gud: frukost? själv gick jag barfota i meterdjup snö ca 5 mil för att få mig en bit mögligt bröd till middag... frukost och lunch är överflödigt lyx...
Redax 2: Så har man då tryckt i sig den mycket sena eftermiddagsfrukosten. Jag tömde i mig det sista utav surströmmingsspat från i höstas. Smakade väl sisådär men ska man leva upp till sitt rykte som "psykologihockeyångestpastorsentreprenörsdirektör" så bör man föregå som gottigottgott exempel.
Förrseten, hur många spelare har det försvunnit till Brynäs medans jag har varit offline?
Som sagt så lovade jag att mycket snart dyka upp igen i er skärm uti cyberrymden. Att försöka hjälpa och lindra denna hockeyångestsmärta har för mig blivit ett s k kall här i hockeyångestlivet. Jag tar denna uppgift på mycket stort allvar och jag hoppas givetvis på att ni får en större självinsikt i erat agerande här i gästboken, och i det övriga livet också för den delen. Här är jag nu igen snabbare än vad jag själv hade trott. Följ den spännande fortsättningen på vad det är som driver de tokiga hockeyångestsupportrarna till vansinnesdåd och träta sinsemellan.
Hockeyångest som sjukligt fenomen (omotiverad hockeyångest, irrationell hockeyångest) Hockeyalarmsystemets konstruktion och känslighet uppvisar sannolikt lika stor individuell variation som alla andra biologiska funktioner. Det mest ändamålsenliga är självfallet när känsligheten är "lagom". Om ´hockeysystemet är okänsligt, underskattar man problem och bryr sig inte tillräckligt om faran, och om hockeysystemet är för känsligt blir hockeylarmets styrka oproportionell i förhållande till orsaken. Obetydliga impulser kan då utlösa kraftiga hockeyångestreaktioner och hockeylarmsystemet kan komma igång t o m utan någon uppenbar orsak. Man talar då om irrationell (omotiverad) hockeyångest och det hela kan då urarta istället och övergå till den mycket lömska och farliga hockeysjukdomsvalören.
Den irrationella hockeyångesten skiljer sig kvalitativt inte från den rationella. Man upplever samma känslor av spänning, hockeyoro, hockeyångest eller hockeypanikångest som om verklig fara hotade. Detta gör att den irrationella hockeyångesten är svårare att uthärda än den rationella, eftersom man inte kan peka på någon orsak. Att inte veta vad orsaken är och således inte aktivt kunna bearbeta ett problem skapar en ond cirkel av hjälplöshet, uppgivenhet och ytterligare hockeyångest. Orsaken till irrationell hockeyångest har det spekulerats mycket kring. Enligt psykoanalytiska teorier som har vunnit stort gehör, uppstår hockeyångest ur olösta problem och konflikter, ofta ända sedan barndomens första traumatiska hockeyupplevelse, som har förträngts i det undermedvetna. Enligt denna teori kan konflikterna medvetandegöras och hockeyångesten lindras genom långvarig analys.
Hockeyångesttiderna fortgår liksom det är lika säkert som att vi i hockeyångestladan alltid avslutar det hela med ett rejält Hockeyamen när vi vandrar hemöver efter avslutat verk. Jag vill också försöka hålla denna hockeyångesttråd levande så att vi alltid har en trygg barm att luta oss mot när stormen river öppen Bottenvik. Givetvis är min målsättning att alltid försöka ge er en rejäl inblick i hockeyångestproblematiken och om vilket stort problem detta igenkligen är.
Det är mycket sannolikt att en grupp hockeysupportrar lider av irrationell hockeyångest här på HS. Detta kan ha en biologisk bakgrund och beror på en hockeystörning i det centrala hockeynervsystemet. Jag tänkte nu gå in lite mer på hockeydjupet i frågan fortsättningsvis.
Det är förmodligen vanligt med en kombination av psykologiska och biologiska faktorer när irrationell hockeyångest uppstår. Irrationell hockeyångest kombineras dessutom ofta med rationell hockeyångest i samband med hockeykriser och problematiska hockeylivshändelser. Rationell hockeyångest adderar sig då till den irrationella och de förstärker varandra ( *Se fig 1 i bifogad fil). Val av terapi måste baseras på en sådan bedömning och blir således ofta en kombination av olika hockeyterapimöjligheter.
"Hockeyarv och hockeymiljö"
Ett sådant synsätt är naturligt mot bakgrund av de två senaste årtiondens hockeyångestforskning. Ärftlighetsstudier och tvillingforskning har visat att en del hockeysupportrar har en medfödd benägenhet att utveckla vissa typer av hockeyångesttillstånd. Att biologiska faktorer spelar in är egentligen en självklarhet eftersom själva hockeyångestreaktionen är en biologisk funktion.
Att känsligheten för organismens livsviktiga hockeyalarmfunktion ligger på olika nivåer hos olika hockeysupportrar är ett rimligt antagande även om vi inte kan mäta spänningsnivå på samma sätt som blodtryck eller ämnesomsättning. Vi är hänvisade till att bedöma symtomens omfattning och styrka. I dagens läge är det inte någon tvekan om att irrationell hockeyångest kan bero på såväl arv som miljö och såväl biologiska som psykologiska faktorer. Däremot är det svårt att veta när den enskilda personens hockeyångest har psykologisk eller biologisk bakgrund, för att inte tala om alla tänkbara kombinationer av psykologiska och biologiska faktorer som kan förekomma hos en och samma hockeysupporter.
Den irrationella hockeyångestens problematik "Hockeyångeststörningar" är att betrakta som en hockeysupporterfolksjukdom då ungefär en tiondel av hockeybefolkningen lider av hockeyångestbesvär. Kunskaperna om hockeyångest är trots detta betydligt sämre än om många andra sjukdomar (t ex för högt blodtryck) som drabbar lika många hockeysupportrar.
Minoriteten lider av något som majoriteten är välbekant med, efter som alla har upplevt hockeyspänning, hockeyoro eller hockeyångest som normalfenomen. Vad majoriteten inte känner till och inte kan föreställa sig är den sjukliga hockeyångestens styrka och omfattning!
Vem kan egentligen föreställa sig hur hockeylivet gestaltar sig för den som aldrig kan slappna av och som oavbrutet känner sig så spänd, som man normalt bara gör inför svåra påfrestningar? Hockeysupportrar utgår från sina egna hockeyerfarenheter. De har upplevt hockeyoro/ångest i problematiska situationer och hockeyångestkänslan har försvunnit när problemet lösts. Med andra ord har man utnyttjat hockeyvarningsignalen för sitt rätta ändamål. Naturligt nog upplyses även den som drabbas av irrationell hockeyångest om att "det finns ingen anledning att oroa sig" eller att "de bakomliggande problemen måste lösas".
Lättare hockeyångest kan vara positiv Svår hockeyångest alltid negativ.
Kan irrationell hockeyångest vara positiv? Ja, till en viss gräns och under vissa omständigheter. Hockeysupportrar med lätt förhöjd spänningsnivå upplevs i regel som känslosamma supportrar med växlande, svängande stämningsläge, de är aktiva och spontana i sina inlägg i gästboken.
De väljer ofta ett skapande yrke och frågan är om en förhöjd hockeyspänning är ett villkor för exempelvis konstnärligt skapande i gästböckerna. Även en måttligt förhöjd hockeyspänningsnivå kan vara positiv om hockeysupportern kanaliserar sin rastlöshet antingen som kreativt hockeyskapande eller i någon form av obunden sysselsättning. Den kan däremot vara till nackdel för den som lever under i detta avseende ogynnsamma omständigheter med en alltför bunden hockeylivssituation. Högre grad av hockeyoro eller hockeyångest är inte positiv för någon, då den blockerar all kreativitet och bryter ned den egna hockeypersonligheten här på HS.
Sänkt spänningsnivå kan också vara fördelaktig under vissa förutsättningar. Hockeysupportrar med lätt sänkning uppfattas som trygga, pålitliga och stabila. vid ännu lägre nivå blir omdömet mindre smickrande som "tråkig", känslomässigt torftig" osv. I slutändan skymtar den liknöjda hockeysupportern som trots att han/hon kanske inte möter allmän uppskattning upplever ett med all sannolikhet högre välbefinnande än sin hockeyångestdrabbade motsvarighet i andra ändan av skalan.
gud: Allt är åt helvete. Ingenting kommer att bli bra igen. Som sagt så kommer det med all sannolikhet att gå käpprätt rakt in i kaklet till nästa hockeyångestsäsong.
Ps. Giffarna krossade iaf sopgnaget mitt i all bedrövelse!
dr Dängroth: Jag passar på att byta tråd här och nu. Jorå nog har jag lagt ned några timmars studier på detta hockeyångestämne alltid. Kul också att det uppskattas av en del här på HS som verkligen vill lära sig lite mer om sin hockeyångestsjukdomssituation. Jag känner verkligen att problemet här på gb:n börjar att mildras en aning i och med mitt jättehockeyångestarbete i frågan. Vet inte var du fått uppgifterna ifrån att jag skulle tro att hockeyångesten skulle gå att bota för all framtid? Självklart så är det som du beskriver det att vi måste lära oss att leva med hockeyångesten inpå oss. Däremot så finns det precis som jag också har beskrivit det en hel del hjälp att tillgå och det är där jag kommer in i hockeyångestbehandlingen.
Ungefär hälften av hockeyångeststörningarna har ett långvarigt förlopp. Ändå är prognosen ljus i de fall man lyckas med att förbättra den allmänna hockeylivskvalitén. Har man en gång upplevt hur en framgångsrik hockeyångestbehandling kan vara samt hur hockeylivssituationen och hockeylivskvalitén kan förändras positivt, tolereras hockeyångest mycket bättre efter avslutad behandling. Man vet att möjligheten till hjälp finns och kan tillgripas vid behov. Man har skaffat erfarenhet och en avsevärt förbättrad plattform för att möta kommande svårigheter. Man har helt enkelt lärt sig att hantera sin hockeyångest.
Behandling av hockeyångesttillstånd. Allmänna principer:
Behandlingens första delmål är precis som jag skrev i mitt förra inlägg att minska och helst eliminera hockeyångesten fast det sistnämda kan vara svårt för att inte säga omöjligt. Detta gäller oberoende av om hockeyångesten nyligen debuterat eller om följdverkningar har hunnit uppstå. I det förra fallet bör hockeyångesten minskas för att förebygga skadeverkningar, i det senare för att hockeyskadorna i lugn och ro skall kunna repareras med olika psykohockeysociala åtgärder. Hockeyångest kan minskas med psykologiska och medicinska behandlingsmetoder. All hockeyångestbehandling måste innehålla psykologiska ingredienser och medicinsk behandling bör reserveras för irrationella, sjukliga hockeyångesttillstånd. Rationell hockeyångest, orsakad av hockeylivsproblem och hockeykriser, skall bara i undantagsfall medicineras.
Praktiska behandlingsprinciper: Innan behandlingen påbörjas bör man vara informerad och införstådd med några viktiga, praktiska punkter. Man måste känna till skillnaden mellan hockeyångestdämpande medel med snabbt insättande effekt och hockeymedel som verkar på längre sikt. Bensodiazepiner reducerar hockeyångest, effekten inträder snabbt (inom en timme) och försvinner snabbt (efter några timmar). Buspar liksom hockeyantidepressiva medel, har inte någon omedelbar effekt utan den kommer efter ett par veckors användning.
Ge behandlingsförsöket tid!
När det gäller dosering, effekt och biverkningar förekommer stora individuella variationer för alla läkemedel. Därför måste man pröva sig fram och vara beredd på att försöket tar tid. Det är viktigt att man är förberedd på detta och inte blir besviken om det skulle slumpa sig så att man i början inte upplever någon positiv hockeyeffekt. Det gäller att känna till och vara förberedd på de bieffekter som de olika hockeypreparaten kan ge, veta vilka som kan förväntas gå över under behandlingen och vilka som försvinner efter behandlingens slut.
Bli expert!
Överhuvudtaget gäller det att man bör inhämta så objektiv information som möjligt både om sin hockeysjukdom, om behandlingsprinciper, mediciner, biverkningar och inte minst förväntat resultat. Den som har förmåga att tillgodogöra sig information kan så småningom bli hockeyångestexpert på sina besvär, lära sig hantera sina hockeyångestmediciner och aktivt delta i behandlingsplanering som då har alla förutsättningar att ge ett bra resultat.
Det krävs tålamod.
Även när medicineringen blir välinställd från början kan resultatet dröja. Detta gäller i synnerhet om man haft sina besvär under en lång tid, hunnit utveckla allehanda sekundära hockeyångestmanifestationer som ångestfestivaler m.m. och en hockeylivssituation som i sig alstrar hockeyångest enligt den onda cirkelns princip (se fig. 2). I dessa fall kan det naturligtvis ta lång tid innan cirkeln vänds i positiv riktning, vilket man också bör vara förberedd på.
Buspar® (buspiron) Buspar är ett ofta använt läkemedel vid hockeyångest av generaliserad typ. Den hockeyångestlindrande effekten sätter in gradvis. Buspar skall alltså inte användas som akut- eller behovsmedicinering (d v s bara ta en tablett då och då) utan skall tas som en kur varje dag under minst en månad. Buspar har inte någon tröttande eller muskelavslappnande effekt. I normala fall bevaras alltså reaktionsförmåga, muskelstyrka och minne. Därför är läkemedlet inte märkt med varningstriangel, vilket innebär att Buspar inte påverkar förmågan att fortsätta att skriva inlägg i gästboken.
Buspar orsakar inte abstinenssymtom eller läkemedelsberoende, vilket medför att medlet är lämpligt vid längre tids behandling. Buspar skyddar inte heller mot abstinens orsakad av bensodiazepiner. Därför skall man aldrig byta tvärt från en bensodiazepin medicinering till buspar. Biverkningar kan vara ostadighetskänsla, huvudvärk och illamående. Om biverkningar uppträder så brukar de vanligtvis avklinga efter någon veckas behandling.
Bensodiazepiner Bensodiazepiner (t ex Sobril, Stesolid, Valium, Xanor) kallas en grupp läkemedel som kännetecknas av snabbt insättande lugnande, avslappnande och hockeyångestdämpande effekt. Beroende av vilket preparat man väljer får man en dämpande effekt en halv till en timme efter tablettintag. Effekten avklingar efter 3-5 timmar. Den är således snabbt insättande och avtagande och vill man åstadkomma en jämn sänkning av hockeyångestnivån får man ta en dos flera gånger dagligen.
Dåsighet och yrsel är biverkningar särskilt i början och om dosen är hög. Även reaktionsförmåga och närminne kan försämras, vilket kan innebära att man är olämplig som gästboksskribent. Annars ger bensodiazepiner få biverkningar som kan upplevas som obehagliga eller farliga. Bensodiazepiner skall inte kombineras med alkohol. En nackdel är risk för beroendeutveckling som ungefär hälften av hockeysupportrarna löper efter att de regelbundet medicinerat under en längre tid. Bensodiazepiner ska i första hand användas vid korttidsbehandling för att på så sätt utnyttja deras snabba effekt och minska risken för beroendeutveckling. Många hockeysupportrar använder bensodiazepiner som behovsmedicin. Supportern vet att i en besvärlig hockeyångestframkallande situation kan han/hon få snabb hjälp, vilket i sig ger en trygghetskänsla.
Antidepressiva hockeyläkemedel: Ett flertal antidepressiva hockeysupporterläkemedel, t ex Anafranil, Seroxat, Cipramil och Zoloft har i kliniska studier visat sig vara effektiva mot panikhockeyångest. Däremot finns inga studier gjorda vid hockeyångest av generell typ. Antidepressiva hockeyläkemedel har inte någon omedelbar verkan, utan effekten kommer efter ett par veckors medicinering då de förhindrar uppkomsten av panikhockeyattacker vid panikhockeysyndrom.
För de äldre antidepressiva, typ Anafranil, är de vanligaste biverkningarna muntorrhet, trög mage, vattenkastningsbesvär, svettningar, darrhänthet och yrsel.
När det gäller de nyare antidepressiva, sk SSRI, ser man något annorlunda, ofta lindrigare, biverkningsprofil. Vanliga biverkningar för dessa är illamående, huvudvärk, magbesvär. Biverkningarna är oftast dosberoende och mest förekommande i början på behandlingen. Många biverkningar brukar avklinga med tiden.
Man brukar börja medicineringen försiktigt med låga doser för att sedan ökas tillls man får en tillfredsställande effekt, dvs bromsar upp panikhockeyattackerna. Inga av de antidepressiva hockeyläkemedlen är beroendeframkallande, men abstinenssymtom kan uppträda om behandlingen avbryts tvärt. Vanliga symtom är yrsel, hockeyångest och muskeltrötthet i musarmen.
I min nästa avhandling här på HS kommer jag också att ta upp detta med den psykologiska hockeyångestbehandlingen, såsom hockeybeteendeterapi, hockeykognitiva och jagstärkande hockeyterapiformer. osv.
liepins: Precis som jag också har skrivit så gäller det att lära sig att leva med sina hockeyångestproblem. Det blir så mycket lättare när man sätter sig in i sin egen och andra hockeysupportrars lidande. Man måste veta vad man snackar om.
BlackBay: Fast igenkligen så är det rätt svårt att få en bestående kontinuitet med så korta inlägg som jag nu är tvingad att dela upp ångestområdena i. Skulle ha varit absolut underbart att ha fått skrivit ett endaste långt inlägg i denna fråga istället. Men hur många som skulle ha haft tid och lust att följa det hela utan att drabbas utav panikångest då lär vi aldrig få reda på.
...så var den dagen förstöd. Här har man gått omkring och trott att allt lidande kan lindras om man bara försöker se från den possitiva sidan. Inte ens en playoff förlust mot NH90 fick mig att tappa fotfästet, men efter att ha läst mikes avhandling så inser jag att det är bara att bryta ihop fullständigt och acceptera sin djupa depprerssion. Synd att det kom nu efter den här sässongen och inte förr.
mike66: Det finns ett dundermedel Mike. Pröva vid tillfälle eller om plågan är omedelbart akut "Dr Sloans" hästliniment. Att smörjas på huvudsvålen vid akuta problem. Finns även i tablettform o bör då intagas 4ggr dagligen. OBS!!! kör icke bil efter att tabletterna inmundigats. Själv fick jag tag i linimentet vid Jokkmokks marknad. 1 flaska för det fasila priset av en sjuttis. Självklart slog jag till direkt och har därefter aldrig någonsin behövt lida pin under silly season. Nu lär det dröja ett antal månader innan marknaden är igång igen. Men jag har via omvägar hört att 4L dunk med skogsblomma är lika bra som betalningsmedel om du letar rätt på Samuel Korppi däruppi lapphelvetet.
Så har jag då äntligen (tycker nog många) kommit till själva slutpläderingen inom detta intressanta område som ändå hockeyångest får anses vara.
HOCKEYPSYKOLOGISKA BEHANDLINGSMÖJLIGHETER Två hockeyteoriinriktningar Det finns ett stort antal psykohockeyterapeutiska inriktningar som huvudsakligen baserar sig på två från varandra skilda huvudprinciper. Den ena representeras av psykohockeyanalytiska hockeyteorier enligt vilka supporterbesvären beror på omedvetna inre hockeykonflikter och att medvetandegörandet av dessa har en läkande supportereffekt.
Den andra baserar sig på beteendevetenskapliga hockeyteorier enligt vilka felinlärt hockeybeteende och felaktiga tankemönster orsakar supporterns besvär. Hockeyterapins syfte är en nyinlärning och omprogrammering av själva supporterbeteendet. Båda dessa inriktningar dateras från början av seklet och under tidens lopp har ett flertal varianter uppstått, då senare hockeyskolor har tagit ingredienser från båda. Man kan väl säga att dagens utbud av psykohockeyterapier representerar en kontinuitet mellan de hockeyterapeuter som arbetar utpräglat beteendehockeyvetenskapligt och de som står psykohockeyanalysen nära inpå s k hockeypsykodynamisk grund. Regelrätt hockeypsykoanalys som pågår i många år och där hockeysupporterns omedvetna utforskas är förhållandevis sällsynt.
Under de senaste åren har en ny hockeyterapiform vunnit stor spridning, nämligen kognitiv hockeyterapi. Metoden har släktskap med beteendehockeyterapi. Kognitiv hockeyterapi har även likheter med den hockeyterapiform som brukar benämnas som jagstärkande hockeyterapi.
När det gäller hockeyångest kan ingen hockeyterapi vara effektiv utan stödjande moment. Man måste uppleva att hockeyterapeuten genom sin kunnighet och sitt engagemang är en resurs att lita på.
De tre hockeyterapiformerna som kortfattat beskrivs i denna framställning representerar huvudlinjer i dagens hockeypsykoterapeutiska behandlingsutbud. Ytterst förenklat kan det sägas att hockeystödterapi - som namnet antyder - inte gör anspråk på annat än att ge stöd och inte eftersträvar någon supporterhetsutveckling genom lösning av inre hockeykonflikter. Som motsats står hockeypsykodynamisk insiktshockeyterapi (och hockeypsykoanalys) som mest strävar efter supporterhetsförändring och i mindre grad efter att ge kortsiktigt stöd åt supportern. Kognitiva hockeyterapiformer med jagstärkande inslag står någonstans i mitten.
Hockeyterapiformer övergår i varandra. Det är viktigt att framhålla att dessa hockeyterapiformer dels övergår i varandra, dels att enskilda hockeyterapeuter ofta använder ingredienser från alla tre i det dagliga arbetet.
Hockeystödterapi. I all form av hockeyångestbehandling är det nödvändigt att man har tillgång till någon som är förtrogen med hockeyångestens symtombild, dess följverkningar, de problem den kan skapa och den hockeylivssituation man tacklas med. Det är nödvändigt att man får tillfälle att berätta och strukturera sina tankar och känslor, varvid man ventilerar sina hockeyproblem och får möjlighet att dela dem med någon annan hockeysupporter. Samtidigt ges tillfälle att få råd när det gäller problemlösning, att få stöd med att genomföra realistiska uppgifter och kanske en välbehövlig broms när det gäller orealistiska (mål)sättningar. Stödjande hockeysamtal är en självklar ingrediens i all hockeyångestbehandling.
Enkla och realistiska hockeymål. Det är mycket viktigt att kontakten är kontinuerlig och att man vid behov kan nå sin hockeyterapeut ( där är HS ett bra stöd.) I hockeystödterapi ingår inga märkvärdiga psykologiska hockeyelement. Den har mer karaktären av supportermedkänsla, förståelse och vanligt mänskligt supporterstöd.
Hockeybeteendeterapi, kognitiva och jagstärkande hockeyterapiformer. Hockeybeteendeterapi koncentrerar sig på supporterbeteendet och utgår från att felaktiga supporterbeteenden är inlärda. Man forskar inte efter orsak utan försöker rätta till felen genom att lära sig ett nytt, förändrat hockeysupporterbeteende. Som typexempel kan nämnas hockeyfobiska besvär, där supportern stegvis utsätts för den hockeyångestframkallande situationen tills den slutar att ge hockeyångest. Hockeybeteendeterapi har alltid en väldefinierad (mål)sättning och hockeyresultaten utvärderas.
Förhållningssätt till problem ändras. Många tycker att kognitiv hockeyterapi inte är annat än "sunt hockeysupporterbonnförnuft", som alltid har tillämpats, men inte beskrivits systematiskt. Hockeyterapeuten skaffar sig en bild om hockeysupporterns föreställningar och gör en kartläggning av vad som är felaktig informationshockeybehandling. Systematiskt och i samråd med varandra går man igenom alla "tankefel" som man sedan diskuterar och rättar till (gärna i gb:n.) Här kommer ofta beteende hockeyterapeutiska principer in. Den som exempelvis upplever hockeyfobisk rädsla för vissa hockeysituationer får förklaringar om orsak och verkan, som samtidigt innebär början till ett hockeyåtgärdspaket. Man lär sig utmana den hockeyångestframkallande hockeysituationen och att ta itu med den hockeyångest som uppstår.
Hockeyångesten, särskilt om den är långvarig, angriper alltid supporteridentiteten. Självförtroendet krymper och till slut känns det som om den ursprungliga supporteridentiteten håller på att utplånas. Man är ständigt rädd för att misslyckas. Jagstärkande hockeyterapi har som uppgift att befria supportern från den bundenhet som hockeyångesten åstadkommer. Man lär sig att hantera obehagskänslor, att möta aggressioner från andra supportrar och att lösa problem tillsammans. I takt med ett allt mer framgångsrikt utnyttjande av de egna hockeyresurserna ökar självförtroendet och en stigande vetskap om den egna supporterprestationsförmågans gränser ökar supportersjälvsäkerheten.
Analys av tidiga hockeyminnesupplevelser. Hockeyinsiktsterapi Detta är egentligen den hockeyterapiform som vanligtvis associeras med uttrycket "psykohockeyterapi". Den baseras på Freuds hockeyteorier och började användas strax efter sekelskiftet. Dess (mål)sättning är att utforska det undermedvetna där tidigt förträngda hockeykonflikter anses skapa hockeyångest. Genom hockeyanalys av tidiga hockeysupporterupplevelser kommer supportern till insikt om olika orsakssammanhang och hockeyinsikten verkar befriande. Denna analys och hockeyinsikt gör att supporterpersonligheten modifieras och konfliktkänslan med det egna hockeyjaget minskar. Hockeyinsiktsterapi är således en form av psykohockeyterapi som har som mest uttalad (mål)sättning att utveckla supporterpersonligheten och inte nödvändigtvis att på kort sikt lindra svåra hockeysymtom.
Förväntningarna på denna form av psykohockeyterapi har ofta varit orealistiska. Anledningen är att dess indikationsområde - d v s vem som har nytta av den - är vagt beskrivet. Kraven på supportern är höga. Hockeysupportern skall ha förmåga att fritt associera, d v s berätta om sina hockeykänslor, hockeytankar och hockeydrömmar, och ofta under flera års tid komma till insikt om sina inre hockeykonflikter. Man måste ha ett gott hockeyintellekt, psykologisk insikt, god hockeyångesttolerans, en relativt hög funktionsnivå och förmåga att kunna acceptera långsiktiga mål från den egna förlända mållinjen.
EFFEKTIV, SUPPORTERRELATERAD HOCKEYÅNGESTBEHANDLING Supporteranpassade hockeybehandlingskombinationer. Av ovanstående framgår att all hockeyångestbehandling måste vara anpassad till supporterns speciella behov och förutsättningar. Generellt kan man aldrig tala om "rätt" eller "fel" supporterbehandling. En behandlingsmetod kan vara rätt för en supporter och helt felaktig eller otillräcklig för en annan. Olika behandlingsmetoder måste dessutom ofta kombineras och "skräddarsys" för den enskilde hockeysupportern.
Medicinsk hockeybehandling är oftast motiverad vid panikhockeyångest, svårare fall av generaliserad hockeyångest eller spänningssyndrom, men hockeysupportern måste samtidigt ha ett psykologiskt stöd för att effektivt tillgodogöra sig läkemedlets hockeyångestdämpande effekt. Ofta får medicinsk behandling kombineras med mer avancerad psykohockeyterapi, exempelvis kognitiva/jagstärkande hockeyterapiformer eller, om man vänder på det, en kognitiv psykohockeyterapi kan kompletteras med medicinska hockeyångestdämpande åtgärder.
Alla uppspelskombinationer är tillåtna. Det finns inget hinder för att - om så behövs - kombinera olika slags hockeyläkemedel och samtidigt genomgå kognitiv eller jagstärkande psykohockeyterapi innehållande insiktsbetonade hockeyinslag. Ingen uppspelsövning utesluter den andra.
Observera att man inte nödvändigtvis behöver lida av en sorts supportersjukdom. Det vanliga är att man inte kan pressa in den enskilda hockeysupporterns ofta komplexa hockeybesvär i ett enda hockeyfack.
God prognos med bra hockeyångestbehandling
Ungefär hälften av hockeyångeststörningarna har ett långvarigt för lopp. Ändå är prognosen ljus i de fall man lyckas med att förbättra den allmänna hockeylivskvalitén. Har man en gång upplevt hur en framgångsrik hockeyångestbehandling kan vara samt hur hockeylivssituationen och hockeylivskvalitén kan förändras positivt, tolereras hockeyångest mycket bättre efter avslutad behandling. Man vet att möjligheten till hjälp finns och kan tillgripas vid behov. Man har skaffat erfarenhet och en avsevärt förbättrad plattform för att möta kommande svårigheter. Man har helt enkelt lärt sig att hantera sin hockeyångest.
Dessa små visdomsord får avsluta detta hockeyångestkapitel för denna gång - väl mött i den nya hockeyångestladan till hösten.
Ha en skön sommar och lycka till med hockeyångesten. /miiike
Jag var på väg hem med min nya 32-fots Zamboni. Väl uppe på motorvägen kopplade jag på cruise controlen och lämnade lugnt och stilla förarsätet för att koka mig en kopp iste i köket. Precis när jag avnjuter mitt iste åker Zambonin av vägen och blir totalförstörd.
Hej alla ISexperter! jag har nyss köpt en ny Zamboni cobra jet -73 Special Edition som var ganska så fin tills jag skulle prova hur fort den gick. När jag kom upp i 140 km/h så började det komma underliga ljud från motorn.
Sen när jag passerade 190 km/h då dog den. Sen när jag kommit ner till 60 km/h så gick den igång igen. När jag passerade 90 km/h så kom det svart rök från motorn och efter några 100 meter så kom det underliga tjut från motorn. Vad kan det vara för fel?
250kg kärlek: Tack för tipset. Annars så har jag en egen liten teori. Jag tror det sitter fel utväxling i växellådan. Det bästa är att alltid ha jämna pengar till hands eller betala med check när man köper ny ISmaskin.
Det förekommer ju växellådor med olika slags stegning eller utväxling. F16 lådan är ganska så vanlig dock helt fel till 1,8E motorn. Denna tätstegade låda lägger motorvarvet till 3500 i 110 km/h på femmans växel.
Med standardutväxling (typ F17/F18 låda) borde motorvarvtalet hamna på mellan 2900-3100. Ett annat men olagligt alternativ är att sätta på 15" fälgar med 195/65-15 däck. Men då visar hastighetsmätaren fel och framdäcken tar förmodligen i hjulhuskanterna vid fullt rattutslag. Då blir det svårt att ta sig genom rundeln när man ska spola upp ISarna.
Som den spiritualISt jag är så läste jag häromdan att om man häller en snaps i alkolåset så släpper alla dess hämningar såväl som låsningen, det kan säkert stämma. Jag hörde t.o.m. om en ISmaskin som var packad inför resan även fast den var absolutISt.
Annat är det för mjölkbilen som får tillämpa filkörning och köra i gräddfilen.
gud: BuddhISmerna får köra budbil och hur dom vill. Läste du förresten nyhetsbrevet "Kvinnor vid sidan av ISmaskinen". I detta nummer var det en liten undersökning: Kör du dubbat eller odubbat?
70 procent av kvinnorna som svarade körde dubbat, 24 procent körde odubbat och 6 procent körde inte alls. Lyckligtvis var det INGEN som körde på sommardäck eller som inte visste vilka däck det satt på ISmaskinen. Är inte detta lysande nyheter att de tar säkerheten på så stort allvar.
ISMANNEN vill gärna se fler kvinnor på ISen. Helst liftandes och med gott om pengar.
ISMANNEN: Häromdan var jag på macken och såg ett nytt bantningsmedel (Avfettningsmedel) och jag glad o full i hågen köpte två liter...
Sprutade på sidfläsket och dubbelhakan. Men efter ca femton minuter så tog en kompIS högtryckstvätten o spolade av mig men de sa de i butiken att den skulle ta bort all fett o smuts men jag blev varken smalare eller renare men väldigt röd över hela kroppen...
Jag klädde på mig och gick till kassan o fråga om det var fel på deras avfettning men enligt dom så skulle man ha det på ISmaskinen och inte på kroppen...Faan..Jag tycker att dom har falsk marknadsföring.. det stod ju inget om att det bara är till ISmaskiner...
Vore tacksam om du kunde tipsa mig om ett bättre altenativ...
ISMANNEN: Funderar på om herr ISMAN inte råkat ut för sånt där förhatligt härsket ISmaskinISter, därav haveriet med sagda fordon. Sägs även förekomma för andra typer av fordon, då vanligtvis kallat för härskna bilISter. Tror att det åtgärdas genom att man helt enkelt tillämpar ISlossning medelst alkoläsk, eller FjortISdricka som det också kallas. Vissa hävdar att en Buddh Ice skulle kunna funka, men de förtjänar bara en ISpropp...
Paddan: ISMANNEN har kört frekvent varv på varv i mittcirkeln den senaste tiden och funderat lite över en sak.
Den lilla ISpISten har saltfria arealer. Det skulle rent generellt medföra lägre blodtryck hos ISmaskinsförarna, eftersom salt har en blodtryckshöjande effekt, dessutom så borde vi då slippa ISmaskinISter.
Samtidigt torde väl effekten för ISmaskinerna vara ett lägre oljetryck för hela vagnsparken som helhet, vilket måste kunna ses som positivt.
Men denna hypotes stämmer inte. Där finns alldeles för många stora ISmaskiner vars oljetryck förefaller ha sprängt alla gränser. Att sedan privatbilISterna kör som de fått kollektiv hjärnblödning är upprörande och alarmerande.
Jag kräver att vi här i HS-panelen snarast tillsätter en utredning som undersöker detta.
gud: Tyvärr så har jag inte den blekaste aning eftersom jag är nere i Mora i dag. Måste fixa till snön och ISen inför det stora loppet som komma skall.
Men har bara ISmaskinsföraren spolat medIS i Sydkraft Arena så kommer Timrå att krossa i dag. ISMANNNEN säger 4-2.
Vad jag menar då jag skriver medIS är egentligen ganska så logISkt. Ett lag kommer att ha fördel av medISen i en period mer än det andra. Läge för TIK:arna att välja rätt sida pådirekten.
ÄLSKADE TIMRÅ IK har en brISt..: Självförtroendet har brustit... Ehuru idag är en annan dag och idag kommer det tillbaka mot äckliga SandgrundshaverISter... ISlatte på Löfbergs Lila, tocken äcklig ISsörja....
Hmmm, böjnings form på Zamboni.... en Zamboni, flera ZambonIS...
Ähhhh, idag är det vår tur igen tammISatanigatan..........
WhISky ska inte drickas med IS, då mISssar man så mycket smak, nä knö i lite vatten så är det ju ISkallt coolt ända....
Hej hallå igen kära experthåkkypanel och tack för senast, härlig seger över Brynäsjävlarna igår!
Jag har nu vrålvässat min Zamboni. Satte in en R-kam, två-tums pipa, GT-ratt och plyschklädsel. Frank J Zamboni skulle slå en frivolt i graven om han såg mig.
Min fråga till er är: Kan ni tipsa om något annat trim jag behöver för att locka brudar med läckra häckar och schysta tuttar att åka med ett par tre varv på ispisten?
Den maxar 25 på tvåan i dagsläget. I förra veckan fräste jag om en gammal gubbe i hatt när jag skulle ut från parkeringen efter match, han brände järnet i sin invalidmoppe.
En elak kompis till mig säger att det inte går att trimma något mer - men jag tror att han ljuger?
Häftigt! Du har lyckats med det inte jag har klarat av, nämligen att tanka. Jag är mycket imponerad av ditt Zamboni-kunnande.
Men nu ska vi hjälpas åt att få Zambonin att bli en brudmagnet. Om jag sågar bort taket, då har jag ju fått en cab i alla fall. Sen målar vi den spygrön eller rödovit. Sen borrar vi 147 hål längs med sidorna på Zambonin. Sedan skruvar vi bort framskärmarna för att få ner luftmotståndet. Då bör jag få den ballaste Zambonin i kvarteret.
Rip Kirby: Jag ber om ursäkt för detta. Tanken var att prova i stängd miljö om kopplingen till Youtube fungerar på ett bra sätt för att kunna bjuda på en liverapport nere i Växjö ikväll innan matchen
· 
· 
