DJ Hemp: Om din "kritik" innefattar mig så vill jag bara belysa och understryka några viktiga faktorer. Jag håller med om att det är in i h-e mycket matcher i elitserien! Alldeles på tok för många egentligen. Men som den passionerade hockeyälskare jag är så finner jag ändå det intressant att vara med från start och har inga problem med att odla ett engagemang kring det hela. Däremot kan givetvis mina reaktioner och betraktelser kring en förlust eller prestation skilja sig markant åt, beroende på i vilket skede vi befinner oss, tabellmässigt, poängmässigt och tidsmässigt. Dock har jag förståelse för ditt tänk och resonemang kring det hela då du är sprungen ur en annan tid och tillhör fotbollsakademikerna som kanske har svårt att finna en liknöjdhet kring en serielunksmatch i september som är van att matcherna är på liv och död och där det alltid dras en massa jävla streck kors och tvärs efter i kort sagt varenda jäkla match. Inom fotbollen har man fattat vinken och insett att det är sporten som skall segra inte intäkterna. Man skiter i att överkonsumera precis tamefan allting och exponerar prylarna blygsamt men förnuftigt och lyckas ändå blåsa liv i intresset kring det hela tack vare kampmomentet och strecken. Sedan kan ju vem som helst lattja med en trasa med en varierad framgång förvisso varvid hockeyn ligger i lä då det krävs så mycket material för att utöva intresset. Fotboll spelas ju världen över. Bara en boll och koner och sedan kan vem som helst vara med!
Personligen skulle jag inte ha någonting emot fler streck, färre matcher och mer utslagsgivande moment inom hockeyn. Men dessvärre tycks den tiden vara över och förbi i en tid där allting skall globaliseras i ett marknadsmässigt perspektiv. Det är bara dollar i huvudena på klubbdirektörerna nuförtiden. Allting annat är fullständigt irrelevant och ovidkommande känns det som! Storhetsvansinnet breder ut sig på alla dess fronter! Barriärer bryts i en ohejdad ström och sväller i omfång.
Så vi får nog bara gilla läget liksom. Eller rättare sagt jag, huruvida du din bakåtsträvande hund ställer dig in och accepterar faktumet är ett ännu oskrivet blad i dina självbiografiska memoarer.
Men låt oss vara överens om att kritiken i mångt och mycket är befogad. Du kan inte skriva under på att det sett överjävligt stabilt ut i säsongsupptakten även om poängen bärgats. Inledningarna har varit smått erotiska. Men det har likt förbannat blivit pannkaka och ärtsoppa av det hela i slutändan. Vi stänger inte butiken! Vi håller nattöppet och tillåter de andra lagen att knapra in i en oroväckande takt. Brister är till för att synas i sömmarna och rättas till. Det skall upp på dagordningen och belysas i offentlighetens ljus.
Och det såg bitvis jävligt virrigt ut förra säsongen också. Det är ett Timråsyndrom att inte dra igen blixtlåset ordentligt, utan man lämnar det på glänt! Det är vedertaget och vida känt. Således inget nytt under stjärnhimlen broder!
Jag kommer alltid ryta ifrån och säga mitt hjärtas mening när andans lust faller på och anser att det känns angeläget. Men panik? Icke, sa Lars-Roland!
Och kom ihåg, klokhet och dårskap bör egentligen aldrig sammanblandas men det sker alltför frekvent ändå!
Upp till kamp!
Personligen skiter jag i hur mycket publik lagen vi möter borta har, bara bortastå är full, MEN!! attraktionskraften kan ju mätas på det facktum att hemma publiken inte tror på laget, och därmed sviker för räddslan att få stryk, bara se Färjestad de hade publik då de prenuminerade på finalplatser, men nu då dom gör inte det längre, och ekot i hallen är ett facktum,,
Du kan själv få min autograf, du behöver inte vara blyg och fråga efter dina romantiska mess, ja jag vart så rörd så jag lade dem i min profil:)