Rallarn: TIK har ett större upptagningsområde. Medelpad har mer koncentrerad och större befolkning än Ångermanland, och då tillkommer för TIK:s del grovt räknat halva Härnösand.
Modoitn: Du bör vara ödmjuk inför att du inte känner till hur de olika uppläggen ser ut. Enbart pengar från privatpersoner? Privatpersoner och företag? Vad kommer pengarna ifrån och vad kommunicerar man utåt? Bilden jag får, är att TIK utifrån historiken med ekonomiska problem, är försiktigare än andra med kampanjer och att visa upp extraordinära intäkter.
Som ett tankeexempel. TIK startar ”Jonte ska stanna!”. Det ryktas löst om sponsorbetald lön på 200 000 kr per månad. Raskt rullar det då in 2 400 000 kr (räknat på ett 12-månaderskontrakt). Privatpersoner bidrar, där har vi en halv miljon till. ”Supportrarna” har då samlat in runt 3 Mkr, och TIK har större supporterbas än er ;)
RasmusVS: En viktig sak över tid är att attrahera nya supportrar. En faktor i det är att signalera en tydlig identitet. Där skulle jag säga att TIMRÅ är tydligare än tallarna när det gäller vad som ska finnas på bröstet. Det finns också goda argument för att anse att TIMRÅ är det mest klassiska.
Tikarn97: Timrå har vunnit viktiga matcher som man lika gärna hade kunnat förlora och förlorat viktiga matcher man lika gärna hade kunnat vinna, och så kommer det vara framöver också. Och hade vi inte med skicklighet och tur kvitterat i slutet av den första matchen mot IKO så hade vi kanske inte ens tagit det till en match sex. Det går att se små marginaler åt olika håll.
Min bästa terapi är att försöka göra något konstruktivt för Timrå IK. Du kanske kan engagera dig i SK, sy en flagga eller något så enkelt som att panta burkar och swisha summan till VST. Hitta något konstruktivt och positivt som passar dig.
Därefter instämmer jag med RasmusVS: dags att se framåt mot en spännande säsong!
Nisse på Mon or: En rimlig tolkning av det är att det finns just viktigare saker än ishockey. I sorgen efter ett förlorat kval kan det vara bra att påminna sig själv om det. Hur tolkar du det? Att Backlund och föreningen gick på halvfart för att barn far illa, det finns krig och att människan driver jordklotet mot en klimatkris? Det finns kloka skribenter och intressanta diskussioner här, men dumheter och off topic irriterar för mycket. Tack och hej tills vidare!
Timrå IK:s främsta strategiska princip är att bygga en stark förening. Det innebär bland annat att en sund ekonomi går före sportslig satsning. En starkare förening kan också över tid ge bättre förutsättningar för den sportsliga satsningen, som med rätt kunnande kommer att ge starkare sportsliga resultat.
Timrå IK:s planering var inte att gå upp våren 2018. Men när man gjorde det, så gjorde man utifrån förutsättningarna allt för att bygga ett så starkt lag som möjligt. Man kan och bör självklart kunna diskutera och kritisera vilka val man gjorde. Valen - vad man gjorde och inte gjorde - gjordes naturligtvis utifrån vad man bedömde skulle ge bäst sportsligt resultat (dvs det berodde inte på handlingsförlamning). Gällande målvaktsvalet så lär det ha diskuterats grundligt inom den sportsliga ledningen. Men allt annat än att Freddan på sportsliga grunder hade det sista ordet är osannolikt. Med facit i hand så hade alla valt Bratten, men absolut ingen kan veta hur det hade gått då. Det som händer på isen är komplext, och IKO våren 2019 var riktigt bra.
Dags att se framåt! Vi kan alla på olika sätt bidra till att bygga ett starkare Timrå IK, så att vi är starkare och bättre i framtiden och nästa gång vi går upp till SHL.
TIK1928: Och fortsättningen på det resonemanget är att en lokal rivalitet tär på eller splittrar vårt kärnområde. Det bästa är om den lokala rivaliteten fortsätter att tyna bort, och att vi återgår till ett läge från före slutet på 80-talet, det vill säga en ännu mer i princip fullständig uppslutning bakom Timrå IK. För att nå dit bör man från rödvitt håll inte på något sätt bidra till en lokal rivalitet. Ödmjuk samverkan och utbyte i Medelpad kommer också leda till att varje klubb kan utveckla en så bra verksamhet som möjligt.
Våra stora historiska rivaler är Brynäs IF och Modo Hockey. Det är rivaler som ger energi utan att tära.
Olle m fl: Min tanke som moderator är att det i princip ska vara ett forum för diskussion om ishockey och Timrå IK, självklart med viss tolerans för annat. Jag tror att forumet blir bäst om prägeln är seriös och att man då behåller och lockar till sig personer som skriver seriösa inlägg. Det jag gjort är att radera icke hockeyrelaterat. Vid värre övertramp (exempelvis hot) har jag stängt av. Återkommande off topic har raderats och kan till slut leda till en kortare avstängning, detta för att inte konstant behöva radera off topic. Det har blivit intressanta reaktioner, och tydligen gillas det här inte av de flitigaste skribenterna. Jag tar ett steg tillbaka och så får det återgå till som det var tidigare.
En lokal rivalitet är skadlig eftersom den bland annat kan få IFSH-ungdomar att ogilla TIK istället för att heja på TIK. Det är bra om rivaliteten tynar bort och istället ersätts av samarbete och uppslutning som gynnar alla.
Mycket bra! Med samarbete kan TIK och IFSH utveckla en bredare bas och bättre spets för distriktets ishockey, vilket gynnar alla föreningar i Sundsvallsregionen.
För att locka nya supportrar är det bland annat viktigt att synas på ett snyggt sätt. TIMRÅ på bröstet syns och är stilrent snyggt, medan Dubbeltallen på bröstet inte är lika tydlig och är mer nischat vacker. Så ur det perspektivet är TIMRÅ att föredra.
”KRÖNIKA: EN STARK SUPPORTERKULTUR ELLER LULEÅ LIGHT?
Sedan ett antal år har Timrå IK en strategi med huvudprincipen att utveckla unga svenska spelare. Strategin bygger på Timrå IK:s förutsättningar; klubben har en begränsad ekonomisk resurs som också innebär att oetablerade spelare har större möjlighet att få en större roll, man har ett attraktivt hockeygymnasium och föreningen har ett starkt sportsligt kunnande. Målet med strategin är att föreningen ska vara så framgångsrik som möjligt. TIK har systematiskt och målmedvetet följt sin strategi, vilket också lett till sportslig framgång.
På samma sätt går det att arbeta med publik- och upplevelsemässiga frågor där man får se till vilka förutsättningar Timrå IK har, och vilket eller vilka mål man vill ha. TIK har som bekant en begränsad ekonomisk resurs och styrkor såsom en stark tradition med en supporterkultur som är i en mycket positiv utveckling. Den begränsade ekonomiska resursen innebär att Timrå IK sannolikt inte kommer att kunna vara ledande på investeringar i teknisk utrustning likt NHL eller svenska klubbar som exempelvis Luleå och Växjö. Denna begränsning kan dock visa sig vara Timrå IK:s lycka, genom att en teknisk show missgynnar och kan tränga undan supporterkulturen. Istället för att vara show-mässigt sämre än Luleå och Växjö kan Timrå välja en annan väg, baserat på styrkan i supporterkulturen med ett kokande Västra stå som den självklara spjutspetsen. Luleå investerar dyrt i ljus- och ljudeffekter, Timrå kan med enkla medel prioritera att arbeta med förutsättningarna för klacken och att gynna supporterkulturens utveckling. LHF får gärna bli bäst på ljus om TIK:s redan grymma klack blir ännu bättre, och rent upplevelsemässigt ser vi definitivt hellre ett supporteranordnat tifo i Medelpad än världens bästa(?) ljusshow i Norrbotten. #timraik
Om det är någon som bor i Timrå och vill se en Lill-Strimma-staty så finns möjligheten att på ett smidigt sätt lämna in det som ett medborgarförslag - se länk. Gör gärna det så väcks frågan till liv!
---
Lill-Strimma borde bli staty på torget i Timrå
Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. Världens bästa back. En jordnära lagspelare som alltid tog sig tid oavsett vem som ville ha en autograf. Minnet av Lill-Strimma lever kvar hos alla de som såg och mötte honom samt som en legend i folksjälen. Mytomspunnet är också suset som gick i publiken när Lill-Strimma vände upp från egen kasse, uppåkningar som ofta ledde till mål.
Lill-Strimma var populär över hela landet, och särskilt då i Sundsvallsregionen med hemmaklubben Timrå IK. I Timrå finns ett centrumtorg som skulle kunna ges en ny dimension i form av en Lill-Strimma-staty. Det skulle tillföra torget en själ, vårda ortens historia och stärka dess identitet. En stark och positiv lokal identitet är viktigt för Timrå och kommunens framtida utveckling.
Hahl Bundy: Freddan lär främst fokusera på att förbereda laget så väl som möjligt. Gällande "kusinen från landet" så är väl såväl Leksand som eventuellt kommande kvalmotståndarna Mora och Karlskrona betydligt mer landsortsmässiga. Sundsvall är en relativt stor svensk stad.
Johan J: Just ja! Glömde även betydelsen för intresset av att sakta men säkert bygga ett starkare lag med hjälp av meriterade nyförvärv (exempelvis Timrå på 90-talet, Löven nu). TIK har som bekant valt en annan väg.
Publikområdet är en komplex fråga och det finns nog inget klart svar...
Johan J: Timrå IK har ett stort publikunderlag och en stor supporterbas i Sundsvalls-regionen. Med tanke på den sportsliga framgången är utfallet i publiksnitt nästan så lågt det kan vara. Detta är ett område som klubbledningen bör se över.
Lite sammanhang och tillbakablick: Återkomsten: Föreningen hade en framgångsrik period från mitten av 90-talet till slutet av 00-talet, och slutade som bäst femma i publikligan med ett snitt på över 5 000. Krisen: Från slutet av 00-talet gick föreningen in i en total kris, och var ofta ett förlorande hemmalag. Vändningen: I mitten på 10-talet kom nästa vändning för föreningen, och där är vi nu.
Under återkomsten och genom tillkomsten av nya arenan gick publikarbetet i princip av sig själv. Under denna tid var det ett gyllene tillfälle att förstärka publiktillväxten, klacktillväxten och samhörigheten med föreningen. Nyckelfunktioner där är kommunikation (då Jocke Sandström) och publik/biljett-arbete (då och nu Patrik Svedlund). Tyvärr har det inte funnits personer som haft förmåga att driva en utveckling här, trots att resursläget under många år var väldigt gott.
Säsongerna med kris och hemmaförluster har nog tärt en hel del. Samtidigt har det varit år då tillväxten av ny publik och nya supportrar var svag. Krisstämpeln har varit total genom den uppmärksamma och utdragna historien med arenan. Läget hade nog varit annorlunda om vi först hade haft en längre period med mediokra men stabila säsonger innan det sakta men säkert började vända uppåt. Då hade suget och den positiva känslan hunnit växa fram på ett annat sätt.
Det man borde haft under alla år är en idé för sin kommunikation. Allt lyfta fram upplevelsen är centralt. Man borde även på ett bra sätt ha arbetat med att bjuda in ungdomar för att locka fler förstagångsbesökare.
En miss i fasen som föreningen varit i är att man i samband med att läget började stabiliseras borde ha arbetat med att sprida känslan av att ”vi är tillbaka, vi vill upp”. Med enkla medel hade man kunnat arbeta i den riktningen och haft ett bättre publikläge i dag.
En fråga: Hur upplevs logistiken till arenan, parkeringen och från arenan? Problem, lösningar?
Alla möjligheter finns för framtiden. TIK kan förbättra sitt publikarbete från 1 till 100.
Heisenberg: Återigen ett något tveksamt perspektiv på publikfrågan. TIK bör sträva efter att lägga matcherna där det passar bäst för att locka mest publik.
Smokey: "Sämre klack än Sundsvall", var det. Dessvärre svarade Timråklacken med samma ramsa senare. Den lokala rivaliteten är skadlig för Timrå IK, och det bästa för ett starkare hockey-Medelpad är om den helt tynar bort. Timrå IK och Timråsupportrarna bör inte göra något som tillför den lokala rivaliteten ny energi. Med en minimerad lokal rivalitet blir det ännu mer naturligt för exempelvis ungdomsspelare i IFSH att hålla på Timrå (istället för att känna en rivalitet mot Timrå och därför välja att hålla på något annat lag). Rivaliteten mot Modo är däremot enbart positiv. Den ger klubb och supportrar energi utan att tära på vår publik- och supporterrekryteringsbas.
WifstaÖstrand: Jag tycker att det är ett lustigt (och tyvärr även skadligt) förhållningssätt att lägga ut ansvaret på individer som går sällan eller inte går alls. Det går att ha en strategi och att med små medel jobba annorlunda och lyckas bättre.
DJ Hemp: Wifstavarvs IK (sedermera Timrå IK) grundades 1928. Dock finns det ett ursprung från 1921, då Wifstavarvs GIF grundades. WGIF införlivades 1929 med WIK. Varför räknas 1928 som grundande-år och inte 1921?
Sundsvalls Tidning 23 januari 1968: ”Timrå IK:s hockeyskola torde vara riksbekant vid det här laget genom bland annat tv-program om den unika ungdomsverksamheten. Den skall nu bli ännu mera känd! Ett bildband på sammanlagt 75 minuter, med hockeyskolans elever skall distribueras till skolor, kommuner med flera. Bildbandet skall presenteras vid en visning för bland annat Skolöverstyrelsen. Och den presentationen skall bland annat två av Timrå IK:s hockeyelever sköta om. Tord Nänsén (till vänster) och Lars-Göran ”Konken” Wiklund vinkar farväl till sina skolkompisar. De får flyga till Stockholm, träffa den ryske tränaren Tarasov, se landskampen Sverige–Sovjet på Johanneshov och göra PR för Timrå Hockeyskola. Ishockey är i alla fall toppen!”
mikenomad: Djävulskt dåligt av Vailet i Vattjom och Helge i Haga! Och Birger i Bergsåker? Viktor i Vivsta? Svagt av dessa individer och andra som inte kom på matchen. Frågan om att locka publik kan omöjligen ligga hos klubben.
kulltorp: Det som behövs är att SIF tar ett helhets- och framtidsansvar för svensk ishockey. För att SHL ska kliva förbi en annan liga i hierarkin - ta sig uppåt i näringskedjan - handlar det om ekonomisk styrka. Du kan ju kritiskt fundera över den möjligheten. Om SHL inte gör det är det en trolig utveckling att spelare i samma segment kommer att tjäna mer.
mikenomad: Antagandet om den kommande gigantiska sportsliga klyftan kan vara ganska överdriven. Enkelt uttryckt: Rögles trupp kommer inte bli dubbelt så bra för att samma spelare tjänar dubbelt så mycket.
kulltorp: Grunden i det hela är att Svenska Ishockeyförbundet måste återta kontrollen och ansvaret för svensk ishockeys framtid. Om man inte gör det så har man givit upp detta till en särintresseorganisation med ett kortsiktigt perspektiv (kvartalsekonomi).
Axle San: Att du föredrar ultrakommersialiserade ligor med makten hos aktiebolag före ett demokratiskt styrt förbund och seriesystem baserat på sportslig prestation (den svenska idrottsmodellen) är upp till dig.
Svenska Ishockeyförbundet äger det svenska seriesystemet. Att man givit upp de kommersiella rättigheterna till högstaligan är märkligt, olyckligt och svagt – men det går att förändra.
Svensk ishockey står inför ett vägskäl. Valet står mellan fria tyglar för kvartalskommersiella intresseorganisationen SHL eller att Svenska Ishockeyförbundet tar sitt ansvar för svensk ishockeys framtid.
Alla intäkter till några få redan rika? Astronomiska skillnader med en i praktiken stängd högstaliga? Utdöende verksamheter bortom SHL och sakta men säkert en svagare och svagare elit?
Svensk ishockeys intäkter behöver investeras i svensk ishockey för bästa möjliga bredd, starkast möjliga föreningar och bästa möjliga herr- och damelit. Upp- och nedflyttning ska styras av sportslig förmåga och inte kvävas av en gigantisk ekonomisk snedfördelning. När drömmen får leva får svensk ishockey kraft att bli starkare och starkare.
Svenska Ishockeyförbundet uppmanas härmed att återta kontrollen över svensk ishockey och rädda sportens framtid.
Sputnik: Hans kommentarer i ST lät inte så lovande. I princip var det att han har hjärta för Timrå, det vore en dröm att gå upp med Timrå, men att han måste göra det som är bäst för hans egen utveckling, och att han är redo för nästa steg.
Vi får se. Laget verkar ha kört fast och föreningen har inte lyckats att locka någon större publik. Båda dessa delar påverkar nog också, främst den första.