Apropå det här påståendet av "finska tränare brukar ha det svårt i SHL" så var jag tvungen att göra en snabb översikt för att se hur mycket sanning det ligger bakom påståendet.
Jag begränsade mig till tränare de senaste 20 åren. Om jag glömt någon ber jag om ursäkt.
Vi har då Harri Rindell som kom på 8:e plats med Mora två säsonger i rad. Att ta lilla Mora till slutspel två år i rad kan inte ses som ett misslyckande. Rindell var även i Modo en säsong. Framgången uteblev och laget slutade på 9:e plats.
Hannu Aravirta ersatte Rindell i Modo och åstadkom samma resultat. Det bör tilläggas att laget var en poäng från en slutspelsplats och en seger från sjundeplatsen.
Sedan har vi Mikko Manner, som först tog Brynäs till play in, för att degraderas säsongen därefter. Två saker man bör minnas i fallet Manner är: 1. Han tog över ett lag som tvingats kvala för att hålla sig kvar. 2. Brynäs spel under säsongen 22/23 var mutipel personlighet^hockeylag. Under en och samma match kunde laget prestera ett spel som knappt räckt för att slå IF Sundsvall Hockey, för att i nästa period komma ut med kapacitet att spela ut Skellefteå AIK.
Hur som helst blir slutsatsen att det har varit för få finländska tränare i SHL de senaste 20 åren för att man ska kunna dra några generella slutsatser. Men det är värt att nämna att de få finländare som varit huvudtränare i SHL inte haft några lätta uppgifter och utifrån förutsättningarna har jag svårt att se att det ligger särskilt mycket sanning i de bevingade orden "finska tränare brukar ha det svårt i SHL".
Vargher85: Jag ska försöka mig på att ge mig på en ”nyanserad” bild av Manner och Brynäs säsongen 22/23. Jag tycker fortfarande att vi ”på pappret” hade ett för bra lag för att åka ur.
Men det var många som underpresterade stort under säsongen. Laget var dessutom lövtunt så det fanns ingen konkurrens om platserna vilket medförde att en spelare som Palve kunde vara hur kass som helst men ändå ha en plats som center i 2:a kedjan och med tid i PP.
Människan Manner verkar helt underbar, men dessa bitar var några jag störde mig på som tränare.
- Han envisades med att köra finsk landslagshockey. Det kanske överraskade en del lag under första säsongen som gav poäng men den andra säsongen hade övriga lag läst spelet. Det fanns ingen plan B. Den hockeyn funkar nog bättre under en kort landslagsturnering där det är dåligt med tid att sätta ett spelsystem. Men det funkade inte i SHL. - Egentligen hela tränartrions fel, men det uppstod olika grupperingar inom laget. Droppen blev när man hade spelarmöte när Manner var iväg på uppdrag för att diskutera spelsystemet. Då hade han redan tappat omklädningsrummet. - Han stod alltid i intervjuer och tog på sig skulden själv. Han hade inte förberett laget tillräckligt osv. Jag gillar tränare som är transparanta. Har en spelare varit klappkass så säg det då. Det är professionell idrott, ingen välgörenhet.
Jäklar vilket långt inlägg det blev, ber om ursäkt för det.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
· 
Jag begränsade mig till tränare de senaste 20 åren. Om jag glömt någon ber jag om ursäkt.
Vi har då Harri Rindell som kom på 8:e plats med Mora två säsonger i rad. Att ta lilla Mora till slutspel två år i rad kan inte ses som ett misslyckande. Rindell var även i Modo en säsong. Framgången uteblev och laget slutade på 9:e plats.
Hannu Aravirta ersatte Rindell i Modo och åstadkom samma resultat. Det bör tilläggas att laget var en poäng från en slutspelsplats och en seger från sjundeplatsen.
Sedan har vi Mikko Manner, som först tog Brynäs till play in, för att degraderas säsongen därefter. Två saker man bör minnas i fallet Manner är: 1. Han tog över ett lag som tvingats kvala för att hålla sig kvar. 2. Brynäs spel under säsongen 22/23 var mutipel personlighet^hockeylag. Under en och samma match kunde laget prestera ett spel som knappt räckt för att slå IF Sundsvall Hockey, för att i nästa period komma ut med kapacitet att spela ut Skellefteå AIK.
Hur som helst blir slutsatsen att det har varit för få finländska tränare i SHL de senaste 20 åren för att man ska kunna dra några generella slutsatser. Men det är värt att nämna att de få finländare som varit huvudtränare i SHL inte haft några lätta uppgifter och utifrån förutsättningarna har jag svårt att se att det ligger särskilt mycket sanning i de bevingade orden "finska tränare brukar ha det svårt i SHL".