250kg kärlek

mikenomad: det jag tror har varit svårt inför denna säsong, det har varit att liksom sätta in Timrå IK i tabellen. Från att ha varit ett etablerat elitserielag (vi har trots allt spelat i elitserien över 10 år) till att hamna i en lägre division och försökt analyserat hur mycket vi förlorat i slagkraft på vägen.

Jag tror inte att gemene man förstår riktigt vad rekonstruktionen inneburit för föreningen, vilken spelplan vi hade att förhålla oss till. Kraven från supportrar, slipsnissar, medgångare, motgångare har gått i sär. Spannet från att "nu ska vi ta oss tillbaka" till "detta går åt helvete" är milslång. Timrå IK som förening skulle inte må bra av att komma tillbaka snabbt. Föreningen måste få växa in i den kostym som den har att rätta sig efter och få växa in i steget att gå upp i högsta serien igen. Det tar tid.

Personligen har jag satt min målbild i att jag förhoppningsvis får se hockey i Eon, i högsta serien, innan jag lägger igen ögonen och blir jordgubbe. Det tror jag är realistiskt. Jag tycker att föreningen skött sig bra detta år, och jag är övertygad om att vi till nästa säsongfår se en upptrappning både vad gäller trupp och strategin att ta sig dit.

Det är förbannat vemodigt just nu att det tagit slut. När man lever för hockeyn, för laget, för kärleken att få gå på match. Då är det surt. Men det går över. Vi har ett lag även nästa säsong. Vi har en förening som mår bra. Vi har inte spenderat mer pengar än vad vi har ekonomi till. Sådana är spelreglerna, det måste alla rspektera.

Jag har suttit i Eon alla matcher utom en och följt det här laget. Kan säga att jag missade många matcher förra säsongen då vi lirade i högsta serien. I år har det varit skoj att se grabbarna, i år har Timrå-andan infunnit sig igen. Jag skiter i om laget förlorar matcher, det är sättet man gör det på som berör mig. Och i år har vi förlorat ett fåtal matcher på fel inställning, en del matcher på grund av en ung trupp. Förra säsongen förlorade vi massor av matcher för att man inte gav järnet, inte gav sitt yttersta.

Nä, det finns väldigt mycket positivt att ta med sig efter denna säsong. Det bådar gott, utifrån förutsättningarna. Fortsätt satsa på våra ungdomar, en bra ungdomsverksamhet där disciplinen skall finnas från tidig ålder och kraven succesivt ökar i takt med åldern. Det tror jag är melodin, då tror jag på en välmående förening. Då kommer jag att få uppleva topphockey i proppskåpet innan jag är klar på planeten jorden.

Natti folks.

mikenomad: på den här nivån har man rätt att ställa krav. Krav på att t.ex. en sådan som Molinder skall vara dominant, eller ett en sån som Hallin - i AS-sammanhang - sannolikt sitter på ett monsterkontrakt, måste leverera. Eller Wade Bergman, eller Hult...

Det är inte juniorerna som underpresterat utan det är de etablerade namnen, som skulle bana väg för våra juniorer, som inte levt upp till kraven. Svårare än så är det inte.

Jag är i alla fall mycket nöjd med hur laget har presterat den här säsongen. Det som hänt i och med rekonstruktionen är att vi lånat tongivande spelare från J 20 till A-laget vilket inneburit att J 20 haft det tufft och att våra J 20-spelare fått en uppgift de inte riktigt varit förberedda på. Men de har gjort det med bravur. Jättebra skulle jag vilja säga. 

Jag hade förhoppningar om att nå play off, jag tyckte laget hade spelat ihop sig och gick så pass bra på slutet att detta skulle vara möjligt. Nu förlorade vi 'fel matcher' på slutet vilket fick ödesdigra konsekvenser. Dock var min förhoppning att vi skulle undvika kval och kanske, eventuellt, om det gick bra, vara där och bråka om en play off. Och där hamnade vi. Om andra supportrar eller vad det nu är för människor hade andra förväntningar så skulle jag säga att kravbilden hos dem inte riktigt motsvarar den kunskap det här unga, och billiga laget, besatt. När många spelare i andra allsvenska lag har råd att köpa en bil när de får sin lön så har de flesta (inte alla) i Timrå IK råd att köpa mat, tanka bilen och betala hyran, sedan är det slut.

Det är väl en jättebra start på en ny era att hamna i ingemansland, att i lugn och ro få bygga för nästa säsong. Då blir det bättre än i år. Föreningen kanske har en bättre överblick på ekonomin, en bättre bild vad som krävs för att publiken skall komma till arenan. Det här året har varit ett lärorikt år, med massor av erfarenheter som man kan ta med sig till nästa säsong.

Jag andas tillförsikt. Surt att säsongen tog slut nu men skönt att vi ridit ut den värsta stormen. 

Tydligen har Pikkarainens pojk börjat lira håkki.

vine.co/v/h3W9Ir7hWih

+ulfberth+: det tror jag också. Men sanningen är den att om flerdelen av Supportrarna ondar, vägrar gå på matcher, vräker ur sig en massa negativt om klubben så kommer den negativa spiral som ändå märks idag att borra sig allt längre ner i föreningen, den kommer få allt större fotfäste och det kommer ta mycket längre tid att få ordning på det här.. Det gagnar inte föreningen. I stället är det bättre (trots att det är jävligt svårt) att fortsätta försöka vara positiv kring föreningen och dess verksamhet. Att fortsätta knyta näven i fickan och övervinna allt skit som lämnas efter vägen. Det tar tid att bygga upp en förening som varit nere i avgrunden. Företag har förlorat pengar (en del har förlorat ansenliga summor), många Supportrar känner sig lurad av de förtäckta årsredovisningarna som tidigare styrelse lämnat efter sig och många som arbetar i föreningen känner säkert en uppgivenhet kring det prekära läget.
Men det är liksom detta tillsammans som kännetecknar urkulten i en förening. Det spelar ingen roll hur jävla kass föreningen är, man älskar den ändå. Min roll som pappa till en son som lirar i Timrå på ungdomssidan är att förmedla min kärlek, mitt budskap, till nästa generation. Det här är ett sätt att leva, det gör ont ibland, men det är kärlek.

Jag lyckas rätt bra i mina försök att få pojken att förstå. Efter varje match han går på söker han sig närmare klacken, han visar mycket hjärta i klacken (har själv varit där och sett), hans passion för laget blir större för varje dag som går. Och då går det inte så jättebra sporstligt just nu...

Med vår kärlek, kan vi också ställa krav. Krav att de som spelar och representerar föreningen skall göra det med den äran. Där föds också framgången. Nu har vi ett ungt lag som jag tror känner rätt mycket för föreningen. Bra! Vi börjar där. Sedan bygger vi en ny framgångssaga. Det går och det är just det vi ska göra.

Då blir det en del skadeskjutna kråkor på vägen. Men vem bryr sig?

Frågor på det? 

Dream Team: en av mina största önskningar i och med degraderingen var att vi kanske kunde börja vinna på hemmaplan igen. Vår borg där oavsett lag som kom på besök var livrädd för första 10. Då gick det undan, då såg det ut som att alla stod stilla, utom Timråspelarna. Så här, en bit in i serien, ja då ser man att det inte riktigt ser ut så. Detta är nog det enskilt största problemet med publikfrånfallet. Folk orkar inte åka på hockey med vetskapen om att "nu förlorar vi igen". Jag börjar känna lite samma sak faktiskt.

Igår var det rent ut sagt bedrövligt. När det står så otroligt mycket på spel, man lirar mot seriens bottenlag, man är medveten om hur hårt föreningen kämpar med att få folket till Eon, ja då duger det inte att skylla på att laget drabbats av magsjuka eller ängslighet. Sån här match ska man bara vinna. Jag försöker se positivt, jag ger gärna det här laget tid, men jag accepterar inte att man förlorar matchen på det sätt man faktiskt gjorde. Det är för dåligt.

Är det nu så att det här laget inte kan prestera bättre så måste föreningen hitta andra alternativ till truppen. Så är det bara. Det kostar snart 1000 betalande personer i publiken vilket innebär ett ekonomisk bortfall på ca 150 000:-/match (om vi räknar på 150:- spenderat på varje betald person). Vi snittar 5 hemmamatcher/månad vilket enkelt räknat blir 750 000:- i månaden i uteblivna intäkter. Nog skulle man kunna göra några förändringar i truppen och kanske lägga ytterligare en slant och ändå kunna räkna hem ekvationen?!

Nu behöver inte nya spelare innebära sportsliga framgångar men vi ser ju med den trupp vi ställer på isen idag att det kommer bli svårt att hitta någon naturlig målskytt i detta lag, Jag ser då ingen som skulle blomma ut över en natt och börja producera. När Oskar Johansson känns som det bästa vi har framåt, ja då måste man nog titta lite längre än näsan räcker.

Nej, jag tycker att föreningen ska börja jobba med truppen. Man har möten och träffar hur man ska kunna öka publikintäkterna. Man skapar Hallowentema, familjebiljetter, skottävlingar m.m. grejen är tyvärr den att har vi inte ett tillräckligt attraktivt lag att ställa på isen (själva produkten), då kan man anordna exakt vad som helst, man kan nog bjuda folket på entrén utan att det kommer särskilt många människor. Det är nog läge att tänka om lite och satsa på produkten så den blir tillräckligt attraktiv för att locka tillbaka folket.

Eller så fortsätter man på den inslagna vägen och nöjer sig med att konstatera: vi är inte bättre än så här, pengarna räckte inte till för att ha ett anfallsspel, nu får vi hoppas att vi får ihop ekonomin när vi summerar säsongen...

Saxat från Timrå IK Red eagles facebook-sida:

"

Sedan måste jag säga att jag älskar spelare som Bergström. Snacka om att ge ifrån sig positiv energi till övriga i laget. Han kör som en galning men har ändå ett lugn och en blick för spelet som kommer glädja oss supportrar många gånger den här säsongen.