Det är märkligt med uppehåll. Förut var det bara ett irriterande vacuum, en väntan på att livet skulle börja igen men nu känns det som ett tillfälle att andas frisk luft, att leva. För ett ögonblick får man släppa den intensivaste ångesten, glömma den värsta förnedringen och man kan tillåta sig drömma bort lite.
Låtsas att allt egentligen inte är så illa, de vassaste kanterna kan för stunden få mjukas upp och tillvaron kan få bäddas in i en skön, luddig illusion om att saker och ting inte är SÅ illa som det verkade för nån vecka sedan.
Men på torsdag tar det slut. Då knackar verkligheten på igen och den mentala vilan är över för den här gången.
· 
Låtsas att allt egentligen inte är så illa, de vassaste kanterna kan för stunden få mjukas upp och tillvaron kan få bäddas in i en skön, luddig illusion om att saker och ting inte är SÅ illa som det verkade för nån vecka sedan.
Men på torsdag tar det slut. Då knackar verkligheten på igen och den mentala vilan är över för den här gången.