K70 skrev:"Jag har själv upplevt ett fall av nödvärnsinvändning där målsäganden...
Där la du upp en straffspark kring vad jag egentligen syftar på och som visar på den inkonsekvens, som jag råder. Nedan har du en länk från regeringen som tar upp "Dödsskjutningen i Råslätt". Ganska uppmärksammat 2001. Visserligen inbäddat som något slags integrationsproblem. Men själva händelseförloppet finns återgivet, allt efter som det uppdagades.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/70/18/1931e3c5.pdf
Rättegången blev väl sedan en sällan skådad parodi i nödvärnsrätt, då försvaret skulle bevisa hur någon, en och en halv meter ner i en trappa, skulle kunna göra ett utfall med en kniv samtidigt som han vänder sig om och lyckas bli skjuten i ryggen. Men det gick hem.
Idag befinner vi oss då i en situation, där man lägger betydligt större ansvar på hur Per-Anders förhåller sig i en nödsituation, än vad man gör på en polisman, som har helt andra förutsättningarna att hantera situationer. Att Per-Anders helt skulle kommit undan ansvar, om han istället skjutit karln i ryggen medans denne försökte strypa kvinnan, lär knappast någon tro på. Men nödvärnssituation som nödvärnssituation och vad är väl i så fall den stora skillnaden?
Jävligt nitisk åklagare, övernitisk åklagare, nitisk åklagare samt mindre nitisk åklagare. Förmodar att polismannen fick den ena sorten och Per-Anders den andra.
Sedan betvivlar jag inte ett dugg att detta verkligen var två händelser som skulle kunna uppfattas som nödsituation av vem som helst. I polismannen fall var det inte "bara" en flykting utan också ett känt "bus".
Men det allmänna rättsmedvetandet förtjänar åtminstone att serveras med fakta om vad situationen gäller. Det är ju inte riktigt en så enkel situation som om "busen" hade hållit kvar ett fast strypgrepp när "hjälten" drämde till honom i huvudet. Men jag gissar att minst 90 % av de som läst kvällspressen har uppfattat det så - och då med rätta blivit upprörda över det till synes grymma straffet, tack vare kvällsblaskornas vinklingar och felaktigheter.
Det här läget - när busen faktiskt har släppt taget efter det första slaget och det ska bedömas om det finns en överhängande risk för ett fortsatt angrepp mot "hjälten" ÄR inte heller superenkelt och en av domarna i hovrätten ville ju också fria helt.
Jag har själv upplevt ett fall av nödvärnsinvändning där målsäganden, en ensam yngre berusad kille på en midsommarfest, frågade en okänd kille om han hade sett den förste killens kompis. När den berusade vänt sig från den andre och skulle gå därifrån, gjorde han en rörelse med handen mot fickan. Sedan satte gärningsmannen en kniv i ryggen på honom med full kraft. Han påstod att "i de kretsar han umgicks, gjorde han tolkningen att killen mycket väl skulle kunna vara på väg att ta upp ett vapen - och bättre att förekomma än att förekommas".... Givetvis var det en helt dödfödd nödvärnsinvändning och knivmannen dömdes för grov misshandel.
Men min poäng är att alla nödvärnspåståenden bygger på en illusion av eller försök till att gå in i gärningsmannens huvud, och spola tillbaka till vad som rörde sig där just i stunden - OCH vad som med facit i hand kan anses som "försvarligt". Det är inte alldeles konstigt att det kan bli svårt att bedöma i efterhand. Men det kanske ändå ger en viss hint om att man inte generellt kräver en juridisk examen i nödvärnsrätt, för den som väljer att ingripa mot ett pågående brott.