Redigerad kommentar
Moverare: Hohoho, nu har du vaselin på linsen. Inte ens för tio år sedan var ni jämnstarka. Vi spelade i samma serie men Timrå var redan då bättre på alla jämförbara punkter: publik, ekonomi, organisation, ungdomsverksamhet, arena, you name it. Det är därför vi som bekant gick upp i elitserien helt enligt planerna medan ni aldrig ens var nära.
Men visst, dubbla tidsrymden. För drygt 20 år sedan var ni jämnstarka i ett par år, någon säsong till och med före sportsligt. Men de andra 70 säsongerna som det spelats hockey i Timrå från 1938 och framåt har vi varit rejält före er.
Apropå glömma sin historia...
JimmyH: För 11 år sedan var vi senast i samma serie. Då snittade Timrå 2044 åskådare i allsvenska grundserien medan Sundsvall hade 1313 i snitt. Det är 56 % mer.
Efter jul snittade vi 3414 i superallsvenskan medan i snitt 962 åskådare "trängdes" i Gärdehov. Okej, det är olika serier och haltande jämförelse men eftersom det har påståtts att vi var på samma nivå för tio år sedan så kan jag bara påpeka att det var 255 % fler i Timrå.
Sen avslutade ju Timrå säsongen med att vinna kvalserien inför i snitt 5215 åskådare. Eftersom Sundsvall redan sommartränade då går den procentuella skillnaden mot oändligheten.
Det var för drygt tio år sedan det. Tittar man på hela decenniet så hittar jag två säsonger på 90-talet då en tunadalare teoretiskt sett kan hävda att de närmade sig sportsligt:
Säsongen 1994/95 var den sämsta sportsliga för Timrå sedan 50-talets början. 1994/1995 missade vi alltså varje form av kval till högsta serien för första gången någonsin! Sundsvall var inte heller med i något kval men bara några poäng efter i sluttabellen. Det man ska ha i åtanke är att säsongen var avstampet inför det som skulle komma. Det året var det extrem åtstramning och nystart. Jag tror att 75 % av spelarna var egna produkter. "Mr X" langade in pengar, ekonomin gick bra och vi hade många av våra nyckelpersoner på plats som skulle leda oss hela vägen till eliten: Janne Söderström, TJ, Norrbom. Året efter värvade vi Anders Huss och Mathiasson och därifrån drog vi ifrån igen sportsligt. En Sundsvallare kan kanske inbilla sig att det var jämt - det var det inte. Vi var bara i ett uppbyggnadsskede.
Hopp framåt. Säsongen 1998-99 blev det åter lite tightare. Då gick Sundsvall vidare till allsvenskan tillsammans med Timrå och eftersom Timrå hade en mellansäsong skiljde bara två platser i tabellen - ett magplask för Timrå men en succé för Sundsvall. Båda lagen åkte ut i play off 3 för övrigt. Publikt etc var Timrå dock före som vanligt. Och året efter gick vi till elitserien som bekant, vad säger det om potential och status i de båda klubbarna 1998/1999?
Man kan titta på 90-talet och välja att bortse från tabellerna där Timrå alltid var före, ungdomsverksamheten där de blå alltid var sämre, plånboken som var större i Timrå redan då och Timråorganisationen som var superstark med allsvenska mått mätt jämfört med bobbarna. Men annars är det rätt tydligt vilka som hade koll på läget. Saker och ting kan gå åt helvete och vi kan åka ner i allsvenskan igen i framtiden. Men ingen ska påstå annat än att de år Sundsvall Hockey och dess föregångare varit ens i närheten av oss på något plan hör till extrema undantag.
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Bragd-Birger: I sammanhanget kan nämnas att 24 miljoner är ett sjukt stort belopp. Jag vet inte var McKinseykonsultet debiterar men säg att de skulle kosta 4000 i timmen i snitt, då pratar vi 6000 mantimmar... Det är väldigt mycket tid. Och här är det nog inga McKinseykonsulter inblandade gissar jag. Jag skulle vara väldigt intresserad av att se budgeten.
Ett erbjudande: Jag skulle nog kunna ta på mig att göra en egen hyggligt vass utredning resulterande i flashig rapport i äkta power point med avlämning i december. Jag gör det för reapriset två miljoner om någon är intresserad.
P J: Så du tror alltså att urvalet av lag till den nya ligan inte sker via organisation och tillväxtmöjligheter? Utan din uppfattning är att om man bygger en ny liga så kommer att ha varit först deltagande i utvecklingsbolaget vara det centrala i urvalet?
Jag är inte så säker på det, ja. Det känns rätt oproffessionellt om inte annat.
Sedan gillar jag "som i nuläget bara ska innehålla 10 lag". Vad är "i nuläget" värt i en utredning som inte startat? Och kan man verkligen benämna 10 svenska lag i en Europaliga med "bara" före?
P J: Vad som har utretts och vad som ska utredas får väl ändå betecknas som oklart.
Likaså vad som ska bestå här under den ligan. Jag har inte läst allt som skrivits men finns det exempelvis något som publicerats som hindrar en tro om utbyten mellan lagen, som att svenska lag från europligan även deltar i det svenska slutspelet t ex?
Min åsikt är hur som helst att den karta som ritades upp efter Luleås årsmöte känns väldigt osannolik att hålla i längden. Det är för många lag och främst för många lag från Norden.
Sedan hur väl den är anpassad efter verkligheten återstår väl att se. På tal om uttalanden så vore det kanske på sin plats att de mer drivna "storlagen" uttrycker sig i frågan också.
Bragd-Birger: Oh baby, kan du inte sluta vara anonym så vi kan ses och ta en lunch eller något, jag tror vi skulle ha en del att prata om och nicka instämmande till varandra åsikter.
Men en sak till, det här med tillväxt. Hela begreppet klubbdirektör är förförande. Är du direktör måste du bygga imperium. Klubbar ökar på antalet anställda utanför isen hela tiden. Vissa drar in kronor som kocken och biljettanterna. Andra är nice-to-have som heltidsanställda målvaktstränare, heltidsanställda ungdomsansvariga, marknadsekonomer, informationsansvariga och you name it. Om man tar Färjestad som erbjuder heltidsanställningar till alla som har 200+ matcher i klubben kan man lätt få en ganska stor kostym utanför isen. Jag gillar att man gasar, att man satsar där man kan lyfta och förbättra och få avkastning. Men då måste man även kunna bromsa och effektivisera när det går tyngre. Gamla stormålskyttar, vad fan kan de om sånt? Har man tre konferensvärdinnor och efterfrågan (eller i alla fall betalningsviljan) från företagen att käka pytt, dricka stor stark, lyssna på tränarord och kolla hockey för 1000 spänn kuvertet sjunker till typ 500, då kanske man måste spara in en värdinnetjänst eller ladda spelarbussen med fulöl från Puttgarden. Hur är det med kostnadskontrollen i den gamla folkrörelsen Svensk Ishockey? Är det lättare att fantisera om Red Bull-pengar än att anpassa kostymen?