Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Luleå 2020 var inte lika starka men konkurrensen i SHL var svagare och i det sammanhanget bedömer nog de allra flesta att Luleå var skyhög favorit i slutspelet. Jag kände mig inte ens nervös inför det slutspelet utan ganska säker. Men så kom coronan och tyvärr valde inte det taffliga förbundet att åtminstone köra slutspelet med begränsad eller utan publik, sedan Trottoarkantens Tjommen tagit chansen att rädda Trottoaren kvar i SHL genom att hymla och nya om samhällsansvar varpå andra klubbar utan chans i slutspelet snabbt hängde på och Vips! hade de lurat med sig sillmjölkeförbundet på knappheterna. Det var ju "bara" Luleå som drabbades, plus förstås de bästa allsvenska lagen.
Men, men. Det är fortsatt lika underligt att du fortsätter att välja att vid upprepade tillfällen måla upp vår brist på glud som så extremt betydelsefull utan att kunna uppfatta den glädje över sitt lag som t ex hockeyälskarna i Toronto och på alla andra platser där det spelas hockey upplever.
Kanske har de förstått något som du inte förstått? Om du gör ett ärligt försök att förstå dem och det - skulle du åtminstone på ett teoretiskt plan kunna lista upp vad det är som de älskar med hockeyn och som får dem att känna lycka, men som du missat?