Pätr

Inför säsongen var jag nöjd med Timrås lagbygge, och jag hävdar fortfarande att laget, i varje fall på papperet, är ett lag för slutspelet. Problematiken ligger inte i spelartruppen, utan i vad ansvariga får ut av det, vilket för närvarande är för lite.

Skador stör truppen för tillfället, och sökandet efter en forward har fått omdirigeras till sökande efter en back, då halva backbesättningen går skadade. Kanske resulterar det i två nyförvärv, vad vet man?

Det jag vill fokusera på nu är emellertid spelarrekryteringen till truppen, som jag har vissa invändninar emot. Eller egentligen handlar det inte om själva rekryteringen, utan snarare om hur spelarna används.

Jag ska inte hymla med att jag föredrar tvåvägsforwards, då vi i Timrå har goda erfarenheter av sådana. Men oavsett min åsikt är det viktiga i sammanhanget att ta till vara på spelartyperna.

Inför säsongen värvades Kirill Starkov och Niklas Anger, spelare som knappast rosat marknaden. Visserligen var förväntningarna på den förstnämnde inte särskilt stora, något som gör värvningen lite märklig.

För båda dessa herrar är utpräglat offensiva kort. Sådana spelare ska användas i första och andra formationen, samt få förtroende i power play, annars finns i mina ögon ingen anledning att ha dem i truppen.

Jag skulle vilja dra en parallell till Södertälje, för ett par säsonger sedan. Man värvade då Pär Arlbrandt, allsvenskans skyttekung, från Rögle för att placera honom i lagets fjärdekedja. Värvningen blev en flopp, och Arlbrandt lämnade laget mitt i säsongen. Varför? För att han misslyckats, med god hjälp av SSK. Offensiva spelare måste få ägna sig åt det de är bäst på, inte fara runt i fjärdekedjan och harva.

Timrå är i ett läge då resurserna är begränsade. Se då till att använd resurserna rätt. Att Anger spelar i fjärdekedjan har man inte råd med.

Lyckligtvis tittade jag bara sporadiskt på gårdagens match mellan Sverige och Finland, och det jag såg har jag redan förträngt. Däremot sades det något intressant i hockeyhänseende i pausen mellan andra och tredje perioden.

Åsikts- och citatmaskinen Niklas Wikegård hävdade bestämt att Sverige i realiteten inte är sämre än Finland, om man granskar spelarna enskilt, utan att förklaringen till utklassningen fanns någonstans i eller kring själva laget. Jag minns inte exakt hur han uttryckte det, men andemeningen var att det var något i omklädningsrummet som inte stämde.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till mitt älskade Timrå IK. För Timrås spelarmaterial motsvarar inte den nuvarande placeringen i tabellen. Visserligen är det små marginaler och det faktum att någon måste komma sist hur jämt loppet än är, är ett faktum, tyvärr.

Ändå är det bittert att se sitt favoritlag underprestera, och man söker med ljus och lykta efter förklaringar och lösningar - hoppet är det sista som överger en.

Nu deklarerade Thomas Johansson för några dagar sedan att man letar aktivt efter ett nyförvärv på forwardssidan. Min spontana kommentar är att det är positivt att man gör något. Men ligger verkligen problemet i spelarmaterialet?