Eller Damkronorna. För att inte tala om svenska landslaget i sparkboll. Ska de lägga ned, sluta tävla? ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Absolut inte. Svenska damfotbollslaget har ju varit väldigt nära många ggr. Damkronorna är säkert också tillbaka i toppen ganska snart. Däremot beträffande just Toronto som är ett skräckexempel som verkligen sticker ut kan sägas följande. Toronto var en av de initiala sex lag som var med och grundade NHL från den absoluta början år 1917.
Toronto har vunnit 13 ggr mellan åren 1918-1967. Men det som i sammanhanget drar ned betydelsen av prestationen sett som en helhet är att det inte vid något av dessa 13 tillfällen deltog mer än på sin höjd 10 lag när säsongerna startade, och som skulle slåss om titeln.
Vid de flesta utav dessa 13 tillfällen deltog faktiskt Bara!! 6 lag. Konkurrensen var med andra ord Extremt begränsad jämfört med nu, då hela 32 lag slåss om titeln.
Och har man då som Toronto under hela 55 år inte ens förmått att ta sig till final, då det dessutom under en Lång period av dessa 55 år inte varit i närheten av de 32 lag som nu deltar, jaa då känns det ju som att chansen för att ett sådant lag helt plötsligt kunna vinna titeln i princip är obefintlig. Det enda som kan jämföras med denna nu 55 år långa kräftgång i NHL, är New York Rangers med 4 titlar totalt, som vann sin fjärde och sista titel för 28 år sedan år 1994. Detta efter att DÅ, senast ha triumferat 1940, D v s en kräftgång på 54 år. Och nu är det hela 28 år sedan denna sensationella 'bragd ägde rum 1994. Detta EJ avundsvärda rekord 'slog' Toronto nu i våras då Deras kräftgång utökades till 55 år..
Just därför har jag lite svårt att förstå hur just Torontos supportrar 'orkar' hänga i...
De kanske hoppas på att ett 'högst tillfälligt' under, likt det som inträffade för New York rangers år 1994, även ska inträffa för Toronto, vad vet jag??...
Men nog känns det som att dessa Torontosupportrar lever mest i en dröm, som högst sannolikt Aldrig kommer att uppfyllas, och att dom fortfarande i viss mån likt många Djurgårdare, lever på de meriter som togs i en svunnen tid för väldigt länge sedan, då konkurrensen var extremt begränsad jämfört med vad den defakto är nu...
Realisten: Vi tänker lite olika. Visst fan blev man oerhört besviken i våras. Men jag tänker med lite distans att det är fantastiskt att vi tagit såna steg att hela hockeysverige förutsätter att vi ska vara med och slåss om medaljer. Undantaget några "experter" på aftontrasan då. Mitt humör styrs till viss del av varje match utgång. Jag vill njuta av spänningen i vår igen. Spelet bygger ju på att en vinnare koras. I en serie där 14 lag medveerkar. De är givet att vi inte kan räkna med guld. Sen är det ju som Sven Savage påpekat så, att det är inte många av dessa 25 r som vi haft en reell chans, pga ekonomiska faktorer. Mear inte att trycka dit dig för att du tycker "fel". Ville mest visa att det finns en del som inte tänker så. Stigandem edlemstal i klubben och ökad säsongskortsförsäljning tyder väl möjligen på att det finns en hel del som har höga förväntningar och tror på det. Såm Degerforsingarna sa.
Realisten: Tänk på alla supportrar till Timret, som aldrig vunnit gludet. Eller Damkronorna. För att inte tala om svenska landslaget i sparkboll. Ska de lägga ned, sluta tävla?
Jag vill minnas att du var mycket engagerad i våras under Luleås slutspel, och detta på ett positivt sätt. Det var trevligt och jag tror att du trivdes och hoppades att det skulle landa i glud, men det gjorde det tyvärr inte. Men du fick leva din dröm ända till sista delen av sista perioden i sista matchen i slutspelet. Glöm inte hur kul du hade ända till dess.
Sven.Savage: Det är möjligt att det är lite vemodigt att jag inte längre orkar engagera mig i att Luleå ganska ofta går rätt så bra i grundserien.
Jag är tyvärr, efter de senaste 25 årens idel misslyckanden i de 'flesta' utav de slutspel som vi deltagit i, såpass luttrad att jag knappt bryr mig om på vilken plats Luleå placerar sig i grundserien längre. Når vi bara topp 6 duger det för mig.
Och som sagt, det är i slutspelet som Vinnaren koras, INTE i grundserien.
Sven.Savage: Toronto har ingen titel på 55 år men har intresset dött där under tiden? Jag tror både Börje Salming och Mats Sundin tackar sin lyckliga stjärna för de långa karriärer de fick där. -------------------------------------------------------------------------------------- Jag är då helt övertygad om att åtminstone Mats Sundin skulle ha prioriterat annorlunda om han hade fått göra om sitt NHL-äventyr. Han har nämligen själv påtalat det vid ett flertal tillfällen efter att han slutat.
Och du har alldeles rätt i det, att det är titlarna som åtminstone jag, och nog de allra flesta andra också, intresserar sig isärklass mest för. Annars kan det vara, tycker jag.
Och för mig är det en gåta hur intresset för Toronto fortfarande kan vara så pass stort.Jag hade åtminstone, om jag som hockeyintresserad varit uppvuxen i Toronto, INTE Orkat engagera mig i ett lag som vunnit Stanley Cup 13 ggr, med den första titeln för 104 år sedan, men inte varit ens i närheten av att vinna sedan dess, på hela 55 år. Om jag inte är helt ute och cyklar har Toronto inte ens varit i final efter den sista triumfen -67.
Hur orkar man 'på riktigt' engagera sig i ett sånt lag???.....
Realisten: Fast Dahlén kom ur Vancouvers klor snabbt. Bilden från en träningsmatch, och vevades i media över där och ansågs visa en liten rädd person som hamnat fel i livet. Han hade draftats i andra rundan och gick över redan som 20-åring, men fick då bara lira i AHL-laget 1,5 år innan de skeppade honom till San Jose, som satte honom i AHL de också.
Då åkte han hem till Timrå och spelade upp dem i SHL. Varpå San Jose lockade över honom och där spelade han förra säsongen.
Men i vilket fall. Jag är fortfarande lika överraskad att du så fokuserar på mästartitlar, ja lägger fram det som att det är det enda som är värt något? Toronto har ingen titel på 55 år men har intresset dött där under tiden? Tvärtom. Det är en av de mesta hockeystäderna i NHL och jag tror både Börje Salming och Mats Sundin tackar sin lyckliga stjärna för de långa karriärer de fick där.
Visst, när hockeyspelare intervjuas, säger de att "jag saknar att jag aldrig fick vinna Stanley Cup" eller "jag saknar att jag aldrig fick vinna Le Mat (Le Mans för apor)" men det är bara en liten detalj som omnämns - hockeyn även för dessa som aldrig fick vinna titel är så oerhört mycket större än så. Vore jag NHL-spelare nu skulle en av de viktigaste faktorerna vara i vilken stad jag spelade och då skulle jag nog föredra Kalifornien eller någon stat i söder just för livet utanför hockeyn och de drygt 96% av hockeylivet man inte spelar match. Eller i en klubb där man trivdes man medspelarna, tränarna och övriga. Ja, det finns mycket.
Exempelvis skulle man sky att bli hockeyspelare i Edmonton Oilers med anledning av den helt galne nutida ägaren som förstört klubben och förstör alla talanger som kommit dit. Och ändå har Oilers en massa titlar från Gretzkytiden, visserligen runt trettio år bort men ändå. Jämfört med Oljan är det säkert bättre som hockeyspelare att hamna i närliggande Vancouver. Tror jag.
Men, som sagt, det överraskar mig att du håller titlar så högt, så avgörande betydelsefullt som man får intrycket av när man läser det du skriver.
Tror du att det kan vara något personligt för dig? Något som hänt eller händer dig i livet utanför hockeyn där du så starkt saknar pricken över i:et, där du insett att du inte kommer nå det du strävat efter, att dina drömmar inte kommer att infrias?
Sven.Savage: Jag tror att nedanstående bild på Dahlen i Vancouvers bås fortsatt ligger honom i fatet: kliar inte i fingrarna att värva honom för den sportchef som ser den bilden. ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Jaa, fattas bara annat. Vancouver Canucks???...
Ett av 3 fullständigt sterila lag gällande triumfer i Stanley Cup de senaste dryga 50 åren. Vancouver och Buffalo Sabres är de enda två lagen som spelat i NHL i över 50 år, men som aldrig någonsin lyckats vinna Stanley Cup.
Dessa två 'dödgrävarlag', tillsammans med det största sorgebarnet av dem alla egentligen, Toronto Maple Leafs, som inte vunnit Cupen sedan 1967, 6 år FÖRE det att Börje Salming inledde, i mina ögon åtminstone gällande sportsliga framgångar,17 'bortkastade' år där. Visst Börje blev helgonförklarad då han som stjärnback blev dominerande, representerande en av ligans Absolut Sämsta lag... Det var dock kanske inte alldeles lätt för just Börje när han anlände dit -73, att identifiera att det var till en helt "dödsdömd" klubb han hade kommit... De hade ju ändå vunnit Stanley Cup 1967, DÅ endast 6 år tidigare.
Märkligare är dock att Mats Sundin, som anlände till Toronto säsongen 94-95, under hela sin tid där, INTE lyckades komma fram till att han skulle gå samma sportsliga öde till mötes som Börje Salming, då ju Sundin naturligtvis redan runt millenieskiftet borde ha sökt sig till en annan klubb.
Det mest tragikomiska i kråksången är att Sundin, som under hans första 4 år i NHL representerande Quebec Nordiques, i samband med NHL-lockouten säsongen 94-95, lämnade Qubec och en tid senare istället kom att ansluta Toronto. Quebec däremot, blev kort därefter 'uppköpta' och omvandlades till Colorado Alalanche, som med Foppa i laget vann Cupen året efter -96, precis Som Luleå i Sverige, men som även vann Stanley Cup 2001.
Man undrar om Mats Sundin i eftertankens kranka blekhet, ångrar en hel del av de i mitt tycke 'enormt korkade' beslut som han fattade under hans, precis som i Börjes fall, 17 år långa resultatlösa sportsliga karriär i NHL??, och då syftar uteslutande på åren i Toronto..
Det finns andra svenska stjärnspelare som gjort exakt samma misstag som i första hand Mats Sundin gjorde, nämligen Markus Näslund och Bröderna Sedin. Dessa tre 'slösade' även dem bort sina eventuellt på det sportsliga planet, potentiellt betydligt mer framgångsrika karriärer i något annat lag, men som ändå oförtrutet fortsatte med att under hela deras karriärer representera dödgrävargänget Vancouver Canucks..
Precis samma 'skräpklubb' som nu tydligen inte är så intresserade av Jonatan Dahlen längre. Det tycker jag att Jonatan ska vara väldigt glad för. Då kanske han kommer till en 'bättre' klubb, om han får chansen i NHL igen... Men då blir det väl förstås i Toronto eller Buffalo som han hamnar :-)
En herrans massa svenskar har på något outgrundligt vis sedan minst 30 år tillbaka i tiden hamnat i endera Toronto eller Vancouver. Personligen är det för mig en gåta att svenska talangfulla spelare överhuvudtaget har något som helst intresse i att representera just dessa två dödgrävarklubbar, Buffalo Sabres inkluderad som den tredje.
Gör man det som svensk spelare, har man BARA pengar framför ögonen, för chansen att någon av de svenskar som representerar någondera utav dessa tre NHL-klubbar, någonsin i sina NHL-karriärer får höja Stanleycupbucklan ovanför huvudet, måste sett till historiens vingslag vara i det närmaste obefintlig.
Fjollträskmaffians torped som "förbundskapten" för Damkronorna - vilket han inlett genom att agera som en förlängd arm för PorkkaBork och kastar ut alla erfarna spetsspelare i synnerhet om de tillhör Luleå - lyckas torska med 1-2 efter straffar mot Dam-Schweiz ikväll.
Torpeden förklarar sig "nöjd". Det handlar ju om stjärnlaget Schweiz som liksom Japan tillhör A-gruppen i VM, till skillnad från B-grupps-Sverige, efter PorkaBorkkens vidriga insats som nu torped-Lundberg fortsätter.
Jesper Sellgren har ensam full lekstugan med aporna över hela isen första minuten av förlängningen. Då tycker Per Lindholm att han ska slåss med Sellgren vid sargen.
Några minuter senare kommer samme Lindholm - eftersom han inte blev utvisad av kretinen Älvsby-Öhlund - helt naken och lägger in 2-3 på Ward.
Jaja. Luleå var sammantaget det klart bättre laget idag. Med Lassi i mål hade vi utan vidare vunnit matchen, men det är väl bra att Ward testas och han spelade upp sig efter första perioden.
Bra PP av Luleå mot en svag Apbox och nyss fritt läge för Shinnimin. När det gäller Sellgren har han flera gånger ställt upp bra för skott från vänster, bl a två gånger detta PP, men inte passerat lille Gustaf.
0 mål trots detta i vårt PP. Slutminuter av tredje nu, 2-2.
Shit så kass denne Granberg är. Seg och långsam, blir frånåkt gång på gång. Slår värdelösa tacklingar, inklusive indianer. Förstår inte varför Apan har kvar honom, men morsan hans är väl allmänläkare och Apdoktor, kan det vara det? Enda gångerna han märks i seriespelet är väl genom fula överfall. Ungefär som Melkman och Lindholm.
Osannolikt uselt PP av Apan och de enda två chanserna har Luleå sedan Apan inte lyckats med något alls.
Är väl så att samtliga Ap-PP-system bygger på att highsticking ska frispelas i tekningscirkeln till vänster om målvakten. Och när han inte med finns inget?!
Härlig insats av Brännis som först åker ifrån snigeln Granberg, sedan lurar Bryngelsson upp på läktaren att köpa korv och till slut är nära att valla in pucken via baken på lille Gustaf.
Tycker att Brännis varit Luleås bästa spelare under inledningen av säsongen.
Efter första perioden har Luleå successivt tagit över matchen i kraft av ett betydligt bättre passnings- och lagspel.
Även om det bara är en träningsmatch känns det tråkigt att låta subjektive aprunkare Öhlund från Älvsbyn sabotera tillställningen. Det är en gåta hur denne "hyllas" som en av de bättre zebrorna i landet, i och för sig en bedömning som knappast säger något, med tanke på "konkurrensen".
Luleå får upp fart i PP och den extremt otekniske och kraftlöse Granberg fäller Tyrre två gånger på 5 sekunder men eftersom Älvsby-Öhlund står hela 2000 mm därifrån ser han inte det.
Både Färjestadsdräparen och Brännis har varit pigga och på mål i inledningen av säsongen och nyss sargtacklade Tyrre Apan forsfjäll rejält mot sarg.
Luleå har ökat trycket en del och efter snabb petpass av Fröberg till Kant i slottet sätter denne 2-2 efter att ha nysit till direkt.
Strax därefter PP för Luleå sedan Apan Johnson hakat men 13 sekunder senare visar äckel-Öhlund ut Shinnimin för INGENTING ALLS. Han åker bredvid en Apa som inte kan stå på rören vilket Öhlund straffar Shinnimin för.
Apan har stampat detta PP, Luleå kommit i två farliga kontringar. Då försöker Apan köra med sex man för h-e vilket Öhlund tycker är godkänt, närmast berömvärt.
Wilhelmsson: Håller med dig om både vakt och (brist på) fungerande offensiv, där det vore roligt om kemin släpper för Färjestadsdräparen Wolf, Brännis och Tyrre.
Klart att det är helt nya sammanhang för Ward, såväl avseende Luleås backar (som inte imponerat med dessa par) som när det gäller Apans tryck. Utan att helt fokusera på målen tycker jag Ward sett ut att vara helt lost men hela tiden så det kan väl bara bli bättre. Hoppas man.
Realisten: Känns klart att även om han nu skulle signa för Timret lär det vara med tanken att lyckas bli toppleverantör också i SHL och därigenom visa tillräckligt för att få ytterligare anbud från NHL. Redan senaste säsongen därborta var ju någorlunda hygglig så han är förstås inte långt ifrån en ytterligare chans.
Men jag tror att nedanstående bild på Dahlen i Vancouvers bås fortsatt ligger honom i fatet: kliar inte i fingrarna att värva honom för den sportchef som ser den bilden. Vilket han förstås kan neutralisera om han levererar mycket poäng i bra sammanhang.
Sven.Savage: Jag ger han max 5 matcher i grundserien och inte en enda i slutspelet, vi får hoppas Lassi håller ihop, Lassi är just nu Luleås viktigaste spelare, alla andra kan vi ersätta men Lassi, nej det går inte.
14-7 i skott till apan och man ser att Luleå saknar spetsen, det är ganska så slätstruket i Luleå, ingen som sticker ut speciellt, visst gör vi under kortare stunder några fina grejer men det händer som inget mer, just detta scenario kommer vi att få se i många matcher om vi inte värvar in riktig spets.
Vi får vänta och se vad Luleå kommer att värva, meningen är väl att vi ska ta ett steg till från förra säsongen och inte ta två steg bakåt.
Wilhelmsson: Nej, han verkar nervös förutom att han inte verkar beredd för den här nivån. Det kommer nog under året får man hoppas när Linda Blomqvist och Gusten Thörnqvist fått jobba med honom.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
15%
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26%
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37%
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22%
Antal röster: 54 st
Kommande: Linköpings HC
Coop Norrbotten Arena kl 15:15 2 november
Senast: Vinst mot Färjestads BK
Löfbergs Arena, 3-4 (1-1,2-0,0-2,0-1)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Absolut inte. Svenska damfotbollslaget har ju varit väldigt nära många ggr.
Damkronorna är säkert också tillbaka i toppen ganska snart. Däremot beträffande just Toronto som är ett skräckexempel som verkligen sticker ut kan sägas följande. Toronto var en av de initiala sex lag som var med och grundade NHL från den absoluta början år 1917.
Toronto har vunnit 13 ggr mellan åren 1918-1967. Men det som i sammanhanget drar ned betydelsen av prestationen sett som en helhet är att det inte vid något av dessa 13 tillfällen deltog mer än på sin höjd 10 lag när säsongerna startade, och som skulle slåss om titeln.
Vid de flesta utav dessa 13 tillfällen deltog faktiskt Bara!! 6 lag. Konkurrensen var med andra ord Extremt begränsad jämfört med nu, då hela 32 lag slåss om titeln.
Och har man då som Toronto under hela 55 år inte ens förmått att ta sig till final, då det dessutom under en Lång period av dessa 55 år inte varit i närheten av de 32 lag som nu deltar, jaa då känns det ju som att chansen för att ett sådant lag helt plötsligt kunna vinna titeln i princip är obefintlig. Det enda som kan jämföras med denna nu 55 år långa kräftgång i NHL, är New York Rangers med 4 titlar totalt, som vann sin fjärde och sista titel för 28 år sedan år 1994. Detta efter att DÅ, senast ha triumferat 1940, D v s en kräftgång på 54 år.
Och nu är det hela 28 år sedan denna sensationella 'bragd ägde rum 1994.
Detta EJ avundsvärda rekord 'slog' Toronto nu i våras då Deras kräftgång utökades till 55 år..
Just därför har jag lite svårt att förstå hur just Torontos supportrar 'orkar' hänga i...
De kanske hoppas på att ett 'högst tillfälligt' under, likt det som inträffade för New York rangers år 1994, även ska inträffa för Toronto, vad vet jag??...
Men nog känns det som att dessa Torontosupportrar lever mest i en dröm, som högst sannolikt Aldrig kommer att uppfyllas, och att dom fortfarande i viss mån likt många Djurgårdare, lever på de meriter som togs i en svunnen tid för väldigt länge sedan, då konkurrensen var extremt begränsad jämfört med vad den defakto är nu...