Välkommen till Cafét
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
- 2002 meddelade Mona Sahlin att det inte finns någon svensk kultur
- Samma år sa Gudrun Schyman att svenska män förtrycker kvinnor på samma sätt som talibanerna i Afghanistan
- 2006 meddelade Fredrik Reinfeldt att det ursvenska är blott "barbari"
Efter detta har det bara eskalerat. Pepparkakssången är rasistisk, skolavslutningar i kyrkan är exkluderande, nationalsången anklagas för att vara imperialistisk. Kravallpoliser knäböjer tillsammans med huliganer. Medarbetare anställs baserat på etnicitet, sexuell läggning eller kön snarare än kompetens. Detta gäller inte bara Sverige, utan även övriga västvärlden, vilket bekräftades av en anställd hos Disney för ett tag sedan:
insidethemagic.net/2024/06/disney-executive-caught-saying-company-wont-hire-white-men-rl1/
www.dailymail.co.uk/news/article-9327239/Disneys-PC-police-Company-holds-meetings-groups-decide-content-gets-disclaimer.html
Jag sitter själv i styrelsen i ett medelstort svenskt företag och kan stämma in i den beskrivningen. Det är inte speciellt konstigt att det blir så, då vi blir helt bakbundna av EU-taxonomierna och kraven på hållbarhetsrapportering (CSRD). Folk som inte är pålästa kanske tror att detta handlar om klimatet, men det är bara ett av tre ben. Lika stor del är den så kallade "sociala hållbarheten", där sammansättningen av medarbetarna kommer jämföras med landets demografi. Exempelvis, om Sverige har 50% mörkhyade, men företaget enbart har 20% mörkhyade, så kan det påverka vår ESG-poäng, eftersom sammansättningen av företaget inte matchar demografin. Utbildning, erfarenhet och prestation är sekundärt.
De som försökte varna för denna utvecklingen blev kallade för rasister, fick sparken från sina jobb, fick hotbrev hem på posten. Förr eller senare kommer det alltid en motreaktion. Det har bubblat i det tysta i snart två decennier och nu är katten ute ur säcken. Det är rätt självklart att när inflationen skenar, bränslepriserna skenar, elpriserna skenar, matpriserna skenar och folk dessutom har blivit förödmjukade och stämplade som foliehattar i 20 års tid, att de till slut får nog och det bildas en motreaktion som är tillräckligt starkt för att omkullkasta etablissemanget. I Sverige ligger vi som vanligt lite efter, men den högerextrema vågen som sveper över Europa lär pågå i många år..
Nu kanske ni tror att jag är nöjd över detta, men jag tycker mest att det är sorgligt att det alltid ska vara en fajt mellan två läger och att vi aldrig kan hitta en balans. Landet lagom finns inte mer.