps med röd-vita öron.
Vi håller på Timrå. Våra färger är vår stolthet. Vår historia är våra drömmar om framtiden, vad än olika spelare heter o vad dom än säger efter att dom lämnat.
Många av dom är legoknektar o har betalt därefter o om betalningen på nåt sätt klickar, som i form av pensionspengar, så producerar dom därefter. Money talks. As simple as that.
Men nu har jag mina varma förhoppningar att spelarna som är kvar har en känsla för den här klubben. På riktigt.
Jag vill inte att spelarna i dagens Timrå IK ska bete sig som zombies utan hjärta, som Kolan, Hirso o Jokela.
För utan hjärta kan dom inte känna ett dugg.
Vi supportar är inte som zombies utan hjärta för utan hjärta kan vi inte känna ett dyft o INGEN…..INGEN kan säga att vi inte känner ett dyft!
Nu är en ny säsong i antågande, låt oss därför inte måla någon av de svarta demonerna på en enda vägg.
Låt oss se framtiden an.
Kämpa Timrå. En unik kärlek.
Någon frågade mig om jag älskar Timrå mindre när jag blivit o blir sviken av prestationer som laget gör.
Nej.
Ni vet ju hur kärleken fungerar i alla delar av livet, man älskar och blir sviken.
Men själva grundbulten i kärleken, om den är på riktigt, handlar ju om att våga vara naiv och drömmande nog att älska ändå.
Min kärlek till Timrå påverkas inte av vad spelarna heter eller ens om laget vinner el. förlorar.
Den är en grundlag.